The trip

Så sitter jag här då och tänkte blogga lite... men hjärnan är som vanligt totalt tom så här på kvällskvisten. Typiskt.

Bilden i blogginlägget innan blev ju inte bra alls. Den föreställer i alla fall den yngre sonen sovandes i babyskyddet i bilen igår kväll. Han va jättesöt... såklart. 5o mil var tydligen för lite, närmare 65 mil blev det faktiskt. Pust! Att vi orkade. Att barnen orkade, det förstår jag inte så här i efterhand. Men så tog det 11 timmar att köra de där 65 milen. När vi åkte hem från svägerskans bröllop i Storvallen, som inte ligger långt från Åre, körde vi hem på 8 timmar. Lite skillnad det! Nu gick resan i 3 timmars cykler. 2 timmar bilåkande, 1 timme paus, 2 timmar bilåkande, 1 timme paus. Ja, ni fattar.

Att köra 65 mil på en dag med två små barn är väl inget jag rekommenderar så här i efterhand, även om det är jäkligt skönt att komma hem. En övernattning är nog att föredra. Såvida man inte kommer fram seeent, som vi gjorde på vägen upp. Det va långt efter läggdags för Elliot och han va jättetrött när vi kom fram. Men väl där så blev han typ hyperaktiv för det va ju sååå spännande med ett nytt plejs att utforska. Även om det bara var ett mycket enkelt rum med två sängar, en stol, en hylla. Tog en stund att varva ner och när det väl var dags att sova, jag med miniplutten i min säng och Thomas med plutten i sin så vägrade Elliot att ligga still. Han röjde runt och skulle absolut över till min säng. Det hela slutade med att jag och Thomas fick byta säng. Då somnade Elliot på fem röda. Sen bytte vi tillbaka igen. Jag måste ju liksom upp och amma på natta.

Jag sov uruselt. Att en liten bebis kan ta upp så mycket plats i en säng. Knepigt. Jag låg och balanserade på kanten, kändes det som. Kl 6 vakna Elliot och innan 8 var vi på vägen igen.

Nån personal fanns inte på vandrarhemmet. När vi kom dit fick vi hämta nyckeln i en brevlåda och när vi åkte därifrån fick vi lämna pengarna på rummet och lämna nyckeln på samma låda. I bushen litar man på folk. Vi lyckades även köra vilse, eller iaf inte hitta fram till vandrarhemmet i Noppikoski. Byn består typ av 4 hus och en mack varav ett av husen är vandrarhemmet. Okej då, det va nog några fler hus, men inte många. Hur som helst fick jag ringa snubben jag bokat rummet av och fråga vart det låg. Lite pinsamt. Speciellt eftersom det i nyckelkuvertet vi precis hämtat låg en beskrivning, andra huset till vänster.

Lyckades glömma Elliots påslakan på rummet också. Det hade kilats ner mellan madrassen och väggen. Elliot är en liten propeller på natten. Det blev ett stopp i Noppikoski på vägen hem också alltså.