Elliot skötte sig exemplariskt på bvc. Vi kom lite tidigt och vår bvc-sköterska (hädanefter kallad G) va lite sen så E fick leka lite i väntrummet först. Väl inne på rummet fick han en halv banan att smaska på. Den andra halvan la jag på bananskalet på ett litet bord. Han smaska upp båda bitarna och när jag skulle slänga skalet låg det inte kvar på bordet. Trodde den lille busen hade slängt det på golvet eller mosat in det i stolsdynan eller nåt men inte vår son inte. Ack nej, sånt håller inte han på med. När både G och jag börja leta efter skalet insåg vi att han hade slängt det i papperskorgen! Gissa om den här mamman var stolt då!?
Vad gäller den lilla killen så är han inte så liten längre. Han har lagt på sig ungefär 55 gram per dygn sen vi va på bvc sist! Samt växt 1,5 cm på längden (den siffran är ju dock lite osäker eftersom det beror på hur mycket vi drar i ungen när G mäter). Han är ju fortfarande gul, vilket syns väldigt tydligt på alla bilder vi tar. G höll med och vi fick nästa läkarbesök framflyttat till imorgon! Det innebär att jag måste läsa på om nästa del i Selma-studien, ögna igenom infon när jag fick den men nu måste jag nog läsa lite noggrannare. Nu ska här samlas urin! Låter inte det skoj?! Det ska nog inte bli så plaskigt som det låter då man tydligen ska använda nån binda och lägga i blöjan. Dock får inga andra substanser (läs bajs) följa med. Hm... undra hur det ska gå? Det är ju bajs i varenda blöja och vi byter rätt ofta kan jag lova. Vi har faktiskt klippkort på blöjor på Bergvik! Det är liksom inte så att vi låter han ha samma blöja tills han bajsar. Säkert! Well, well, wish me luck!
Åter till bvc-besöket. Allt gick jättebra inne på rummet. Han plocka i leklådan och underhöll sig själv medans vi mätte, vägde och pratade. När dörren ut väl öppnades va han snabbare än Blixt Gordon. Efter kom jag kånkande på W i sin liggdel. Självklart blir det ju en lek när mamma försöker komma ifatt och E springer fortare runt hörnen. Får ställa ner W i närheten av amningsrummet, springa ifatt E och ta med ett par leksaker från väntrummet. Tillbaka till amningsrummet. Ställa ner E. Hämta W. Då har E hunnit smita ut igen. Hämta E. Stänga dörren! Puh! Plocka undan vattenkaraffen innan E ser den. Plastmuggarna får stå kvar. Amma. E är söt. Måste ta kort. Sträcka sig efter skötväskan och rota efter kameran, inte låta W tappa taget, klick...
Slutsats: Det blir aldrig så jobbigt som jag föreställt mig. Om man föreställer sig att det blir überjobbigt och det bara blir jobbigt så känns det ju inte alls jobbigt i förhållande, eller hur? Det är min strategi hädanefter...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar