Katter bortskänkes

Så har vi fått det prick för prick; lillen är allergisk mot katter.

Vi var på barnmedicin idag och träffade överläkare H, vars sköterska testade Elliot mot katt, ägg och fisk. Han visade reaktion mot katt. Det betyder att vi måste ge bort katterna. Det känns både ledsamt och skönt. Elliot är ju stormförtjust i Traste speciellt. Elliot kan dra och slita i svansen, klättra över honom och Traste bara ligger och tittar lite lojt. Härom dagen när Elliot var ledsen och bara satt och grät så kom Astro springandes och strök sig och ville trösta.

Å andra sidan är ingen av katterna särskilt populära när de jamar så Elliot vaknar. Traste kan, när matdags närmar sig, gå utanför sovrumsdörren och jama demonstrativt. Samma katt är föga omtyckt när han tuggat i sig blomblad/för mycket mat/plast och kräkts på mattan.

Livet utan katt:
Vi kan ha mattor! Slipper vakna av högljutt jamande. Inga nerkissade skor. Lillen kan få eget rum och vi kan ha sovrumsdörrarna öppna. Vi kan ställa soppåsen vid dörren på kvällen för att komma ihåg att bära ut den på morgonen utan att den är söndertuggad när man kommer upp. Tygtjuven försvinner. Vi kan resa bort utan att behöva be nån (läs mamma) vara kattvakt.

Hur mycket jag än svär åt katterna stundtals så kommer jag nog gråta en skvätt när de är borta. De har ju ändå varit en del av vårt liv de senaste 6 åren.

Andra lilla risgrynet

Det tog inte länge innan nästa risgryn titta fram! Imorse kände jag en till liten vass bissing i överkäken. Här går det fort!

Första lilla risgrynet tittar fram

Japp, ett litet, vasst risgryn har tittat fram i nederkäken. Äntligen! Han har ju bara dreglat sen han va 4-5 månader. Två till verkar vara på väg i överkäken, på var sida om framtänderna liksom. Får väl se när de kan tänkas titta fram. Inte så konstigt att han har gnällt och krånglat lite vid maten. Gnagt på allt han kommit åt. Eller snarare huggit in på allt han kommit åt.

Annars så har ju jag börjat jobba. Två dagar förra veckan lämnade jag lillen i pappas vård och det gick så bra så. När jag väl trampa iväg till jobbet på cykeln så kändes det som om det var igår jag cykla dit sist. Väl där var det mesta sig likt också. Full fart. Nytt var att jag fått nytt (delat) rum utan en ständigt ringade växel. Fantastiskt! Det kändes hur skumt som helst vid fikat att inte behöva bry sig om alla ringande telefoner. Nu kan jag till och med hinna tänka en HEL tanke utan att bli avbruten. Tänk vad man kan prestera då...


Att vara hemma med pappa va lajbans tyckte Elliot. Se bildbeviset: