Jinxad?

Imorse stod det nåt om vinterkräksjukan i tidningen, jag sa till T att det va skönt att vi sluppit sånt på ett tag. Nån med makt hörde vad jag sa för vid lunch ville inte William äta. Detta har aldrig hänt förut. Jag trodde han va trött, gav honom nappen och bar lite på honom när han började hosta konstigt och fick upp en lite blöt fläck i armvecket på sig själv. På väg till skötbordet börjar han låta konstigt och han häver ur sig morgonens gröt delvis på väggen i köket och delvis på golvet.

Elliot åker på bobbybilen strax bakom oss. Jag slänger ner en handduk på kräkan och säger åt E att stanna där han är medans jag lägger W på skötbordet för att byta kläder och torka av honom. Samtidigt håller jag ett öga på E så att han inte kliver i kräket. Men killen är så rådig så han tar de två handdukarna som hänger i köket och slänger ner på kräkan, precis som jag gjorde. Sen försökte han börja torka golvet men där satte jag stopp. Tanken var god men torka spyor ska han slippa ett tag till.

Ringde T som egentligen ska åka på en jobbresa till Norrköping och komma hem imorgon. Vi sa att vi avvaktar lite för att se hur saker och ting utvecklar sig innan vi bestämmer om han ska åka eller stanna hemma. 10 minuter senare efter lite jämmer lägger William en stor kräka igen på golvet. Bara att ringa tillbaka till T och säga att han hemskt gärna får komma hem istället för att åka till Norpan. Händer inget mer känns det trist att T inte fick åka iväg. Blir alla kräksjuka är det skönt att ha honom hemma.

Efter andra kräkan satt W i famnen och va alldeles trött och loj. La ner honom i sängen och han somnade som en stock. Nu har han sovit snart en timme. E ligger i sin säng och somnar in snart hoppas jag. Jag borde nog och lägga mig på soffan en stund och slumra så länge ungarna tillåter.

Jag skulle aldrig sagt nåt om kräksjukan imorse...