Usch och fy, gråt idag med vid lämning på dagis. Men det verkar ha gått över fort för han grät inte så ihärdigt och länge som han gjorde igår. Jag och William (som satt fast på magen) stannade en liten stund idag och gick när det var dags för sångstund. Jag vill inte stanna för länge för då vänjer han väl sig vid att jag är där, och det är ju inte heller bra.
Någon gång måste han börja på dagis så det är väl lika bra att få detta överstökat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar