Två gånger idag och en gång igår har Elliot lyckats drämma munnen i en bordskant vilket resulterat i blodvite, dock inte mycket men ändå.
Han är lärt sig en ny konst också, att klättra upp på stolarna i köket. Gärna hela vägen upp på bordet också men där sätter vi stopp. Två av gångerna som han slagit i munnen var självklart på dessa klätteräventyr.
Slängkyssar är annars stora grejen just nu. Han slänger kyssar hej vilt hela dagen lång. Ibland hoppar han på bobby bilen, vinkar, gör ett par slängkyssar och drar iväg runt lägenheten. Vid nattningen nyss så lyfte jag ner honom i sängen, han la sig raklång på rygg och gjorde slängkyssar åt mig innan jag gick ut.
Pussa lillbrorsan på huvudet måste man göra ofta också. Om mamma har lillebror på axeln så måste hon ta ner honom så Elliot kan pussa på huvudet. Det går absolut inte att pussa på benet eller magen, det måste vara huvudet.
fredag, maj 30, 2008
torsdag, maj 29, 2008
Babyskyddet
Vi behövde lite inhandlat igår så vi packade ihop oss för att åka till Obs! på förmiddagen (innan flertalet kunder vaknat). Det gick bra tills vi satte lillkillen i babyskyddet och skulle spänna fast honom. Han är för liten! Det gick inte att spänna bältet så han satt fast. Det glipade flera cm. Men skam den som ger sig. Han fick en filt som extra ryggstöd och sen la vi en handduk på baksidan mellan stolen och bältet. Efter det satt han bra och framförallt fast.
Knasigt! Passar man inte i ett babyskydd så är man nog rätt liten ändå! Jag som tycker han blivit så stor...
Knasigt! Passar man inte i ett babyskydd så är man nog rätt liten ändå! Jag som tycker han blivit så stor...
onsdag, maj 28, 2008
Slanglös
Titta! Ingen sond!! Vid vägningen idag hade lillkillen gått upp 95 gr på 3 dagar! Nu väger han 2750 gr. Det är bra, riktigt bra. Speciellt eftersom vi knappt har sondat något sen förra vägningen. Han har i princip gått upp så bra bara på amning och därför tyckte sköterskan att vi kunde strunta i sonden helt. Vilket ni ser bevis på ovan. William är helt slanglös numera och på fredag blir han dessutom utskriven från hemsjukvården också! Då blir han vår på riktigt.Tycker för övrigt han liknar mig när jag va bebis... mor, vad säger du?
Har fått lite rolig post idag och igår också. Igår låg ett grönt vadderat kuvert i postfacket. Det var gammelmormor & morfar och gammelmoster & B som hade skickat presenter till barnen. William fick en jättefin grön bodysuit med grodor på. Passande då William ibland går under namnet Grodan. Elliot fick en häftig och annorlunda mätsticka att hänga upp på väggen.
Jag fick även min nya mobil idag, alldeles gratis dessutom. Sånt är ju helt fantastiskt. Eller ja, helt gratis är den väl inte. Jag betalar ju ett abonnemang varje månad, som jag iofs får ringa för så i princip kan man nog säga att den va gratis iaf. Ska lägga mig och pilla lite på den om en stund när den är fulladdad.
Idag kom det ett brev också, från universitetet. Uhm... lite fundersam blev jag. Vad vill dom mig?! Det va ju självklart när jag väl öppnade brevet. I låg ett kort och på baksidan stod det:
Vi vill tacka sig så mycket för ditt engagemang i Selmastudien när du födde ditt barn på Östra Sjukhuset i Göteborg. /SelmapersonalenKul! Nu har de både ringt och skickat kort och tackat oss så mycket för lite navelsträngsblod...
måndag, maj 26, 2008
Tejp
Efter snittet blev jag sydd med 12 stygn (tror jag) med självupplöslig tråd. En tejpbit sattes över varje stygn och jag blev tillsagd att låta tejpen sitta tills den trillade av för att sedan tejpa längs med såret med kirurgtejp. Det är nu 3 veckor sen snittet och tejpen sitter fortfarande som berget... undra om den ens kommer trilla av... time will tell.
Veckans höjdpunkt
Damen från hemsjukvården skulle kommit på besök idag men de ringde från 10:an och meddelade att hon var sjuk. Så, inget besök. Jag som var så nyfiken på hur det gått med vikten under helgen. Vi har ju provat att sonda mindre i och med att han ammar bättre. Men det är ju jättesvårt att veta hur mycket han får i sig när han ammar och hur mycket man sen ska dra av på sondmaten.
Om vi ville så kunde vi komma till sjukhuset istället och väga. Ingen tvekan, detta fick bli veckans höjdpunkt och tillika utflykt. När vi ändå skulle dit passade jag på att lämna ifrån mig lite mjölk. Jag har ju mer mjölk än vad lillen äter just nu så överskottet får Mjölkbanken på 10;an ta hand om. De har tydligen mjölkbrist just nu så de är jätteglada för all mjölk de kan få.
Hur som helst, vägningen gick strålande. 2655 gr idag. 2565 gr för tre dagar sen. Hemsjukvårdsdamen tyckte att det gick så bra att vi kunde dra av mer på sondmaten. Kul! Under tiden vi vägde och greja kom W på att han va lite hungrig, han gapade, smacka och sökte efter bröstet. Det va bara att plocka fram maten där och då. T hade huvudet med sig och föreslog att vi skulle ta en amningsvikt. Sagt och gjort. W tuttade i 5 minuter och fick i sig 20 gr, vilket de översätter till 20 ml. Riktigt bra alltså!
Efter besöket på 10:an skulle vi gå och hyra babyskydd. Glömde för övigt att jag skulle in till mjölkbanken efter vägningen så det får nog bli en tur till imorgon. På väg till uthyrningen träffar vi på mamma K från föräldragruppen. Hon jobbar som syrra på sjukhuset. Stannade och uppdatera varandra om läget. Ner i källaren efter det och hann precis i tid innan de stängde för lunch. Passade på att köpa prematurblöjor på Apoteket på väg tillbaka. Sen va den utflykten slut.
Om vi ville så kunde vi komma till sjukhuset istället och väga. Ingen tvekan, detta fick bli veckans höjdpunkt och tillika utflykt. När vi ändå skulle dit passade jag på att lämna ifrån mig lite mjölk. Jag har ju mer mjölk än vad lillen äter just nu så överskottet får Mjölkbanken på 10;an ta hand om. De har tydligen mjölkbrist just nu så de är jätteglada för all mjölk de kan få.
Hur som helst, vägningen gick strålande. 2655 gr idag. 2565 gr för tre dagar sen. Hemsjukvårdsdamen tyckte att det gick så bra att vi kunde dra av mer på sondmaten. Kul! Under tiden vi vägde och greja kom W på att han va lite hungrig, han gapade, smacka och sökte efter bröstet. Det va bara att plocka fram maten där och då. T hade huvudet med sig och föreslog att vi skulle ta en amningsvikt. Sagt och gjort. W tuttade i 5 minuter och fick i sig 20 gr, vilket de översätter till 20 ml. Riktigt bra alltså!
Efter besöket på 10:an skulle vi gå och hyra babyskydd. Glömde för övigt att jag skulle in till mjölkbanken efter vägningen så det får nog bli en tur till imorgon. På väg till uthyrningen träffar vi på mamma K från föräldragruppen. Hon jobbar som syrra på sjukhuset. Stannade och uppdatera varandra om läget. Ner i källaren efter det och hann precis i tid innan de stängde för lunch. Passade på att köpa prematurblöjor på Apoteket på väg tillbaka. Sen va den utflykten slut.
lördag, maj 24, 2008
Blekansikte
Vi slog på stort idag och tog en promenad alla fyra. En kort promenad som inte varade särskilt länge eftersom någon ville ha mat. Man hinner inte mycket mellan amning, sondning, pumpning. Hur som helst. Vi gick till en lekpark i närheten. T och E gungade och lekte. Själv satt jag i solen och insåg att jag är überblek! Min teori är att sjukhusvistelsen har gjort mig blekare.
Just nu är jag själv med småkillarna. Fick sköta nattning av modell större själv med en hungring modell mindre gapande efter tutten. Det va inte lätt men det gick. T fick ett samtal från en cykelbekant och fick göra veckans goda gärning vilket innebar en biltur till Vålberg och tillbaka.
Välmatchad mamma och son med vacker betongvägg i bakgrunden.
Just nu är jag själv med småkillarna. Fick sköta nattning av modell större själv med en hungring modell mindre gapande efter tutten. Det va inte lätt men det gick. T fick ett samtal från en cykelbekant och fick göra veckans goda gärning vilket innebar en biltur till Vålberg och tillbaka.
fredag, maj 23, 2008
Bröderna Bus
Storebror och Lillebror. Inte så mycket bus i den Lilla än men jag är helt övertygad om att den Stora kommer lära den Lilla alla bus han kan.
Finaste blomman och godaste chokladen fick jag av älsklingen igår. Tack! Jag älskar dig!
Knapert
Att föda barn med akut kejsarsnitt gynnar inte ekonomin precis. Vi har ju haft lite annat att tänka på än att meddela F-kassan och skicka in diverse intyg. Idag gick papper iväg och det lär väl dröja innan man ser röken av några pengar därifrån. Synd bara att inte räkningarna låter sig fördröjas på samma sätt...
Som grädde på moset fick vi iväg bilen till verkstaden i förrgår. Tack M och U för bogserhjälpen. Idag ringde de och sa att bilen är klar. För 3800:- får vi hämta ut den. Tack och bock för de!
Lillen sover och T & E är ute och spenderar energi. Själv passar jag på att sitta vid datorn. Smart val när man egentligen är trött som en lemur och borde sova när bebisen sover.
Damen från hemsjukvården var här idag. Vägde, mätte huvudomkrets och hörde hur det går för oss. Bra sa vi, för det gör det. Gäller som sagt bara att hitta rutinerna. Hon fick tejpa om sonden också för William har ju roat sig med att rycka och slita i den. På måndag kommer hon igen.
Som grädde på moset fick vi iväg bilen till verkstaden i förrgår. Tack M och U för bogserhjälpen. Idag ringde de och sa att bilen är klar. För 3800:- får vi hämta ut den. Tack och bock för de!
Lillen sover och T & E är ute och spenderar energi. Själv passar jag på att sitta vid datorn. Smart val när man egentligen är trött som en lemur och borde sova när bebisen sover.
Damen från hemsjukvården var här idag. Vägde, mätte huvudomkrets och hörde hur det går för oss. Bra sa vi, för det gör det. Gäller som sagt bara att hitta rutinerna. Hon fick tejpa om sonden också för William har ju roat sig med att rycka och slita i den. På måndag kommer hon igen.
Vitsippan ute i backarna står...
Elliot fick plats på Vitsippan! Den förskola som vi helst ville! 18 augusti är det inskolning. Rimmar kanske lite halvtaskigt med vår semesterresa till Åre första veckan i september. Äh, det ordnar sig.
onsdag, maj 21, 2008
Äntligen hemma!
Japp, nu är vi äntligen hemma! Det är så skönt! Solen sken och det var varmt och skönt när vi gick hem från sjukhuset. Underbart!
Nu har jag en del att pyssla med. Boa i efterhand liksom... Inget är ju förberett för Lillskrutten.
Nu har jag en del att pyssla med. Boa i efterhand liksom... Inget är ju förberett för Lillskrutten.
tisdag, maj 20, 2008
På sjukhusfronten lite nytt...
Först en liten kommentar till darlingen: skriv ett komma mellan etiketterna. :)
Nu så, vad har hänt på sjukhusfronten?
Igår, på min vanliga morgonpromenad till 10:an möter jag ett välbekant ansikte i korridoren. Det är min arbetskamrat M som också (skriver också eftersom jag skulle varit gravid nu egentligen) är gravid. Hon ska/skulle ha två veckor innan oss. Nu hann vi före. Kul att träffa på henne och prata lite.
Väl på 10:an blev det äntligen bad och fotavtryck. Badet va riktigt skönt verkade det som för W bara låg där och njöt, OM man släppte taget om benen och rumpan. Han ville flyta själv, som han gjorde i magen. Dock var mamma tvungen att hålla i huvudet, annars kunde det ju gått illa. Fotavtrycken blev jättefina. Små små fossingar...
Det rutinmässiga hörseltestet gjordes på 11:an igår kväll. Inga konstigheter där, så lillkillen hör. Det va väl inga nyheter iofs eftersom han vänder huvudet efter min röst. Men bra att det görs.
Telefonen ringde när jag satt och mata också. Det va en man som presenterade sig med namn (men det glömde jag innan han hade sagt sista stavelsen i efternamnet) och att han var barnläkare och även delaktig i Selmastudien. Han ville bara tacka oss för att vi såg till att de tog proverna de behövde från navelsträngen när W föddes. Vi var fantastiska människor som i stundens kaos påminnde op-folket att de skulle ta proverna. På honom lät det som om det var jag som sa till under operationen att de skulle ta proverna, men riktigt så gick det nog inte till, men vill han tro det så... visst! Jag kommer iaf inte ihåg att jag sa nåt om det just under operationen men vi sa ju till innan. Vår barnmorska Anita vet jag iaf sprang in och tog prover och greja. Måste komma ihåg att skriva ett tackkort till henne. Hur som helst, kul att han ringde och tackade så ödmjukast.
Lille Wille växer och väger nu 2400 gram!
Sjukhusluft suger för övrigt! Jag är torrare än fnöske! Så håll alla tändstickor och tändare borta från mig...
Idag kl 14 ska jag och Wille träffa tant doktor. Nåt samtal innan hemgång... om det nu blir hemgång vill säga. Det återstår att se.
Nu så, vad har hänt på sjukhusfronten?
Igår, på min vanliga morgonpromenad till 10:an möter jag ett välbekant ansikte i korridoren. Det är min arbetskamrat M som också (skriver också eftersom jag skulle varit gravid nu egentligen) är gravid. Hon ska/skulle ha två veckor innan oss. Nu hann vi före. Kul att träffa på henne och prata lite.
Väl på 10:an blev det äntligen bad och fotavtryck. Badet va riktigt skönt verkade det som för W bara låg där och njöt, OM man släppte taget om benen och rumpan. Han ville flyta själv, som han gjorde i magen. Dock var mamma tvungen att hålla i huvudet, annars kunde det ju gått illa. Fotavtrycken blev jättefina. Små små fossingar...
Det rutinmässiga hörseltestet gjordes på 11:an igår kväll. Inga konstigheter där, så lillkillen hör. Det va väl inga nyheter iofs eftersom han vänder huvudet efter min röst. Men bra att det görs.
Telefonen ringde när jag satt och mata också. Det va en man som presenterade sig med namn (men det glömde jag innan han hade sagt sista stavelsen i efternamnet) och att han var barnläkare och även delaktig i Selmastudien. Han ville bara tacka oss för att vi såg till att de tog proverna de behövde från navelsträngen när W föddes. Vi var fantastiska människor som i stundens kaos påminnde op-folket att de skulle ta proverna. På honom lät det som om det var jag som sa till under operationen att de skulle ta proverna, men riktigt så gick det nog inte till, men vill han tro det så... visst! Jag kommer iaf inte ihåg att jag sa nåt om det just under operationen men vi sa ju till innan. Vår barnmorska Anita vet jag iaf sprang in och tog prover och greja. Måste komma ihåg att skriva ett tackkort till henne. Hur som helst, kul att han ringde och tackade så ödmjukast.
Lille Wille växer och väger nu 2400 gram!
Sjukhusluft suger för övrigt! Jag är torrare än fnöske! Så håll alla tändstickor och tändare borta från mig...
Idag kl 14 ska jag och Wille träffa tant doktor. Nåt samtal innan hemgång... om det nu blir hemgång vill säga. Det återstår att se.
Förbålt?
Magsjukan gör sej endast påmind via den efterhängande vätskebristen som gör mej yr och snurrig. Åsså behöver jag inte trycka på så hårt när jag sätter mej på porslinsstolen förstås, det går liksom automatiskt. Förlåt om det blev för mycket detaljer för fort.
Så vad nu då? Tja, halsont, näsan lite tjockare än vanligt, Elliot nyser. Är vi på väg in i en förkylning? Jag har intre träffat min nyfödde son sen i torsdags och det lär ju dröja ett tag till känns det som. Jag vill ju träffa sonen och mamman...
Jag säger som Elvis: M A D D E R F A K K! Idag går vi på stan och införskaffar diverse heta häxmediciner. Nu ska här greppas efter halmstrån! Men först ska jag svabba hela lägenheten, den är redan dammsugen, tur att E är intresserad av dammsugningen (nåja, han stängde av dammsugaren 8754 ggr innan jag var klar, men man måste förstå fascinationen av att förstå var man slår av snabeldraken när man är 15 månader gammal).
Så vad nu då? Tja, halsont, näsan lite tjockare än vanligt, Elliot nyser. Är vi på väg in i en förkylning? Jag har intre träffat min nyfödde son sen i torsdags och det lär ju dröja ett tag till känns det som. Jag vill ju träffa sonen och mamman...
Jag säger som Elvis: M A D D E R F A K K! Idag går vi på stan och införskaffar diverse heta häxmediciner. Nu ska här greppas efter halmstrån! Men först ska jag svabba hela lägenheten, den är redan dammsugen, tur att E är intresserad av dammsugningen (nåja, han stängde av dammsugaren 8754 ggr innan jag var klar, men man måste förstå fascinationen av att förstå var man slår av snabeldraken när man är 15 månader gammal).
söndag, maj 18, 2008
Bättre
Nu känns det bättre, både för mej och för Elliot. Elliot har gått omkring lite och skrattat och småbusat, härmat bilar på TV och har gosat en massa med pappa. Dessutom har det gått ner en fruktpure (blåbär-äpple), lite mos och del av en matburk, vatten, avslagen cola, majsvälling, mosad banan och en massa vätskeersättning i många små doser. Imorgon borde han vara mycket piggare.
Pappan är piggare. Lite hemgjort mos, lite cola, en massa vatten, huvudvärkstabletter, bröd och banan har gått ner och jag mår inte illa längre. Huvudvärken är värst, speciellt när Elliot är gnällig och otröstlig som innan jag lade honom i sängen nyss. Gnälligt värre och inget jag gjorde verkade göra nån skillnad, föräns han fick lägga huvudet på kudden i hans säng, då tystnade han. Skönt för mitt huvud hade inte pallat mycket längre.
Det är skönt när det finns hopp om ett liv "efter detta".
Pappan är piggare. Lite hemgjort mos, lite cola, en massa vatten, huvudvärkstabletter, bröd och banan har gått ner och jag mår inte illa längre. Huvudvärken är värst, speciellt när Elliot är gnällig och otröstlig som innan jag lade honom i sängen nyss. Gnälligt värre och inget jag gjorde verkade göra nån skillnad, föräns han fick lägga huvudet på kudden i hans säng, då tystnade han. Skönt för mitt huvud hade inte pallat mycket längre.
Det är skönt när det finns hopp om ett liv "efter detta".
The struggle continues
Vi sätts på nya prövningar. Igår kväll började pappa att kräkas och få ont i magen. Natten bjöd på mycket skruvande i sängen men mycket lite sömn. De gånger pappa lyckades somna vaknade han av den lilla smittobärarens klagosång och önskan efter vatten. Elliot har inte kräkts sen igår kväll och då var det väldigt lite, så det är bra. Idag är han helt utslagen, han ligger på tröskeln mellan köket och vardagsrummet och bara tittar.
Planer för idag är att försöka få ner nåt litet i Elliots mage och kräka ur pappas mage ordentligt, trots att han är en big pantzie. 48 timmar efter sista kräkan får andra halvan av familjen komma hem. Tills dess har vi Simponsfilmen och Horton att titta på.
/Pappan
Planer för idag är att försöka få ner nåt litet i Elliots mage och kräka ur pappas mage ordentligt, trots att han är en big pantzie. 48 timmar efter sista kräkan får andra halvan av familjen komma hem. Tills dess har vi Simponsfilmen och Horton att titta på.
/Pappan
lördag, maj 17, 2008
Madawhoha? Not whoha -Gascar!
Dagen började bra, inga spyor under natten. Lite vatten, lite kolsyrelös coca-cola, lite kex verkade få stanna kvar i lilla magen. Efter "frukost" blev det lite värre. Lite vatten, väldigt lite vitt bröd, och en smakportion med risgröt med havre lade upp för en rejal spya. Eller rättare sagt tre rejäla spyor. Två klädbyten och en dusch senare ligger E ihopkurad på vardagsrumsgolvet och sover till ljudet av filmen Madagaskar. Den engelska varianten som är bäst. Vi körde igenom den svenska dubbningen igår och den suger verkligen.
Ja, jag vet, vi behöver verkligen städa...
Vi har provat följande i matväg:
-Fruktdrink. Äpplejuice, banan och hallon mixat ihop.
-Vatten
-Utvispad cola
-Vitt bröd
-Smörgåsrån vete
-Risgröt
Allt kommer upp, det hör väl sjukdomen till men det är jäkligt jobbigt. 4 tvättmaskiner igår, en hittills idag. Jag kan ta jobbet som hör till men att behöva se sin son gråta och gnälla för att det är jobbigt och gör ont i magen är skitjobbigt, speciellt när jag inget kan göra utan det bara är att vänta på att det går över.
Pappa fick matleverans igår, en kebabtallrik med ris. Svårt att smyga med den när lillen är på mej som en igel när han är sjuk. Han fick snällt sitta och titta på när pappa åt sin goda mat och själv fick han en matsked vatten och ett torrt kex. Tortyr för honom men jag hade inte ätit nåt alls förräns 18:00 och började tappa medvetandet och huvudvärken hade kommit för att stanna över natten. Allt är lättare när man är två föräldrar.
Mitt nya vapen mot magsjukan är te. Ljummet te ska bota min sons magsjuka, det har jag bestämt.
Hur föräldrar som har sjuka barn ofta eller jämt orkar med detta är för mej ett mysterium. Visst måste man orka, det hör liksom till, men jag känner mej som en riktigt dålig människa för att jag misströstar efter bara en dag med spyor. Det kunde varit värre, det kan det alltid. Men det är en klen tröst...
Ja, jag vet, vi behöver verkligen städa...
Vi har provat följande i matväg:
-Fruktdrink. Äpplejuice, banan och hallon mixat ihop.
-Vatten
-Utvispad cola
-Vitt bröd
-Smörgåsrån vete
-Risgröt
Allt kommer upp, det hör väl sjukdomen till men det är jäkligt jobbigt. 4 tvättmaskiner igår, en hittills idag. Jag kan ta jobbet som hör till men att behöva se sin son gråta och gnälla för att det är jobbigt och gör ont i magen är skitjobbigt, speciellt när jag inget kan göra utan det bara är att vänta på att det går över.
Pappa fick matleverans igår, en kebabtallrik med ris. Svårt att smyga med den när lillen är på mej som en igel när han är sjuk. Han fick snällt sitta och titta på när pappa åt sin goda mat och själv fick han en matsked vatten och ett torrt kex. Tortyr för honom men jag hade inte ätit nåt alls förräns 18:00 och började tappa medvetandet och huvudvärken hade kommit för att stanna över natten. Allt är lättare när man är två föräldrar.
Mitt nya vapen mot magsjukan är te. Ljummet te ska bota min sons magsjuka, det har jag bestämt.
Hur föräldrar som har sjuka barn ofta eller jämt orkar med detta är för mej ett mysterium. Visst måste man orka, det hör liksom till, men jag känner mej som en riktigt dålig människa för att jag misströstar efter bara en dag med spyor. Det kunde varit värre, det kan det alltid. Men det är en klen tröst...
fredag, maj 16, 2008
Annan dag...
Ser att T hunnit före med dagens uppdatering om läget. Inget home sweet home idag alltså. Det blir ju heller inga besök av pappa och storebror. Mormor jobbar helg. Så det kommer bli ensamt här i helgen. Biblan är stängd så det blir inget internet heller. Suck! Elliot som har varit så frisk... nu passar han på att bli magsjuk. I och för sig bättre idag än imorgon.
Allt är dock inte nattsvart just nu. Igår kom det ett paket hem i lådan från KlaramedK. Hemmasydda prematurkläder till Wille! Jättefina och tyget är så mjukt! Tack snälla! Ska fota så fort vi hunnit pröva kläderna. Stretchfrottén är helt otroligt mjuk. Vart har du fått tag i tyget måntro??
Nu måste jag rusa om jag ska hinna få nåt käk i matsalen innan de stänger.
Allt är dock inte nattsvart just nu. Igår kom det ett paket hem i lådan från KlaramedK. Hemmasydda prematurkläder till Wille! Jättefina och tyget är så mjukt! Tack snälla! Ska fota så fort vi hunnit pröva kläderna. Stretchfrottén är helt otroligt mjuk. Vart har du fått tag i tyget måntro??
Nu måste jag rusa om jag ska hinna få nåt käk i matsalen innan de stänger.
Ni får komma hem..
..en annan dag. För storebror är sjuk. 05:30 vaknade pappa av en tilltagande gråt och klagosång. Brukar normalt vänta lite innan jag går in till honom för det kan gå över och jag kan få sova i två timmar till. Men klagosången bara ökade i intensitet så jag fick gå in till storebror Elliot och se vad som stod på. Kräk stod på. Massor med kräk. Hela sängen var nedspydd, lakan, kudde, filtar, spjälskydd och så förstås storebror själv. Varför bryter inte kroppen ner majs? Vad är det i majsen som gör den så svårsmält? Och varför är den så god om den nu inte ska gå att smälta? Storebror åt massor med majs till kvällsmat...
Som om det inte räckte med storebrors säng så har han spytt ner ett antal handdukar, pappas säng, mammas täcke, frukostbordet, pappa mm. Har försökt ge vatten men det kommer upp lika fort som det går ner. Vi lugnar oss med foderintaget en stund, hoppas magen lugnar sej lite.
Inte lätt att hantera detta med magsjuk 1-åring. Han är rädd och mår dåligt men blir snabbt pigg efter kräkningarna. Pappa försöker städa upp men det är svårt att hålla ordning på en 1-åring som vill välta blomkrukor, kasta fjärrkontroller, leka med eluttag etc etc samtidigt som sängen ska bäddas, disken diskas, tvättmaskinen startas osv. Och sen samtidigt sköta handhygien för att inte sprida eventuell smitta vidare är inte helt lätt. Frida har handspriten på sjukhuset, skulle behöva den här nu.
Grädden på moset vore om jag blev sjuk nu. Kännermej lite yr och knasig men det kan bero på att jag itne fått någon frukost. Vår frukost blev avbruten av en spya.
Så ni får stanna på sjukhuset nån dag till. Tråkigt, för jag saknar er och jag tror ni vill hem och äntligen slippa sjukhuset.
Tips på hur man hanterar kräksjuka barn mottages tacksamt. Kommer få boka en tid i tvättstugan mycket snart känner jag, det fanns ettlitet lager med sängkläder i tvättkorgen innan sjukdomsutbrottet och nu lär den svämma över...
Edit 12:17 - ny är soffan nerspydd också. Tur man har tvättmaskin. Synd att soffan inte går in i den. ;)
/Thomas
Som om det inte räckte med storebrors säng så har han spytt ner ett antal handdukar, pappas säng, mammas täcke, frukostbordet, pappa mm. Har försökt ge vatten men det kommer upp lika fort som det går ner. Vi lugnar oss med foderintaget en stund, hoppas magen lugnar sej lite.
Inte lätt att hantera detta med magsjuk 1-åring. Han är rädd och mår dåligt men blir snabbt pigg efter kräkningarna. Pappa försöker städa upp men det är svårt att hålla ordning på en 1-åring som vill välta blomkrukor, kasta fjärrkontroller, leka med eluttag etc etc samtidigt som sängen ska bäddas, disken diskas, tvättmaskinen startas osv. Och sen samtidigt sköta handhygien för att inte sprida eventuell smitta vidare är inte helt lätt. Frida har handspriten på sjukhuset, skulle behöva den här nu.
Grädden på moset vore om jag blev sjuk nu. Kännermej lite yr och knasig men det kan bero på att jag itne fått någon frukost. Vår frukost blev avbruten av en spya.
Så ni får stanna på sjukhuset nån dag till. Tråkigt, för jag saknar er och jag tror ni vill hem och äntligen slippa sjukhuset.
Tips på hur man hanterar kräksjuka barn mottages tacksamt. Kommer få boka en tid i tvättstugan mycket snart känner jag, det fanns ettlitet lager med sängkläder i tvättkorgen innan sjukdomsutbrottet och nu lär den svämma över...
Edit 12:17 - ny är soffan nerspydd också. Tur man har tvättmaskin. Synd att soffan inte går in i den. ;)
/Thomas
torsdag, maj 15, 2008
Home sweet home
Imorgon får vi komma hem!!
Sitter just nu med lillkillen i bärsjal på magen och har tagit en promenad till sjukhusbiblioteket. Det finns ju dator med Internet här! Vilken sensation. Fanns ingen möjlighet alls att koppla upp sig på patienthotellet. Vilket hotell i världen har inte möjlighet att koppla upp sig mot nätet år 2008?!
Hur som helst. Imorgon ska vi alltså få komma hem med nåt som heter hemsjukvård. Han är fortfarande inskriven på sjukhuset fast på hemsjukvården. Vi får vårda honom hemma och det kommer en sjuksköterska hem till oss ett par gånger i veckan för att väga honom, kontrollera sonden och sånt. Ska bli sååå skönt!!
Ikväll ska vi till 10:an (neo) igen för att väga. Minst två turer blir det till 10:an varje dag. En runt 9 på morgonen för att kolla vad ronden har sagt om lillen och en gång på kvällen för att väga. Sen måste vi ju hämta blöjor, sprutor, torklappar, matkuponger och annat nödvändigt. Ikväll blir det extra lyxigt för lille herrn. Han ska nämligen få ta sitt första bad. Säkert i ett jättelyxigt plastigt blått kar som det står Landstinget i Värmland på... :) Fotavtryck ska vi ta också. Det blir inga stora avtryck. Fast det är klart, i jämförelse med kroppen så är fötterna rätt stora. Likaså händerna. Lite ap-likt faktiskt. Tycker han påminner om en liten gorillabebis ibland.
Hela veckan har jag längtat efter glass när jag gått förbi kiosken och det nya glasståndet de slängt upp i entrén men det har inte passat sig att jag köpt någon glass. Det ska jag göra nu! Tjillevippen!!
Sitter just nu med lillkillen i bärsjal på magen och har tagit en promenad till sjukhusbiblioteket. Det finns ju dator med Internet här! Vilken sensation. Fanns ingen möjlighet alls att koppla upp sig på patienthotellet. Vilket hotell i världen har inte möjlighet att koppla upp sig mot nätet år 2008?!
Hur som helst. Imorgon ska vi alltså få komma hem med nåt som heter hemsjukvård. Han är fortfarande inskriven på sjukhuset fast på hemsjukvården. Vi får vårda honom hemma och det kommer en sjuksköterska hem till oss ett par gånger i veckan för att väga honom, kontrollera sonden och sånt. Ska bli sååå skönt!!
Ikväll ska vi till 10:an (neo) igen för att väga. Minst två turer blir det till 10:an varje dag. En runt 9 på morgonen för att kolla vad ronden har sagt om lillen och en gång på kvällen för att väga. Sen måste vi ju hämta blöjor, sprutor, torklappar, matkuponger och annat nödvändigt. Ikväll blir det extra lyxigt för lille herrn. Han ska nämligen få ta sitt första bad. Säkert i ett jättelyxigt plastigt blått kar som det står Landstinget i Värmland på... :) Fotavtryck ska vi ta också. Det blir inga stora avtryck. Fast det är klart, i jämförelse med kroppen så är fötterna rätt stora. Likaså händerna. Lite ap-likt faktiskt. Tycker han påminner om en liten gorillabebis ibland.
Hela veckan har jag längtat efter glass när jag gått förbi kiosken och det nya glasståndet de slängt upp i entrén men det har inte passat sig att jag köpt någon glass. Det ska jag göra nu! Tjillevippen!!
tisdag, maj 13, 2008
Infall och Utfall
T fick ett infall att åka till Göteborg i helgen för att tävla i downhill. Ett gäng kompisar skulle åka ner och vi kunde åka med en av dom (eftersom vår bil inte funkar). Elliot och jag skulle passa på att hälsa på farmor och farfar då T cykla. Kl 09.00 skulle vi bli hämtade.
Vi väntade och väntade. Gravida Frida blev grinigare och grinigare. Över en timme sen dyker bilen upp. Det va ju på tiden... Tyvärr fick dessa cykelkillar som jag tidigare aldrig träffat inte världens bästa intryck av mig, kan jag tänka mig.
Hur som helst. Vi kom iväg 1½ timme sent från Karlstad. Skump, skump, skump hela vägen ner till Göteborg. Thomas drog iväg och tränade och jag och Elliot umgicks med farmor och farfar.
På söndagmorgon upptäckte jag att jag blödde lite så vi ringde sjvrådgivningen som rådde oss att åka in till Sahlgrenska för kontroll. Jag tog med plånbok, mobil och journal (som jag rådigt nog hade tagit med på resan). I sista sekund stoppade jag även ner kameran i T's ficka. Ifall, ifall... Vi åkte till Mölndals förlossning, fick träffa en barnmorskestuderande som kände på magen, lyssna med trätratt och tog ett ctg.
Hon sa inte så mycket utan kallade in en läkare som gjorde vag. undersökning och upptäckte, till allas vår förvånad, att jag var öppen lite drygt 2 cm. Jag hade ju visserligen haft lite molvärk en vecka eller så men inte tänkt mer på det.
När dessa två faktorer blev kända skickades vi direkt till Östra sjukhuset. Där har de en avdelning för förtidigt födda. Väl där blev det ännu en undersökning av läkare både med ultraljud och vanlig vag undersökning. Hon konstaterade samma sak men berättade dessutom att bebisen låg på tvären. Vilket inte direkt är optimalt. Jag las in direkt. Fick ett rum och en rock sen var det sängläge som gällde. Vid varje fysisk ansträngning fick jag värkar. Jag kunde inte ens skriva ett sms utan att få värkar.
Före vecka 34 försöker man alltid stoppa ett värkarbete då bebisens lungor inte anses redo förän i vecka 34. På söndagen var vi i vecka 33+3 och de trodde att om vi klarade oss till vecka 34 så kunde vi få åka hem till Karlstad. Jag fick därför Bedapred för att stoppa värkarna och kortison för att hjälpa bebisens lungor att mogna till sig.
Bara att vända sig i sängen var en riktig pärs. Inte kunde jag ligga särskilt länge på samma sida heller.
Elliot fick komma på besök en liten, liten stund på söndag eftermiddag. Han ville ju naturligtvis klättra upp i sängen till mig. Gärna klättra på mig också... Det är ju hur svårt som helst att låta bli att ta upp honom i famnen. Eller snarare att inte göra någonting. Han tittade så menande på mig och undrade varför mamma inte var som hon brukade.
T ordnade sig en plats i saccosäcken med tidning och godispåse. Fanns liksom inte så mycket annat att göra på rummet.
Under hela dagen och natten kom barnmorskan in med jämna mellanrum och kolla ctg och gav mig Bedapred och Bricanyl mot värkarna. Eftersom värkarna aldrig försvann helt blev vi förvarnade om ett antal olika scenarion som kunde hända.
- Stannar värkarbetet av och vi kommer in i vecka 34 så kan vi bli skickade till Karlstad.
- Fortsätter värkarbetet och blir starkare fanns två alternativ
- om bebisen vänder sig själv och lägger sig med huvudet neråt så kan jag få föda vaginalt.
- om bebisen ligger kvar i tvärläge och vattnet inte går kanske de skulle våga göra ett vändningsförsök men det skulle nästan garanterat leda till förlossning.
- om vattnet går blir det akut snitt.
Tidigare ville jag verkligen inte att det skulle bli snitt men efterhand dagen och natten gick och jag fick vänja mig vid tanken så ändrade jag inställning. Bara bebisen mår bra så spelar det ingen roll på vilket sätt han kommer ut. Jag hade ju som sagt mycket tid att tänka på.
På måndagmorgon kom en läkare in och undrade om vi ville vara med i en stor studie om prematura förlossningar. Studier är bra, annars skulle inte utvecklingen gå framåt så jag sa Ja. I proverna ingick ännu en vag. undersökning med prover från cervix, blodprover och fostervattensprov. Läkaren berättade att det finns en liten risk att vattnet går vid ett fostervattensprov men det var nog ingen fara enligt vad han kunde se på ultraljudet.
Så fort han satte nålen i magen kände jag hur vattnet gick och talade om det för läkaren.
Här fortsätter Thomas skriva...
Läkaren sa nåt i stil med "nejdå, det gör det inte".
Frida sa nåt i stil med "jo, jag tror vattnet gick nu, det blir blött i trosorna"
Läkaren replikerar nonchalant "det är nog vattnet på utsidan du känner" men jag fattar fortfarande inte vilket vatten han menade, kanske tvättspriten eller gelen till ultraljudsapparaten?
Läkaren drar ut nålen efter att ha fått lite fostervatten i sitt provrör och kollar med ultraljudet om fosterhinnan är intakt vid "utgången" vilket han konstaterar på skärmen, högst vetenskapligt.
Frida säger "jo, nu går vattnet"
Läkaren och systern kollar i trosorna och visst sjutton kommer vattnet. Nu blir det en jäkla fart! Systern tar färdigt blodproverna och läkaren påkallar hjälp i form av barnmorska och läkare mfl. På ett par minuter kommer det en massa folk och presenterar sej som diverse narkosläkare, narkossköterska etc etc samtidigt som vår barnmorska går i taket och nästan skriker "HAR NÅGON RINGT DOKTORN?!" flera gånger. Doktorn var visst underrättad för hon dök också upp på vad som kan beskrivas som ett coctailparty, allt som fattades var coctails. Kejsarsnittet var ett faktum.
Ganska snart var det bara jag, Frida och barnmorskan kvar i rummet, barnmorskan fortfarande något stressad och ger oss nya kläder och hårnät från landstingets förråd med riktigt sexiga kläder för operation. Vi hinner knappt få på oss dem förräns vi rullar in i rummet brevid där ett akut kejsarsnitt väntar. I det nya rummet är det slangar, apparater, lampor och minst 10 pers med varsin uppgift inför den stundande operationen. Alla pratar med Frida och några med mej, vi får instruktioner, nålar sätts i armar, infart här, extra infart där, maskiner kopplas och blodet flödar från felsatta nålar. Frida blundar och försöker att bara andas och slappna av. Hade det varit jag operationsbordet hade jag ägnat tiden åt att få full panik. Frida håller sej lugn även om pulsen inte direkt är vilopuls (jag hade koll via maskinen till höger om mej, EKG nånting tror jag).
Frida rullas över på sidan för nu ska de lägga en ryggmärgsbedövning. Den är snabbt lagd och Frida kände i princip ingenting, inte vad jag märkte i alla fall. Hon rullas tillbaka och nån i teamet svabbar magen med sprit ett antal gånger för att få allt rent. Efter en stund frågar narkosläkaren om bedövningen tagit. Kalla sprittussar används för att testa om hon känner kylan. Efter en kort stund har bedövningen tagit och ett skynke sätts upp vid fridas bröst så att vi inte ska se vad de håller på med. Det är jag oerhört tacksam för för jag har sett kejsarsnitt på TV och det var inte alls vad jag föreställde mej att det skulle vara, om jag skulle använda ett ord att beskriva ett kejsarsnitt så tror jag att jag skulle använda ordet VÅLDSAMT. Detta för att de är ganska brutala när de ska plocka ut den lille, det måste gå fort, snittet är litet och det är inte alltid den lille ligger perfekt för att plockas ut. I vårt fall ligger den lille på tvären och det är ett akut kejsarsnitt för att det är risk att navelsträngen ploppar ut och ner där bebisen är tänkt att ploppa ut och om det händer innan de är redo att plocka ut bebisen så är det inte så bra tydligen.
De sätter igång med själva ingreppet strax efter de har förklarat att de kan behöva använda en del kraft för att få barnet i rätt position och för att plocka ut det. Mycket snart efter den varningen ser det ut som Frida är utsatt för ett hajangrepp. Huvudet är still och underkroppen rör sej hastigt från sida till sida och rycker en hel del. Frida bara blundar och andas. Snart hörs ett lågt skrik och barnmorskan (?) kommer med en liten rödvit varelse som Frida får se som hastigast innan de tar honom till rummet brevid där barnläkaren väntar. Jag följer med barnet precis som vi bestämt innan. De rensar luftvägarna och ger lite syrgas så att det ännu namnlösa livet kommer igång ordentligt. Här kommer mina tårar nerför kinderna. Han är så fin. Så liten. Min son. Vår namnlöse son. Jag klipper navelsträngen (det är rätt sega grejer) och påminner om att de ska skicka en bit navelsträng till Karlstad för den studie Frida varit med i. Hinner själv tänka att det är knasigt att jag kommer ihåg det i detta luddiga ögonblick med känslor upp över öronen. Lillen ligger bara en minut på bordet, sen är det dags att gå upp en våning till Neonatalavdelningen. Innan vi lämnar våningen (våning 4 Frida, kommer du ihåg?) stannar vi hos Frida och visar henne lilleman. En snabb puss och lite tårar hinner vi med innan jag bär den lille i famnen uppför trapporna och in i ett undersökningsrum på neonatalavdelningen.
Här tas tempen, längden mäts, vikten tas och blodet kollas. Allt ser bra ut. 2265gram, 45cm. Ultraljudet hade räknat ut att han skulle väga 2.2kg så det var rätt bra.
Nu tas lillen till ännu ett nytt rum där han får en värmesäng och kopplas till diverse apparater som mäter syresättning, puls och nåt mer. I detta rum ligger redan ca 4 barn, några i kuvös, några i värmesäng. Jag ser på nåns namnskylt att han har legat där sen i mars. Vi har alltså inte den minsta bebisen i rummet, det känns tryggt. Han behöver inte syrgas utan syresätter sej själv bra och alla värden ser bra ut. Hur länge jag stannar hos lillen vet jag inte. Det är många tankar och känslor som fladdrar genom huvudet och ett suddigt lugn infinner sej, känner mej nästan lite berusad och darrig. Jag får höra att Frida är ihopsydd och är tagen till uppvaket en trappa ner. Jag beger mej dit, lillen är omhändertagen av de duktiga sköterskorna som alltid finns i rummet för att kolla barnen.
Frida ligger i sängen och vilar, något medtagen och fortfarande bedövad. VI kramas och pussas lite och jag förklarar var lillen är, hur han mår och hans vikt, längd osv. Efter en stund går jag och rensar vårt rum på våra grejer, vi har fått ett nytt rum en våning upp. När allt är klart med våra grejer så går jag tillbaka till Frida och vi rullar upp henne till lilleman så hon får se honom. Efter det är allting luddigt för mej, en massa stress som släppte där tror jag. Tror inte jag ska skriva mer om detta heller, det kan bli historiens längsta blogginlägg och det skulle ta några veckor till att skriva.
Vi väntade och väntade. Gravida Frida blev grinigare och grinigare. Över en timme sen dyker bilen upp. Det va ju på tiden... Tyvärr fick dessa cykelkillar som jag tidigare aldrig träffat inte världens bästa intryck av mig, kan jag tänka mig.Hur som helst. Vi kom iväg 1½ timme sent från Karlstad. Skump, skump, skump hela vägen ner till Göteborg. Thomas drog iväg och tränade och jag och Elliot umgicks med farmor och farfar.
På söndagmorgon upptäckte jag att jag blödde lite så vi ringde sjvrådgivningen som rådde oss att åka in till Sahlgrenska för kontroll. Jag tog med plånbok, mobil och journal (som jag rådigt nog hade tagit med på resan). I sista sekund stoppade jag även ner kameran i T's ficka. Ifall, ifall... Vi åkte till Mölndals förlossning, fick träffa en barnmorskestuderande som kände på magen, lyssna med trätratt och tog ett ctg.
Hon sa inte så mycket utan kallade in en läkare som gjorde vag. undersökning och upptäckte, till allas vår förvånad, att jag var öppen lite drygt 2 cm. Jag hade ju visserligen haft lite molvärk en vecka eller så men inte tänkt mer på det.
När dessa två faktorer blev kända skickades vi direkt till Östra sjukhuset. Där har de en avdelning för förtidigt födda. Väl där blev det ännu en undersökning av läkare både med ultraljud och vanlig vag undersökning. Hon konstaterade samma sak men berättade dessutom att bebisen låg på tvären. Vilket inte direkt är optimalt. Jag las in direkt. Fick ett rum och en rock sen var det sängläge som gällde. Vid varje fysisk ansträngning fick jag värkar. Jag kunde inte ens skriva ett sms utan att få värkar.
Före vecka 34 försöker man alltid stoppa ett värkarbete då bebisens lungor inte anses redo förän i vecka 34. På söndagen var vi i vecka 33+3 och de trodde att om vi klarade oss till vecka 34 så kunde vi få åka hem till Karlstad. Jag fick därför Bedapred för att stoppa värkarna och kortison för att hjälpa bebisens lungor att mogna till sig.
Bara att vända sig i sängen var en riktig pärs. Inte kunde jag ligga särskilt länge på samma sida heller.
Elliot fick komma på besök en liten, liten stund på söndag eftermiddag. Han ville ju naturligtvis klättra upp i sängen till mig. Gärna klättra på mig också... Det är ju hur svårt som helst att låta bli att ta upp honom i famnen. Eller snarare att inte göra någonting. Han tittade så menande på mig och undrade varför mamma inte var som hon brukade.
T ordnade sig en plats i saccosäcken med tidning och godispåse. Fanns liksom inte så mycket annat att göra på rummet.
Under hela dagen och natten kom barnmorskan in med jämna mellanrum och kolla ctg och gav mig Bedapred och Bricanyl mot värkarna. Eftersom värkarna aldrig försvann helt blev vi förvarnade om ett antal olika scenarion som kunde hända.
- Stannar värkarbetet av och vi kommer in i vecka 34 så kan vi bli skickade till Karlstad.
- Fortsätter värkarbetet och blir starkare fanns två alternativ
- om bebisen vänder sig själv och lägger sig med huvudet neråt så kan jag få föda vaginalt.
- om bebisen ligger kvar i tvärläge och vattnet inte går kanske de skulle våga göra ett vändningsförsök men det skulle nästan garanterat leda till förlossning.
- om vattnet går blir det akut snitt.
Tidigare ville jag verkligen inte att det skulle bli snitt men efterhand dagen och natten gick och jag fick vänja mig vid tanken så ändrade jag inställning. Bara bebisen mår bra så spelar det ingen roll på vilket sätt han kommer ut. Jag hade ju som sagt mycket tid att tänka på.
På måndagmorgon kom en läkare in och undrade om vi ville vara med i en stor studie om prematura förlossningar. Studier är bra, annars skulle inte utvecklingen gå framåt så jag sa Ja. I proverna ingick ännu en vag. undersökning med prover från cervix, blodprover och fostervattensprov. Läkaren berättade att det finns en liten risk att vattnet går vid ett fostervattensprov men det var nog ingen fara enligt vad han kunde se på ultraljudet.
Så fort han satte nålen i magen kände jag hur vattnet gick och talade om det för läkaren.
Här fortsätter Thomas skriva...
Läkaren sa nåt i stil med "nejdå, det gör det inte".
Frida sa nåt i stil med "jo, jag tror vattnet gick nu, det blir blött i trosorna"
Läkaren replikerar nonchalant "det är nog vattnet på utsidan du känner" men jag fattar fortfarande inte vilket vatten han menade, kanske tvättspriten eller gelen till ultraljudsapparaten?
Läkaren drar ut nålen efter att ha fått lite fostervatten i sitt provrör och kollar med ultraljudet om fosterhinnan är intakt vid "utgången" vilket han konstaterar på skärmen, högst vetenskapligt.
Frida säger "jo, nu går vattnet"
Läkaren och systern kollar i trosorna och visst sjutton kommer vattnet. Nu blir det en jäkla fart! Systern tar färdigt blodproverna och läkaren påkallar hjälp i form av barnmorska och läkare mfl. På ett par minuter kommer det en massa folk och presenterar sej som diverse narkosläkare, narkossköterska etc etc samtidigt som vår barnmorska går i taket och nästan skriker "HAR NÅGON RINGT DOKTORN?!" flera gånger. Doktorn var visst underrättad för hon dök också upp på vad som kan beskrivas som ett coctailparty, allt som fattades var coctails. Kejsarsnittet var ett faktum.
Ganska snart var det bara jag, Frida och barnmorskan kvar i rummet, barnmorskan fortfarande något stressad och ger oss nya kläder och hårnät från landstingets förråd med riktigt sexiga kläder för operation. Vi hinner knappt få på oss dem förräns vi rullar in i rummet brevid där ett akut kejsarsnitt väntar. I det nya rummet är det slangar, apparater, lampor och minst 10 pers med varsin uppgift inför den stundande operationen. Alla pratar med Frida och några med mej, vi får instruktioner, nålar sätts i armar, infart här, extra infart där, maskiner kopplas och blodet flödar från felsatta nålar. Frida blundar och försöker att bara andas och slappna av. Hade det varit jag operationsbordet hade jag ägnat tiden åt att få full panik. Frida håller sej lugn även om pulsen inte direkt är vilopuls (jag hade koll via maskinen till höger om mej, EKG nånting tror jag).
Frida rullas över på sidan för nu ska de lägga en ryggmärgsbedövning. Den är snabbt lagd och Frida kände i princip ingenting, inte vad jag märkte i alla fall. Hon rullas tillbaka och nån i teamet svabbar magen med sprit ett antal gånger för att få allt rent. Efter en stund frågar narkosläkaren om bedövningen tagit. Kalla sprittussar används för att testa om hon känner kylan. Efter en kort stund har bedövningen tagit och ett skynke sätts upp vid fridas bröst så att vi inte ska se vad de håller på med. Det är jag oerhört tacksam för för jag har sett kejsarsnitt på TV och det var inte alls vad jag föreställde mej att det skulle vara, om jag skulle använda ett ord att beskriva ett kejsarsnitt så tror jag att jag skulle använda ordet VÅLDSAMT. Detta för att de är ganska brutala när de ska plocka ut den lille, det måste gå fort, snittet är litet och det är inte alltid den lille ligger perfekt för att plockas ut. I vårt fall ligger den lille på tvären och det är ett akut kejsarsnitt för att det är risk att navelsträngen ploppar ut och ner där bebisen är tänkt att ploppa ut och om det händer innan de är redo att plocka ut bebisen så är det inte så bra tydligen.
De sätter igång med själva ingreppet strax efter de har förklarat att de kan behöva använda en del kraft för att få barnet i rätt position och för att plocka ut det. Mycket snart efter den varningen ser det ut som Frida är utsatt för ett hajangrepp. Huvudet är still och underkroppen rör sej hastigt från sida till sida och rycker en hel del. Frida bara blundar och andas. Snart hörs ett lågt skrik och barnmorskan (?) kommer med en liten rödvit varelse som Frida får se som hastigast innan de tar honom till rummet brevid där barnläkaren väntar. Jag följer med barnet precis som vi bestämt innan. De rensar luftvägarna och ger lite syrgas så att det ännu namnlösa livet kommer igång ordentligt. Här kommer mina tårar nerför kinderna. Han är så fin. Så liten. Min son. Vår namnlöse son. Jag klipper navelsträngen (det är rätt sega grejer) och påminner om att de ska skicka en bit navelsträng till Karlstad för den studie Frida varit med i. Hinner själv tänka att det är knasigt att jag kommer ihåg det i detta luddiga ögonblick med känslor upp över öronen. Lillen ligger bara en minut på bordet, sen är det dags att gå upp en våning till Neonatalavdelningen. Innan vi lämnar våningen (våning 4 Frida, kommer du ihåg?) stannar vi hos Frida och visar henne lilleman. En snabb puss och lite tårar hinner vi med innan jag bär den lille i famnen uppför trapporna och in i ett undersökningsrum på neonatalavdelningen.
Här tas tempen, längden mäts, vikten tas och blodet kollas. Allt ser bra ut. 2265gram, 45cm. Ultraljudet hade räknat ut att han skulle väga 2.2kg så det var rätt bra.
Nu tas lillen till ännu ett nytt rum där han får en värmesäng och kopplas till diverse apparater som mäter syresättning, puls och nåt mer. I detta rum ligger redan ca 4 barn, några i kuvös, några i värmesäng. Jag ser på nåns namnskylt att han har legat där sen i mars. Vi har alltså inte den minsta bebisen i rummet, det känns tryggt. Han behöver inte syrgas utan syresätter sej själv bra och alla värden ser bra ut. Hur länge jag stannar hos lillen vet jag inte. Det är många tankar och känslor som fladdrar genom huvudet och ett suddigt lugn infinner sej, känner mej nästan lite berusad och darrig. Jag får höra att Frida är ihopsydd och är tagen till uppvaket en trappa ner. Jag beger mej dit, lillen är omhändertagen av de duktiga sköterskorna som alltid finns i rummet för att kolla barnen.
Frida ligger i sängen och vilar, något medtagen och fortfarande bedövad. VI kramas och pussas lite och jag förklarar var lillen är, hur han mår och hans vikt, längd osv. Efter en stund går jag och rensar vårt rum på våra grejer, vi har fått ett nytt rum en våning upp. När allt är klart med våra grejer så går jag tillbaka till Frida och vi rullar upp henne till lilleman så hon får se honom. Efter det är allting luddigt för mej, en massa stress som släppte där tror jag. Tror inte jag ska skriva mer om detta heller, det kan bli historiens längsta blogginlägg och det skulle ta några veckor till att skriva.
lördag, maj 10, 2008
Stora killen
Den senaste veckan känns det som Elliot har växt så mycket. Han är så mycket duktigare på allt nu än för en vecka sen! Men det är klart, är man Storebror så är man.
Ordförrådet blir större och större. Under dagarna som han var hos farmor och farfar så har han lärt sig säga "fa-fa". Jag tror farfar har övat stenhårt på det... :-)
Lillebror är så där lagom intressant när han ligger och sover i sin plastkorg och bara huvudet sticker upp. Det kan man väl kanske förstå. En femtonmånaders vill ju ha action! Däremot om han får vara med när vi tar upp Wille för att byta blöja då blir vilddjuret helt kolugn! Totalt fascinerad. En liten människa som är mindre än honom. Måste vara underligt. Alla andra han någonsin träffat har ju varit lika stora eller större.
Han är så skön vår kramiga Storebror!
Dock skulle vi behöva lite tandborstningstips. Nu är det tvärstopp när tandborsten kommer fram...
Ordförrådet blir större och större. Under dagarna som han var hos farmor och farfar så har han lärt sig säga "fa-fa". Jag tror farfar har övat stenhårt på det... :-)
Lillebror är så där lagom intressant när han ligger och sover i sin plastkorg och bara huvudet sticker upp. Det kan man väl kanske förstå. En femtonmånaders vill ju ha action! Däremot om han får vara med när vi tar upp Wille för att byta blöja då blir vilddjuret helt kolugn! Totalt fascinerad. En liten människa som är mindre än honom. Måste vara underligt. Alla andra han någonsin träffat har ju varit lika stora eller större.
Han är så skön vår kramiga Storebror!
Dock skulle vi behöva lite tandborstningstips. Nu är det tvärstopp när tandborsten kommer fram...
Inte fullt så kaotiskt
En dag i taget. Det är vad man får ta. Gårkvällen va tuff. Jag och T missförstod varann, jag var tvungen att rusa för att Wille skulle få mat. Med tårarna rinnande möter jag grannens tonårsson som har hela kompisskaran med sig i trappen bärandes på datorer... "hej, hej, hej..." Dom tittade underligt på mig... inte så konstigt kanske.
Men idag känns det bättre. Lille Wille har fått komma ut ur sitt isoleringsrum och dessutom får vi nu ta med honom till patienthotellet. Trycket släpper lite. Det känns som det blir mer och mer vår son, vårt barn. Känns konstigt att lämna honom i sin lilla plastkorg och gå därifrån. Det känns som det är sjukhusets barn på nåt sätt. Han bor där, inte här hos oss...
Nästa vecka hoppas jag att vi får ta med honom hem. Han kommer fortfarande vara inskriven på sjukhuset, men på hemsjukvården. Vilket innebär att det kommer hem en sjuksyster ett par gånger i veckan, byter sonden, väger och kollar läget.
T är hos lillen nu. Han har praktiskt prov i sondmatning. Jag gjorde det igår. Inga konstigheter bara annorlunda matning. Jag pumpar för glatta livet. Erbjuder bröstet vid varje matning. Han börjar lära sig hur man äter. Det går lite bättre för var dag som går. Snart hoppas jag att vi kan börja amningsväga. (vägning före och efter amning för att se hur mycket han har fått i sig och sedan dra av den mängden från sondningsmaten)
Ikväll vägde han 2065 gram. Han har gått ner 200 gram sen han föddes. Vi tror att han vänder kurvan ikväll och börjar lägga på sig lite hull. Det kan han behöva.
Magen känns bättre idag också. Jag kan gå mer upprätt. Jag får visserligen sammandragningar ibland, speciellt efter jag har ätit mat. Det gör ont! Nästan så jag tror att hela magen ska spricka upp, men det gör den ju inte. Phu! Men det går åt rätt håll. Det absolut jobbigaste med såret på magen är att jag inte får lyfta upp Elliot. Han kommer och sträcker upp armarna och vill upp i famnen. Jag säger att jag inte kan. Han vänder sig om och går iväg och gråter, slänger sig på soffan eller på golvet. Riktigt dramatiskt ska ni veta. Men det är ändå så svårt. Jag vill ju så gärna bära på honom.
Men idag känns det bättre. Lille Wille har fått komma ut ur sitt isoleringsrum och dessutom får vi nu ta med honom till patienthotellet. Trycket släpper lite. Det känns som det blir mer och mer vår son, vårt barn. Känns konstigt att lämna honom i sin lilla plastkorg och gå därifrån. Det känns som det är sjukhusets barn på nåt sätt. Han bor där, inte här hos oss...
Nästa vecka hoppas jag att vi får ta med honom hem. Han kommer fortfarande vara inskriven på sjukhuset, men på hemsjukvården. Vilket innebär att det kommer hem en sjuksyster ett par gånger i veckan, byter sonden, väger och kollar läget.
T är hos lillen nu. Han har praktiskt prov i sondmatning. Jag gjorde det igår. Inga konstigheter bara annorlunda matning. Jag pumpar för glatta livet. Erbjuder bröstet vid varje matning. Han börjar lära sig hur man äter. Det går lite bättre för var dag som går. Snart hoppas jag att vi kan börja amningsväga. (vägning före och efter amning för att se hur mycket han har fått i sig och sedan dra av den mängden från sondningsmaten)
Ikväll vägde han 2065 gram. Han har gått ner 200 gram sen han föddes. Vi tror att han vänder kurvan ikväll och börjar lägga på sig lite hull. Det kan han behöva.
Magen känns bättre idag också. Jag kan gå mer upprätt. Jag får visserligen sammandragningar ibland, speciellt efter jag har ätit mat. Det gör ont! Nästan så jag tror att hela magen ska spricka upp, men det gör den ju inte. Phu! Men det går åt rätt håll. Det absolut jobbigaste med såret på magen är att jag inte får lyfta upp Elliot. Han kommer och sträcker upp armarna och vill upp i famnen. Jag säger att jag inte kan. Han vänder sig om och går iväg och gråter, slänger sig på soffan eller på golvet. Riktigt dramatiskt ska ni veta. Men det är ändå så svårt. Jag vill ju så gärna bära på honom.
fredag, maj 09, 2008
Kaos
Håller på att skriva ett inlägg vad som egentligen hände när William kom till oss... men det tar tid... mycket att komma ihåg och skriva ner.
Just nu är det totalt kaos i min hjärna och mitt liv. Jag slits mellan flera ställen, vill vara på alla samtidigt. Jag ska vara hos William och amma, jag måste pumpa däremellan. Hinna äta själv, dricka vatten. Träffa Elliot och Thomas, vara mamma och sambo. Kramas. Ta mig mellan alla olika ställen. Det är inte långt... om man inte hade blivit skuren i magen för 4 dagar sen... då blir det helt plötsligt väldigt långt. Ryggen värker, magen värker, axlarna värker. Inga rena byxor har jag som går över snittet på magen. Man kan bryta ihop för småsaker ibland.
Samtidigt flödar hjärtat över med kärlek, till mina två små underbara pojkar.
Just nu är det totalt kaos i min hjärna och mitt liv. Jag slits mellan flera ställen, vill vara på alla samtidigt. Jag ska vara hos William och amma, jag måste pumpa däremellan. Hinna äta själv, dricka vatten. Träffa Elliot och Thomas, vara mamma och sambo. Kramas. Ta mig mellan alla olika ställen. Det är inte långt... om man inte hade blivit skuren i magen för 4 dagar sen... då blir det helt plötsligt väldigt långt. Ryggen värker, magen värker, axlarna värker. Inga rena byxor har jag som går över snittet på magen. Man kan bryta ihop för småsaker ibland.
Samtidigt flödar hjärtat över med kärlek, till mina två små underbara pojkar.
torsdag, maj 08, 2008
William Göte
Det va annorlunda värkar!
Måndagen den 5 maj kl 12.09 kom så vår William Göte genom akut kejsarsnitt redan i vecka 33+4. Han vägde blott 2265 gram och var 45 cm lång. Se så vacker han är:
Måndagen den 5 maj kl 12.09 kom så vår William Göte genom akut kejsarsnitt redan i vecka 33+4. Han vägde blott 2265 gram och var 45 cm lång. Se så vacker han är:
fredag, maj 02, 2008
Annorlunda värk
De senaste dagarna har jag haft en annorlunda värk långt ner på magen, eller snarare under magen. Undra om det är förvärkar. Jag hade ju inga förvärkar så vitt jag kommer ihåg med E. Inte "mensvärks-förvärkar" iaf. Magen knöt ihop sig som en hård boll titt som tätt med E men aldrig med nån vidare värk så som jag haft korta stunder de senaste dagarna.
Ibland känns det som om Lillkotten nyps innifrån också, långt ner på magen. En ganska vass, kort smärta. Känns som om han skulle kunna nypa hål på fosterhinna och göra så vattnet går. Inte bra om han gör det riktigt än... Drygt 6 veckor kvar...
Han är riktigt busig där inne, det har han nog snappat upp från storebror som hänger och klänger på magen.
Ibland känns det som om Lillkotten nyps innifrån också, långt ner på magen. En ganska vass, kort smärta. Känns som om han skulle kunna nypa hål på fosterhinna och göra så vattnet går. Inte bra om han gör det riktigt än... Drygt 6 veckor kvar...
Han är riktigt busig där inne, det har han nog snappat upp från storebror som hänger och klänger på magen.
Spindeln
Kotten sover "middag" eller vad man ska kalla det, somnade kl 9.30 idag, och jag har hunnit stoppa 5 spindelben. *ännu mera öm i fingrarna* Benen ska stoppas ganska hårt så man får ju ta i lite grann. Måste ner till Panduro efter lunch och smurfa brodérgarn, montertråd och runt resårband. Lillkotten måste ju ha något att titta på när han ligger på skötbordet sen. Iofs så är risken ganska stor att spindeln monteras ner av Storkotten ganska snabbt om han ska bytas blöja på på skötbordet. Hm... får klura på den...
torsdag, maj 01, 2008
Imse vimse
Ikväll har Husqvarnan fått jobba lite. En Kalikå-spindel är under skapande. Klockan är sent. I was on a roll! Jag kunde inte sluta! Det kommer straffa sig imorgon när en superduper pigg Elliot vaknar och en superdupertrött mamma ska orka med.
Det var ju så kul att äntligen få tummen ur igen och sy lite. Fingrarna är dock lite ömma från att ha vänt 8 spindelben ut och in. Imorgon ska delarna stoppas och sys ihop för hand. Måste nog ner till Panduro och införskaffa de sista grejerna för att jag ska kunna slutföra projektet. Typ elastiskt band, brodergarn och stopnål. Hoppas vädret blir bättre än det är nu... regn.
Det var ju så kul att äntligen få tummen ur igen och sy lite. Fingrarna är dock lite ömma från att ha vänt 8 spindelben ut och in. Imorgon ska delarna stoppas och sys ihop för hand. Måste nog ner till Panduro och införskaffa de sista grejerna för att jag ska kunna slutföra projektet. Typ elastiskt band, brodergarn och stopnål. Hoppas vädret blir bättre än det är nu... regn.
Små presenter värmer hjärtat
I tisdags fick jag ett litet, tjockt, tillknycklat brev på posten från svägerskan och hennes man. Det va en supersöt lite VooDoll som heter Devil Baby. Han ska "hjälpa mig att plocka ner alla dumdryga typer några pinnhål". Låter bra! :)
Medskickat fanns en ritual för att ge Devil Baby extrakrafter. Den ska jag utföra när jag verkligen behöver lite hjälp med di dära dumdryga typerna. :)
Tack snälla Å & A!!
Igår fick jag ännu en liten hjärtevärmande present av en arbetskamrat på jobbet. I en grönskimrande lite påse låg en supersöt massagespindel. Den ska jag lära Elliot använda på ryggen nu när vi ska gå hemma och dra hela dagarna. :)
Tack snälla M!
Devil Baby är en elak liten rackare. Han har en kort stubin och ett hetsigt temprament. Det finns många dryga typer därute som kan gå en på nerverna. Devil Baby älskar att djävlas med dom. Framförallt gillar han att ge sig på uppblåsta, arroganta och självgoda personer. Devil Baby står inte ut med tråkmånsar som bara stjäl hans tid. Och han hatar ordvitsar.
Medskickat fanns en ritual för att ge Devil Baby extrakrafter. Den ska jag utföra när jag verkligen behöver lite hjälp med di dära dumdryga typerna. :)
Tack snälla Å & A!!
Igår fick jag ännu en liten hjärtevärmande present av en arbetskamrat på jobbet. I en grönskimrande lite påse låg en supersöt massagespindel. Den ska jag lära Elliot använda på ryggen nu när vi ska gå hemma och dra hela dagarna. :)
Tack snälla M!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
