Kontraster

Igår cyklade jag till jobbet igen. Jag hade Motvinden till sällskap hela vägen. Motvinden och jag är inte kompisar. Jag kan nog sträcka mig så långt och säga att Motvinden är min fiende. När vi kom fram till jobbet var jag jättearg på honom.

Medvinden och jag däremot. Vi är bästisar. Hon kom för att hålla mig sällskap på hemvägen, lite som kompensation för sin elaka bror som förföljt mig på morgonen. Medvinden får följa med och cykla när hon vill!

Idag tog jag bussen till jobbet. En ung, snygg tjej körde. Inte så vanligt i den här stan. Brukar mest va buttra gubbar. Sällan får man åka med en chaufför som kör så att man glömmer bort att man åker buss. Så var det imorse. Det va en fröjd att åka med denna tjej. Jag gjorde dagens goda gärning när jag skulle kliva av. Jag vaggade fram i mittgången till chaufförskan och talade om att jag tyckte hon körde bra. Hon blev så klart jätteglad. Faktist inte första gången jag utför just denna goda handling. Det har hänt en gång förut. De duktiga chaufförerna ska man uppmuntra!

För på vägen kom en av de buttra gubbarna fram. Knappt så han hälsade när jag klev på. Han gasade på innan jag hunnit satt mig. Det är inte lätt att hålla balansen med en stor mage i en buss som drar iväg i full sula på en gropig väg. Det gäller att hålla i sig. Det fick man göra resten av resan också, fast man satt ner. Han gasade järnet, tvärbromsade, tror han försökte pricka varenda håla i vägen. Jag kan intyga att det är lite smått jobbigt att försöka hålla balansen även sittandes, utan att hålla i sig någonstans, när tyngdpunkten i kroppen är temporärt flyttad framåt.

Galna huspriser!

Efter lunch idag tittade jag på mobilen som jag brukar. Bara kolla läget så där. Ser att jag fått 3 sms. Huh?! Öppnar och ser att det är budgivningssms. Uhm. Jag har inte gått med i någon budgivning, varför får jag dom här? Hur som helst så är det på Tolita-huset som vi var och kolla på i torsdags. Huset som låg granne med 74 hästar ni vet.

Eftersom vi inte varit med i någon budgivning någon gång och då inte någon sms-budgivning så blev jag lite konfunderad. Tänkte ringa mäklaren men fick samtal på jobbet och jag kom av mig.

Sms efter sms trillade in. Huset blev dyrare och dyrare. Utgångspris va 1.250.000:- efter en timme och åtskilliga bud så låg det sista sms:et jag fick på 1.600.000:-!! Sen ringde mäklaren och frågade om vi var intresserade av huset. Jag sa som det var, att jag sett de tidigare buden och det är alldeles för högt för oss. Men tackade och sa att vi ses säkert på fler visningar framöver.

Någon vill verkligen ha det där huset, så mycket kan man konstatera. Jag vet inte om 1.6 var sista budet heller. Får väl hålla utkik i tidningen så småningom och se hur mycket huset gick för till slut.

Helt tokigt mycket pengar för ett hus i Tolita! Som dessutom hade en hel del anmärkningar på Anticimex protokoll...

Nä, som jag sagt tidigare. Vi letar vidare efter vårt drömhus!

Onödigt spännande i garageöppningen

Måndagar efter jobbet brukar jag vanligtvis åka på gravidyoga. Tanken var så även idag. Jag bytte om från snickarbrallor till yogabyxor på jobbet men på väg ut till bilen känner jag mig aningen tveksam till dagens pass. Tröjan jag har på mig funkar utmärkt i kombination med snickarbrallorna men med yogabyxorna som inte räcker högre än precis under magen så åker tröjan upp över magen. Jag har inget annat med. Jag kände ingen vidare lust att sitta och dra ner tröjan konstant hela passet så jag bestämmer mig i bilen för att åka hem istället.

På väg hem slår mig tanken att jag kanske skulle åka iväg och köpa en säck jord till alla balkongblommor jag fått men ångrar mig när jag tänker efter vilka kläder jag har på mig. Jorden får jag ta en annan dag och jag styr kosan hemåt.

När jag kommer till garageporten ser jag att lampan blinkar ovanför infarten. Någon är endera på väg in eller ut. Säkrast är att vänta på lagom avstånd från nerfartsrampen eftersom man inte vill backa ut i den kurvan. Ingen bil kommer och lampan slocknar. Jag åker ner. Stannar bilen som vanligt, lägger ur växeln och drar åt handbromsen. Kliver ur, låser upp, sätter mig i bilen igen och väntar på att porten ska öppnas.

Innanför ser jag att grannen som tillika har grannplatsen står och plockar grejer ur baksätet på sin bil. Jag trycker ner koppling och broms, släpper handbromsen och försöker lägga i ettan. Det går inte! Men va faaan? Försöker igen. Nä. Pulsen stiger. Släpper bromsen och då åker bilen sakta, sakta frammåt. Precis som om man hade en automatväxlad bil och släpper bromsen. Jag rullar in halvvägs genom porten. Försöker få i ettan några gånger till men den vill bara inte. Ingen växel funkar. Märker att kopplingen fastnat i bottenläge till råga på allt.

Shit! Här står jag mitt i portöppningen med en bil som inte funkar. Börjar bli lite smått stressad. Ser grannen komma gående men han bara går till soptunnan och vänder sedan mot dörren till trapphuset. Tänk om porten går igen! Gah! Jag plockar upp telefonen och ringer T. Han svarar. Säger att han måste komma ner till garaget fort, bilen har dött och jag står mitt i portöppningen. Aningen förvånad svarar han att han kommer ner.

Under tiden tänker jag att här kan jag ju inte stå. Det är ju "komma hem från jobbet-tiden" och jag blockerar infarten. Jag försöker putta bilen bort från porten och jag lyckas till den grad att porten iaf går igen. Men ingen annan kommer ju in ändå för längre orkade jag inte putta bilen själv.

T kommer och jag förklarar vad som hänt. Han sätter sig i och testar men inget händer. Pedalen är nertryckt i bott. Vi sätter E i bilstolen, för det skulle inte riktigt funka med honom springandes lös i garaget. Han blir jättekonfunderad av hela situationen. T styr och puttar i dörröppningen, jag puttar bakom bilen. Vi kommer till vår plats och enklast är att backa in skiten. Vilket inte är lättare för den som ska putta, dvs jag. Backa åt rätt håll är väl inte någon av mina starka sidor. Iofs så behöver jag bara luta mig mot fronten så backar den men lite får jag ta i. Det är säkert jättebra för Luke.

Väl inne i fickan tar vi ut E och T börjar kika under motorhuven. E blir orolig. Så här brukar det inte gå till när jag ska åka bil. Den andra grannbilen kommer få problem att ta sig in i sin bil. T säger att vi måste justera. Denna gång styr jag och T tar E på armen och börjar skjuta på bakom. E tycker situationen är jättekonstig och börjar gråta. T tar i, jag styr ut, rättar till. T går fram och puttar på fronten. E börjar bli vansinnig och högröd i ansiktet. Han vill inte alls vara med och putta bil. Bilen hamnar rakare i fickan och vi lämnar den där utan att göra något mer. Det blir nog till att ringa bärgare som får köra Axel Persson till verkstaden.

*ser födelsedagspengarna fladdra iväg*

Vet inte om det var meningen att jag skulle skippa yogan och ta mig hem med bilen? Eller om det kanske aldrig hade hänt om jag skött mig och gått på yogan?

Hur som helst så är det som det är... jäkligt tråkigt! Och dyrt blir det säkert.

Inga avbitna fingrar

Måsarna kraxar och gör obscena saker på taken - det är vår!

Träden börjar knoppas och det har varit nästan 20 grader ute idag. Helt underbart! Fick ju faktsikt gå lite på stan mitt på dagen idag eftersom E skulle på sitt allra första tandläkarbesök.

Besöket gick bra. Tandsköterskan fick behålla alla fingrar och hon fick sig till och med en snabb titt i gapet på den lille herrn. Han fick hålla i en sån där liten rund spegel när hon skulle titta och känna i munnen på honom, det gick bra ett par gånger. Sen fattade han vad hon var ute efter och spegeln var inte intressant längre. Han gömde ansiktet i mammas famn istället. Tandborsten fick han precis efter men den ville han också lämna tillbaka tillsammans med spegeln. Knasig liten herre.

Ka-ka

Lillemannen har lärt sig några ord. Prata har han ju gjort länge men det är först nu vi börjar förstå vad han säger.

Vanligt förekommande ord i dagsläget är:

Ma-ma
Ka-ka (betyder fågel-men det förstod ni säkert)
Ta-ck
Pa-pa

Bilar och bussar är roliga att härmas och som oftast sprutar det saliv ur munnen när han "brummar".

Fler ord kommer säkert dyka upp i ordförrådet inom kort då han ofta sitter och testar att göra massor av olika ljud.

32-åringen

Lilleman däckade strax efter kl 18 idag. Det tar på krafterna att underhålla gäster. Själv känner jag mig helt däckad... Städa, baka och greja hela för middagen. Runt 14 fick vi besök av mormor, moster Emma, morbror Emil och gammelmoster Berit. Morfar, gammelfarmor och Esko va krassliga allihop, så de kunde inte komma. Tråkigt men jag slipper gärna att bli sjuk.

Fick ett gäng trevlig presenter också; presentkort, pengar, (nit)lotter, gelöverdrag till cykelsadeln, Smoothies receptbok, balkongblommor och sist men inte minst en videokamera! Av förklarliga skäl har det inte blivit så många kort tagna idag så ni får hålla tillgodo med Elliot och mormor som leker.


Lämpligt vore väl annars en filmsnutt men jag har inte en susning om hur man laddar ur kameran än så det får vänta.

Ja må jag leva!

Det är inte alltid lätt att vara gravid med ett överflöd av hormoner. T och E har gått iväg till affären för att köpa gurka. Själv förbereder jag för kalas här hemma och lyssnar samtidigt på Uno Svenningssons låt Under ytan och storbölar. Texten är ju bara så bra! Sorglig, sann och ack så bra...

Måste fortsätta... Rapporterar mer från födelsedagen senare.

Hurtbulle

Höggravida jag har blivit en hurtbulle... iaf temporärt. Cyklade till jobbet idag igen. Får passa på innan det blir dåligt väder. De har visst varnat för det. Trist.

Luke verkar hänga med på det här med att röra på sig. När jag cyklar är han aktiv som bara attans. Det petar ut händer och fötter åt alla håll och kanter. Vet inte om han protesterar eller härmar...

Tårtan

Vanligtvis brukar undertecknad baka i mängder när det vankas födelsedagar men inför stundande kalas på söndag blir det nog mest fabriksbakat. Har verkligen ingen ork att stå och baka just nu. Blir yr om jag står för länge har jag insett de senaste dagarna.

Det får bli storshopping på sockeravdelningen på lördagförmiddag istället. Hembakad tårta blir det i alla fall. Det måste man bara ha!

Söndag kl 14.00 bjuder jag in på födelsedagsfika! Välkommen!

74 hästar som grannar?

Huset i Tolita var vi iväg och kollade på i eftermiddags. Fint hus (kanske aningen litet) och STORT uthus (för stort). Läget va superfint, åt ena hållet. Åt andra hållet, precis inpå huset, typ 3 meter iaf, låg grannens hästhage. Nästan så man kunde klappa alla 74 hästarna från köksfönstret.

Hästar och Frida går inte ihop. Huset gick bort direkt jag såg hästarna. Så nära hästar kan jag inte bo, då kommer jag bli mer allergisk än när jag flyttade in med T, Astro och Traste.

Men kul att spana in huset iaf. Schysst planlösning. Fint iordning överallt. Ok, saknades väl en list här och där men i vilket hus gör det inte det? Inte i nått av alla hus vi tittat på i alla fall.

Nu vet vi att vi inte vill ha det huset iaf.

Smoothierecept

Har ju glömt att du fråga om recept på smoothie, Titti. Saken är den att vi inte har nåt recept att gå efter. Jag brukar bara ta lite olika frukt eller bär (frysta) jag har hemma och mixa det med lite yogurt till lämplig konsistens.

Vi brukar oftast använda oss av följande i vilda kombinationer:
Hallon
Banan
Mango
Kiwi
Passionsfrukt
Melon, galia/cantalope
Jordgubbar

Blåbär har vi inte testat än... det får bli nästa gång.

T hade gjort smoothie som han hällde upp på termos och tog med när vi va på husvisning idag. Stannade på vägen hem och fikade. Superlyxigt med smoothie ute i det fria, fast vi satt i bilen med dörrarna öppna... :)

Morgonpiggelin

Kvart över 5 är inte morgon! Men det tyckte E imorse. Pigg som en lärka. Gäsp!

Sov en timme före lunch och inget mer efter det. Rytmik på eftermiddagen. Gissa om den lille herrn va trött och gnällig när vi kom hem. Allt var besvärligt och jobbigt. Tio i sex somnade han efter välling. Snark!

Hoppas det inte medför att han vaknar tidigt imorgon också...

Apropå sadelvana

Önskar mig ett sånt däringa gelöverdrag till cykelsadeln. Det är säkert bra mot min ömma sadelrumpa.

Samtidigt slår det mig att jag tappade bort mitt vanliga sadelöverdrag i höstas också. Puts väck! Tjockt och varmt ska det va.

Pussdreglot

Idag har jag chockat kroppen ytterligare. Jag cyklade till jobbet imorse! Det är sant. Nu har jag så ont i ändan så det är sorgligt. Den är inte sadelvan på långa vägar. Aj! Men jag måste erkänna att det var otroligt skönt att cykla och det gick fantastiskt bra ur sammandragningssynpunkt.

I postfacket idag låg det även ett paket från Semper. Vi har sparat streckkoder sen Elliot började käka och nu först kom "belöningen". Jag valde att få en Sack'n'seat. Den verkar alldeles strålande då jag testade den på stolen förut, dock utan Elliot i. Men den är liten och smidig, lätt att ha i skötväskan och perfekt när man ska bort på besök hos folk som inte har barnstol. Nu är det väl kanske på gränsen att E kan sitta själv men det kommer ju en liten knodd till så småningom. Perfa!

Apropå den där lilla E, charmtrollet. Han har börjat kramas, riktiga bamsekramar! Tar i allt han har med armarna runt halsen. Åsså pussas han, med vidöppen mun och dregglet rinnande ner för hakan. Det är ju mysigt, om det inte vore för att han prompt ska pussas på munnen. Försöker man vända kinden till så tar han sina små knubbiga händer och vrider huvudet så han kan pussas på munnen. Pussdreglot... :)

Imorgon ska jag följa med till rytmiken, reka lite inför de gånger jag ska gå. Torsdag är det husvisning - Tolita Där Väst. Inte ett realistiskt husköp för oss men kul att se. Helgen - baka och kalasa. Måndag är det dags för Elliots första tandläkarbesök, eller snarare tandhygienist. Det blir spännande, det är ju knappt så man får borsta tänderna på herrn. Kanske har hon några bra tips...

Luke hälsar hick, hick, hick, hick...

Hokus pokus!

Så var alla 194 bilder insatta i album! De du, Maria! ;) Vanligt, "tråkigt" album är inte så dumt iaf.

Freak show?

På väg mot Sherwoodsskogen... ja menar Bergviksshopping. Jättetrött med snutte, tutte och spade.

Det känns lite som en freak show när vi är ute med Charioten. Folk tittar och mumlar.

Idag hörde T nån som tyckte "att det va en stor vagn för en sån liten kille". Själv mötte jag en pappa med sina två pojkar i en kundvagn inne på Obs. Den ena lillkillen va riktigt insatt i vad det var för vagn för han sa till sin pappa och lillebror "Titta, en sån cykelvagn man kan göra om till vanlig vagn. Va häftigt!".

Röjer hos gammelfarmor

Chamtrollet

Klockan är 20.10 och lillen borde sova som en stock. Men dagen har blivit upp och ner. T fick gå in till honom för en stund sen för han vakna och va så ledsen. Nu hörde jag honom precis skratta till där inne i mörkret. Knasunge!

Jag tror jag har fått överdos av vackert väder och motion idag. Vädret var vackert igår och jag sa till T på kvällen att om det är lika vackert imorgon så kan vi cykla till Bergvik och handla. T höll på att trilla av stolen när jag föreslog det. Vanligtvis brukar T tjata på mig att vi ska cykla och jag kommer med alla världens ursäkter för att slippa. Men det underbara vädret påverkar även mig och jag har varit sugen på att cykla. Dock har jag fått sammandragningar vid alla våra tidigare cykelturer. Inte så skönt. Orsaken är att jag sitter för framåtlutad och vid varje tramptag puttar jag upp magen. För ett par veckor sen köpte T ett nytt, högre styre, som han monterade imorse. Det blev kanon! Inga sammandragningar alls! Det va helt underbart att cykla!

Vi kom iväg hemifrån vid 10-tiden. T ville hinna före massorna. Det gjorde vi. E va jättetrött innan vi åkte och hade somnat direkt om vi hade varit hemma men nu blev det inte riktigt så. Han somnade till strax innan vi va framme och sov kanske 10 minuter. Sen bidde det inge mer sova förän vi var hemma 4 timmar senare. Då somnade vi alla tre, E i sin säng och T och jag på soffan. Skönt! När E vaknade nästan två timmar senare tog vi med fika ut på bakgården. Jag måste säga det igen, det va så otroligt fantastiskt väder!

Efter vi var färdighandlade på Obs fick E sträcka på benen utanför kassorna medans T packade väskor och cykelkärra. E charmade varenda människa han mötte. Han gick och viftade med sin cykelhjälm och log åt alla. Vilket litet charmtroll han är! Han såg en liten bebis på en axel och han blev alldeles till sig av glädje. Hoppas han blir lika glad när vi tar hem hans konkurrens. ;)

Det blev inte så sammanhängande detta... men jag skyller på överdosen. Nu måste jag hänga tvätt...

Blygheten som bortblåst

För ett par veckor sen var Elliot en blyg liten kille när det var andra människor än mamma och pappa i närheten. Elliot är inte så blyg längre. Han röjer järnet vart han än är.

Idag fick han följa med när jag skulle till labb på vårdcentralen för att ta nåt prov. (Glömde visst att jag skulle göra det efter förra bm-besöket och jag minns inte heller va det var för prov, men lite blod fick sköterskan iaf) När vi satt i väntrummet delade han glatt ut Duplo-bitar till en kvinna som satt i närmaste stol. Hon va med på noterna och tackade så mycket för varje bit. Inte ville Elliot gå därifrån när mammas nummer plingade fram på displayen på väggen. Det blev till att plocka upp jackor, väskor och Elliot under armen och gå, under lite protester såklart. Väl inne på labb fanns det ju mycket att titta på. När jag skulle bli stucken i armen fick E låna min handväska. Den brukar vara roligt att dra runt på eller tugga på handtaget på. Det va tur att de bara skulle ta ett rör blod den här gången för längre än så hade inte E lust att sitta brevid mamma och vänta. Han vill ge sig iväg och upptäcka resten av alla bås...

När jag hade kånkat ungen fram och tillbaka från bilen och till labb var jag helt sjöblöt. Det är tungt nu! Alternativet att låta E gå själv finns ju men tar väääldigt mycket längre tid. Tid som vi inte hade idag. Jag använde bärsjalen vilket underlättade lite grann men det är ju lik förbaskat lika tungt även om man inte måste hålla upp alla 11kg med ena armen bara. Det va varmt ute, jag hade en varm jacka som inte andades för fem öre, jag bar på ett 11kg element på höften och ett 1,5 kg element i magen. Inte nog med det, jag var tvungen att gå också, flera hundra meter... Efter det var det jätteroligt att gå på kalas... jag luktade nog riktigt gott!

Esko fyllde år idag och eftersom vi ändå va ute på vift, lilleman och jag, så passade vi på att gratulera honom. Morfar var där, mammas kusiner Lina och Sanna var där tillsammans med sin pappa Anders. Åsså farmor och Esko såklart. E gäspa i bilen på vägen upp. Hm... gå på kalas med en trött E är lika med att han förvandlas till en liten Energizer Bunny. Bordstabletter blev deformerade, dukar dragna i, glas välta, cola över hela duken, cola på Anders (stackarn råka sitta mitt emot vildingen), glaset gick sönder och Anders fick ett glassplitter i handen (ingen fara alls, inte ens blodvite uppstod men ändå). Det gick vilt till. Mellan varven sprang han runt och skulle peta på allt som inte barn ska peta på men som äldre människor tycker är fint att ha på lagom höjd för en ettåring att nå. Pust! Tur att Lina och Sanna var med och agera barnvakt.

Morfar tyckte att Energizer Bunnyn skulle få mer energi och få smaka Coca-Cola. Det tyckte inte mamma. Nån måtta får det vara! Ungen har energi så det räcker åt ett helt regemente.

Att klä på Energizer Bunnyn, som dessutom är trött, och få ut honom till bilen är en historia för sig. Mamman blev genomsvettig igen kan man väl säga. I bilen hem fick hon även dela uppmärksamheten mellan vägen och E för att hålla honom vaken. Hon klarade det! Väl hemma var det bara att byta blöja, få på pyjamas, göra välling och sen slocknade han fortare än kvickt.

Mamman somnade som en stock i soffan, vaknade en timme senare och kände sig helt groggy. Nu sitter hon här med en alien i magen som verkar försöka ta sig ut. Det är nästan så man kan se fotavtrycken på magen när han sätter igång med sina utbrytningsförsök. Det brukar vara ett gäng varje dag. Än så länge har han inte lyckats... men vem vet... en vacker dag kanske det kommer ut en fot ur magen, precis som i filmen...

Tänkte lägga in en bild men det vill inte Blogger

Utmaning

Jag har blivit utmanad av Å.

TRE NAMN DU GÅR UNDER

Frida, mamma och tjockis (av en arbetskamrat, hon är jättesnäll och menar det inte alls så elakt som det låter)

TRE SAKER SOM SKRÄMMER DIG

- Att mitt barn/mina barn ska bli odrägliga skitungar som inte bryr sig om nåt.
- Mörkret (om man måste gå ut när är på landet och det är absolut becksvart och man ser ingenting - kan finnas mycket otäckt där ute i mörkret som bara väntar på att hoppa på mig... jag vet, det är jättelogiskt... NOT! Det rimmar även suveränt med min önskan att flytta ut på landet. hehe.)
- Mörkt vatten (där kan det också finnas otäcka varelser som är ute efter att dra ner mig under ytan, får snudd på panik om nått nuddar mig under vattenytan OM jag skulle få för mig att simma där jag inte bottnar. Denna skräck blev värre sen jag trodde jag skulle drunkna när jag simma i Vänern och det va liiite vågigt och vattnet kallt=astma, T fick agera livboj)
Känner igen mig i dina rädslor, Å.

TRE SAKER DU HAR PÅ DIG

Svarta yogabyxor (bland de få byxor jag är bekväm i, synd bara att man inte kan gå till jobbet i dom, turkos t-shirt (som kanar upp under brösten hela tiden) och hårsnodd (sällan håret är utsläppt nu för tiden, nån som drar i det då)

TRE SANNINGAR

- Jag är verkligen tjock just nu, och tjockare ska jag bli. Iaf fram till mitten av juni någongång.
- Jag ser verkligen fram emot förlossningen.
- Jag är i grund och botten en lat person.

TRE SAKER JAG VERKLIGEN VILL HA

- Att en frisk och kry liten krabat "ploppar" ut i juni.
- Ett rött hus med vita knutar på landet med cykelavstånd från stan, nära en mataffär, inga grannar tätt inpå med ett stort garage till T så jag slipper ha cyklar inomhus.
- Mer tid, ork och tyg till att sy.

JAG UTMANAR:

Klara, Karin och Maria

Två veckor kvar...

Jag kom på ännu en önskning inför födelsedagen!

Balkongblommor - presenten får gärna innefatta jord och själva planteringen. Krukor och blomlåda finnes. Blommorna bör vara lättskötta och tycka om att stå i västerläge.

Uppdatering vad gäller bilderna från Crimson så låg de i postfacket på måndagen redan. Sanslöst vilken bra service. Bra bilder blir det också. Jag rekommenderar!

Bara två veckor kvar att jobba...

Enligt Elliot...

Uuuuuuuuh! Så låter alla djur enligt Elliot. Vi tog en promenad genom Lillskogen idag för att titta på djuren. Tidigare har vi tittat på djur i bondgårdsboken, härmat deras läten och det som verkar ha fastnat är kossans Muuu, fast utan M. Han lät så när vi tittade på alla djur. Vi trodde nästan att u-ljudsgrimasen skulle fastna...


För övrigt skickade jag iväg 194 bilder för framkallning idag till Crimson. Dryga timmen efter att jag skickat iväg beställningen fick jag ett autosvar att mina bilder är skickade med posten. Det är snabba ryck!

När det gäller fotografier och album har jag även insett mina begränsningar. Elliots första år är ju väldokumenterat i bilder. Jag var ambitiös i början och köpte ett stort album med svarta, blanka sidor där jag skulle klistra in alla bilder med fotohörn. Det gick bra i början, när Elliot kunde ligga brevid mig medans jag klistra hörn kors och tvärs. Det går inte längre. Klistra hörn får jag göra när han sover, annars vill han ju självklart vara med och hjälpa mamma... På kvällen har jag väldigt lite ork till att klistra hörn. Arbetet har legat och vilat kan man säga. När jag väl tog mig i kragen var korthögen stor, allt är snart inklistrat men jag har insett en sak. Inga fler klistra-själv-album! Häromveckan köpte jag ett nytt då det jag håller på med snart är slut. Tur att Clas Ohlson har en generös återlämnningspolicy. På tisdag blir det byte till ett album med fickor. Tjoff, tjoff, tjoff så har man slängt i alla bilder i fickorna och man kan istället ägna tiden åt att skriva kommentarer till bilderna.

Rykten

Det ryktas om att jag fyller år snart. Folk frågar vad jag önskar mig... här kommer svaren:

- Canon Powershot G9 - möjligtvis kan den kosta några kronor...
- Orbitrek - råkade se en begagnad på Blocket och tänkte att "en sån vill jag ha".
- Få alla fönster i lägenheten tvättade - alla önskningar kostar inte pengar iaf, i nuläget ser man knappt ut när solen skiner.
- Plånbok (så liten som möjligt med plats för många kort) - Hål i myntfacket på den jag har... inte undra på att pengarna bara försvinner...
- Mer ork och ett par timmar till på dygnet - fixar du den önskningen är jag dig för evigt tacksam!

Det blir aldrig som man tänkt sig...

Det blir inte alltid som man tänkt sig. Vi hade planerat att åka till Göteborg den här helgen, hälsa på Elliots farmor och farfar, ett par kompisar samt gå på BabyBarn-mässan. Jag begärde semester för fredagen för att vi skulle kunna packa och komma iväg utan att stressa.

Onsdag började det sticka lite i halsen, torsdagen hade jag gröt i hjärnan, ont i halsen och snuva. Istället för semesterledig på fredag blev det sjukanmälan och ingen resa till Göteborg. Mycket trist...

Huvudvärken har gått över men snuvan är kvar och en torr rethosta har tillkommit. Jätteroligt! Not! Inte nog med detta, halsbrännan har gjort intåg med buller och bång. Att sitta som en hösäck, som jag vanligtvis gör, är inte att tänka på längre. Nu gäller det att sträcka på sig så Luke får plats och inte trycker upp magsäcken i halsen på mig. Plats vill han ha, det deklarerar han ofta med en sparkar och spjärn upp i revbenen.

Jag hittade föresten ett fint hus på hemnet igår. Riktigt fint, enligt bilderna... *harkel* Vi vet ju hur det brukar va med den saken men vad annat kan man gå på? Thomas blev frälst genom bilderna också. STORT uthus, och då menar jag stort! Jag gillade huset, STORT kök. Det ser stort ut på bilden iaf men det kan ju, som vi vet, vara en illusion. Jag har iaf anmält oss till visningen. Kolla in Tolita Där Väst på Hemnet. På gränsen till för långt bort men det skadar inte att åka dit och titta.

Liten prins

Vår lilla storebror är en fantastiskt härlig liten kille. Han älskar att springa runt i sin badrock efter badet med rumpan bar och med huvan på. Ärmarna är lite för långa än så länge men dom springer han runt och fladdrar med. Överlycklig. Det är så underbart att titta på när han är så där glad.

Ikväll kom han i säng sent och hann nog inte riktigt somna in ordentligt innan T började diska. Det brukar inte vara några problem men ikväll blev han ledsen så T gick in till honom en stund. Trodde han somnat, smög ut och lillkillen börjar stortjuta igen. Sen tystnade han för att tjuta lite till och så höll det på en liten stund. Till slut gick jag in. Då hade stackarn tappat snutten på golvet utanför sängen. Han stod upp och kika ner på snutten som låg onårbar på golvet nedanför. Han fick den, gosa in den vid kinden och stod och krama mig en liten stund. La sig ner men hade ingen ro. Satte sig upp. Jag stod och hängde på spjälsängsräcket och blundande med ena armen hängande ner i sängen. Han är alldeles tyst, ställer sig upp. Jag smygkikar på honom. Han tittar på mig. Han håller i snutten och med samma hand närmar han handen mot mitt ansikte. Sakta, sakta. Rör jätteförsiktigt vid min kind. Som för att känna om jag verkligen är där eller om han drömmer. Han gör så några gånger innan han lägger sig ner igen, somnar och jag kan smyga ut. Vilken goding han är!

Själv börjar jag få lite ont i halsen och näsan börjar bli täppt. Inte roligt alls. Ungefär vad T har haft sen förra veckan. För att motverka en ev förkylning sköljde jag näsan ikväll. Fick tips från företagshälosvården om de här näskannorna. Riktigt bra tyckte hon. Aldrig fel att testa tänkte jag och inhandlade en plastkanna på hälsokostbutiken. Nu återstår att se om det går att mota Olle i grind. Har använt den en gång i veckan de senaste två veckorna men nu ikväll sköljde jag en extra gång. Enligt instruktion kan man skölja så ofta som varje dag, morgon och kväll. Lite väl ofta kanske, det tar ju ändå en liten stund. Men, nu kan jag andas obehindrat genom näsan iaf. Det är skönt!

Vi var även till barnmorskan idag. En månad sen vi va där sist. Magen hade växt lite grann men ligger lite under kurvan nu. Inget att vara orolig för sa hon, så det är jag inte. Känns som om lille Luke är mycket livligare i magen än Elliot... eller så kommer jag bara inte ihåg. Jag kommer iaf inte oroa mig. Storleken på magen nu och när jag gick med Elliot skiljer sig bara lite grann. Med Elliot i vecka 28 mätte magen 27 cm och nu i vecka 29 mäter magen 26 cm. Liksom Elliot ligger Luke i beredskapsläge med huvudet neråt redan. Dock poängterade bm att barnet fortfarande kan snurra runt hej vilt ett tag till. Det märks vid nästa kontroll om en månad.

Nu ska jag inta horisontalläge för natten. Gonatt!

Sybehovet tillfredsställt

Åtminstone temporärt. Jag har visserligen inte sytt så där jättemycket, två mössor, under helgen. Men det räcker. Sybehovet är tillfredsställt. Jag har gjort något. Tredje gången gillt också. Mössan jag gjorde idag la jag ner mig lite mer på. Gjorde verkligen ett mönster istället för att sy på känn. Det lönade sig. Den blev riktigt bra. En riktig vårmössa om jag får säga det själv.

Elliot verkade nöjd. Han brukar dra av sig alla mössor inomhus men denna satt på under hela mellanmålet. Vi hann ta jättemånga bilder. Kan ju visserligen ha varit att han inte brydde om mössan därför att han fick sitt favoritmellanmål - smoothie! Tog inte lång stund innan han hade sörplat i sig hela glaset. Men jag kan bara hålla med honom. Det är smarrigt värre. Dock hade jag gjort en chokladkaka med vispgrädde till T och mig. Inte illa det heller vill jag lova.

Så här koncentrerad är man om man får hallon/banan smoothie:

Urkassa kamera!

Blir tokig på vår kamera som beter sig lite som den vill. Endera överexponerar eller underexponerar den bilderna, tagna med precis samma ljus. Mycket underligt. Snurrmenyknappen (eller vad man ska kalla den) är känsligare än känsligast. Räcker att man tittar på den så byter den läge. Den är drygt ett år gammal och den har redan varit inne på lagning en gång. *sneglar på ny* Tips på bra kameror mottages tacksamt. Digitalkamera såklart...

Annars slängde jag ihop en mössa ikväll igen. Återstår att se imorgon om denna passar. Den förra jag slängde ihop blev aningens för stor men den funkar.

Undersöker pappas cykelpump medans mamma försöker fota mössan.

Sy-ryck

Fick ett ryck efter dagens "varma" väder och slängde ihop en vårmössa till Elliot. Jag brukar ha svårt att "slänga ihop" saker bara så där men det gick faktiskt bra. Tyvärr finns risk att mössan inte passar ändå pga att tyget va lite kort på ena sidan men vi får se imorgon om den passar ändå.

Idag kirrade vi ny, begagnad syskonvagn också. Har ju märkt att Babytravels vagnar inte ligger många dagar på Blocket så när jag såg en annons igårkväll så ringde jag direkt. Åkte och kolla på vagnen idag och fick med den hem i bagaget... Skönt att ha den fixad.

På hemvägen låg Skokanonen så vi smet in där och hitta vårskor till lillkillen också. Stövlarna är aningen varma när det är +10 grader ute.

Utöver detta fick jag två paket med posten idag, en SkipHop skötväska och ett sy-din-egen-mei-tai kit. Tjoho!

Som vanligt när jag sitter vid dator står T och hänger bakom ryggen och väntar på att jag ska blir färdig... så jag får överlåda dator till honom och själv går jag och borstar tänderna. Gonatt, gott folk!

Minne som ett kylskåp

I helgen hade jag jättemycket jag vill skriva ner men nu har jag glömt allt... typiskt. Jag får hitta på lite annat istället.

Jag har i alla fall varit till frisören idag, det va inte en dag för sent. Klippte inte mycket mer än topparna men det känns så bra ändå. Skulle vilja klippa nån frisyr men inser att det inte är någon större idé just nu. Har ju håret uppsatt nästan jämt av praktiska skäl. Men om jag vill göra iordning mig lite extra nån gång så tycker jag om mitt långa hår. Har inte tid eller ork på morgonen för att fixa frisyr. Försöker ju dessutom vara tyst som en mus så killarna inte ska vakna. Nä, hårsvallet får hänga kvar ett tag till.

En månad kvar att jobba nu, sen blir det Elliot för hela slanten. Känns skönt. Det händer så otroligt mycket i hans utveckling nu så det ska bli jätteskoj att få vara hemma och vara med. Fasar dock lite för att jag inte ska orka ta mig iväg på så mycket aktiviteter som Thomas varit iväg på nu när han har varit hemma. Öppna förskolan på Herrhagen, rytmik, åkt hem till kompisar som också är hemma med sina barn.

Just för tillfället räcker det ju att bara gå utanför dörren med Elliot så tycker han att det är superspännande! Allt är ju så nytt, speciellt när han får gå själv och undersöka omgivningen. Det tar ju lite tid. Varenda litet gruskorn ska ju undersökas.

Häromkvällen hade han så otroligt roligt... åt en liten pappersbit som låg på golvet i vardagsrummet. Han skulle försöka trampa på den (tror vi) för han gick över den, vände, gapskratta, gick över den lilla pappersbiten igen, gapskratta, vände, gick över den igen och så höll det på... länge. Thomas och jag satt och skratta lite mycket vi. Han tyckte det va så fantastiskt roligt att springa över den där lilla pappersbiten. När han nån gång lyckades trampa rakt på den så höll han på att gå upp i atomer, så roligt var det. Tänk om man ändå va så lättroad... :)

Under veckan som gått har jag faktiskt sytt en del. Kors i taket, jag vet! Ett par byxor och en tröja som var tänkt åt Elliot men nu inser jag att de kommer väl passa honom om ett par år eller så. Lite stora i storleken, men de blev snygga! Får fota när jag bankat i tryckknappar och sytt på min namnlapp. Nu vill jag sy mer, om jag bara hade mer ork.

Kläder till Elliot och lillbebben vill jag självklart sy, sen har jag ett gäng andra projekt som ligger på lut. Kalikå spindel till skötbordet, mei tai (borde komma ett kit i brevlådan imorgon), två blöjfickor (en för stora blöjor och en för små), vårmössor behöver sys ett gäng, dreggellappar behövs också. Hm... hur ska tiden räcka till?

Ikväll blir det då inget iaf för nu är det snart dags att sussa... gäsp.