Utvecklingen går framåt

Det verkar som när Elliot väl kom underfund med att han kunde styra armar och ben till att krypa så började han hitta på nya saker varje dag. Han började sätta sig från krypläge. Det tog ett par dagar med försök men sen satt han där och var jättestolt. Jahapp, då bemästrar jag sittandet, vad ska jag lära mig härnäst? verkade han tänka.

Krypa upp på allt som är lagom högt, dvs 1-2 decimeter, var nästa utmaning. Det känns säkert som han är högt upp i luften när han kryper upp på en låg låda som ligger på golvet i datorrummet.

Blicken är numera höjd en aning och han letar efter möbler han kan få ett bra tag om och dra sig upp mot. Borden i vardagrummet testade han häromdagen. De gick bra fast greppet var väl inte optimalt. Smala stols- och bordsben är perfekta när det gäller greppvänlighet men stolsbenen är inte riktigt höga nog för honom att ställa sig upp mot helt. Spjälorna i sängen verkar däremot gjorda för att ställa sig upp mot/med. Denna aktivitet övas varje dag.

Till pappas stora förtret har även vår son upptäckt att cd-skivor är jätteroliga att dra ner från hyllan. Det låter en massa och sen är fodralen rätt goa att gnaga på också. Pappa får nog fundera på en lösning där om han vill ha skivorna ifred.

Traste gjorde misstaget att en dag, när han var riktigt trött och gosig mitt på dagen, låta Elliot klappa* honom. (*Klappa=dra i pälsen och svansen) Elliot blev stormförtjust i Traste och så fort han får se katten så spricker största leendet fram och han kryper efter Traste (eller Astro om det är hon som råkar gå förbi, Elliot har nog inte fattat skillnaden än). Traste tycker det är aningen läskigt med den där fyrbenta minimänniskan som jagar honom.



Men, som alla barn har fått lära sig; den som ger sig in i leken, får leken tåla. Inte sant, mammor?