Ledsen i ögat...

Två dagar kvar av inskolningen, sen är dagis "på riktigt". Det är första denna vecka som vi har lämnat honom där själv och det har väl gått ganska bra. Visst är han ledsen när man lämnar honom men fröknarna säger att det går över fort. Vi får hoppas det.

Idag var det första gången jag lämnade honom. Ett kort hejdå uppe på avdelningen sen skulle han vinka i fönstret. De har ett speciellt vinka-fönster med pall för barnen. Jag fick instruktion från fröken att gå ut och hoppa och vinka på parkeringen. Sagt och gjort. Jag och William pallra oss ut till parkeringen, kollade upp mot fönstret, hoppade, skuttade och vinkade. Först tyckte Elliot det va jätteroligt att mamma fjanta sig på parkeringen sen verka det gå upp ett ljus för honom att han var på insidan och jag var på utsidan, då började han stortjuta i fönstret. Jag bet ihop, vände och gick hem med tårarna stockandes i ögonen.

Vid hämtningen satt han och åt lunch och blev självklart jätteglad när jag kom. Det blev inte mycket mer ätet då kan jag meddela. Fröken berättade att det hade gått ganska bra idag. När de va inomhus blev han ledsen ibland när han inte visste vad han skulle göra, sen fick han säkert hjälp att leka med nåt och då blev det bra. Ute var det inga problem. Idag fick han gå på en liten promenad i skogen med de lite större barnen.

Imorgon ska han vara kvar över vilan för första gången. Undra hur det går...