Över ett år har gått sedan jag skrev sist. Vilket år det har varit!
Att vara gravid mitt i högsommarvärme är jobbigt. Thomas och jag tog Volvon på en tur ner till Österrike via Tyskland och Tjeckien. Det var över 30 grader hela resan. Tänk dig själv att sitta i en stekhet, kvav gammal 240 i strålande sol och skumpa fram på autobahn i 140 knyck med rutorna uppe. Kanske inte helt oöverkomligt, men om du lägger till illamående så blir det förbaskat jobbigt det kan jag lova. Vi tog oss i alla fall igenom resan, som var riktigt trevlig när jag mådde mindre illa. Vi såg Bad Oldesloe, Hamburg, Prag, Linz, Wien, Leogang och Hamburg igen, i den ordningen. Höjdpunkten för mig var att få träffa Claudia igen. Höjdpunkten för Thomas skulle jag tro var att cykla i Leogang.
Hur som helst, bortsett från illamåendet i sommarens hetta, så förflöt graviditeten oförskämt smärtfritt. Jag njöt av att vara gravid. Det var fantstiskt att känna det lilla knyttet i magen. Jag önskar jag kunde dela den känslan med Thomas men det går inte att beskriva. Han fick nöja sig med att från utsidan känna knyttet sparka och knuffas. Inte fy skam det heller.
Det var häftigt på ultraljudet. Att få se den lilla sprattlande krabaten på skärmen.Vilken otrolig grej! I 20 minuter fick vi smyga på honom och se vad han hade för sig i magen. Det kändes som 2 minuter och jag kunde stannat hela dagen. En liten bild fick vi med oss iaf. Den sitter på kylskåpen än.
Mot slutet av de 40 veckorna blev det jobbigt att vända sig i sängen. Det var nog det som jag upplevde som besvärligast. I alla fall är det det som jag minns. Jag fick liksom lyfta upp magen och "slunga" över den till andra sidan. Det va tungt! Speciellt de sista två veckorna, då vi gick över tiden. 28 januari var datumet han var beräknad. 9 februari tittade han ut. Mer om det i nästa blogginlägg.
