Första lilla risgrynet tittar fram

Japp, ett litet, vasst risgryn har tittat fram i nederkäken. Äntligen! Han har ju bara dreglat sen han va 4-5 månader. Två till verkar vara på väg i överkäken, på var sida om framtänderna liksom. Får väl se när de kan tänkas titta fram. Inte så konstigt att han har gnällt och krånglat lite vid maten. Gnagt på allt han kommit åt. Eller snarare huggit in på allt han kommit åt.

Annars så har ju jag börjat jobba. Två dagar förra veckan lämnade jag lillen i pappas vård och det gick så bra så. När jag väl trampa iväg till jobbet på cykeln så kändes det som om det var igår jag cykla dit sist. Väl där var det mesta sig likt också. Full fart. Nytt var att jag fått nytt (delat) rum utan en ständigt ringade växel. Fantastiskt! Det kändes hur skumt som helst vid fikat att inte behöva bry sig om alla ringande telefoner. Nu kan jag till och med hinna tänka en HEL tanke utan att bli avbruten. Tänk vad man kan prestera då...


Att vara hemma med pappa va lajbans tyckte Elliot. Se bildbeviset: