Middagssovning

Det här med att sova middag med båda barnen när man är själv genererar en del roliga händelser.

Igår till exempel så hade jag lagt William i sin säng (som står i vårt sovrum) och jag satt i fåtöljen bredvid och sjöng När trollmor har lagt de elva små trollen. Elliot, som har lekt i sitt rum, kommer. Kliver över tröskeln. Står alldeles tyst och tittar på när jag sjunger för lillebror. Jag låtsas som jag inte ser honom. Utan att säga något går han sakta, sakta mot mig. Han kommer alldeles intill. Smyger sig in under min arm och upp i knät. Där sitter vi en stund och sjunger och gungar lite.

För en sprallig snart två-åring är det inte lätt att sitta still länge. Han hoppar ner och ställer sig istället brevid sängen. William som är inne i en alltid-vända-sig-på-mage-och-bli-arg-för-jag-vill-egentligen-inte-ligga-på-mage-fas ser storebror stå och titta på honom. Elliot säger ett glatt Heeeeeeiiiiiiiiij! och båda bryter ut i skratt. Jag kan inget annat än att skratta jag med, trots att jag vill att lillebror ska sova.

Efter lite mer Heeeeeiiiiiij får Elliot annat för sig. Klättrar upp i stora sängen, lägger sig på min kudde och låtsas sova. Fnissar. Klättrar ner. Jag sitter fortfarande och sjunger och har nu en hand på lillebrors kind. Det brukar hjälpa honom att komma till ro och somna. Han hittar påsar med avlagda bebiskläder. Tar en påse, försöker smyga förbi mig. Jag låtsas återigen som om jag inte ser honom. Öppnar dörren bara så mycket att han kan smyga ut med påsen. Stänger dörren och drar igen den helt. Inser att han inte kommer in igen och utbrister Mamma?! Kommer på att han nog inte vill att mamma ska komma just när han smitit ut med en spännande påse från mamma och pappas rum. Han tystnar och jag hör hur han drar iväg med påsen till sitt rum. William har precis somnat så jag smyger ut för att kika vad Elliot gör. Jo, han sitter i sitt rum och kastar ut plagg efter plagg ur påsen och är jätteglad. När jag kliver in i rummet säger han

Heeeeeiiiiiiiiij!