Ja, i två veckor ska jag testa på livet som ensamstående småbarnsmamma. Hoppas verkligen att lillen sköter sig när pappa är borta. Det enda som ev. kan bli riktigt jobbigt är om han får en sån där "skrik-kväll" till, då vi fick gå och bära honom i vad som kändes som en evighet men som i själva verket var lite drygt en timme. Men en timme är nog så mycket om man ska bära 8 ålande, skrikande kilon själv. Puh! Nä, jag röstar för en lugn och snäll bebis de här två veckorna.
Sen kommer jag nog sakna den där extra stunden på morgonen som jag brukar få sova på. När Thomas tar hand om Elliot, byter blöja och äter frukost i hans sällskap. De få minutrarna är skönast på hela natten.
Det kommer gå så bra så. Elliot och jag ska ju åka och hälsa på storstadskusinerna på landet. Där finns det två vuxna som förhoppningsvis tycker Elliot är jääättelätt att bära på i förhållande... ;)
Nu ska jag packa paket... dop, födelsedagar och sånt... tjillevippen!
fredag, juli 27, 2007
fredag, juli 20, 2007
Skicka ett mejl eller så!
Idag har mormor och moster varit här nästan hela dagen och lekt med Elliot. Själv har jag sytt och sytt och sprättat och sytt lite till. När det va kvällen var han riktigt trött vår lille kille. Han fick lite mat och sen la jag honom i sängen, som vanligt. Han böka runt och höll på att somna några gånger men tog tag i nappen eller så och vakna till. Att vända sig när man håller på att somna är ju också roligt, vilket han gjorde även idag. När han inte kunde vända tillbaka blev han arg och jag vände på honom. Vanligtvis brukar det inte vara något mer med det men inte idag...
Han börja gråta och skrika. Jag försökte lugna men icke då. Mera skrik, arga skrik. Jag tog upp och bar vilket resulterade i ännu mera skrik. När jag inte palla mer fick Thomas ta över och bära. När han burit en liten stund sa det "BRAK" i brallan, sen kom en stor rap och ännu ett brak i brallan. Sen blev lillkillen lugn som en filbunke.
Kan dom liksom inte skicka ett mejl eller så och tala om att de behöver bajsa innan de somnar? Va? Det vore ju så mycket enklare!
Thomas fick byta blöja och natta, bland de första gångerna med positivt resultat. Alltså ett sovande barn. Annars brukar det bli jag som nattar efter kvällsamningen.
Nu ska jag fortsätta mitt paniksyprojekt...
Han börja gråta och skrika. Jag försökte lugna men icke då. Mera skrik, arga skrik. Jag tog upp och bar vilket resulterade i ännu mera skrik. När jag inte palla mer fick Thomas ta över och bära. När han burit en liten stund sa det "BRAK" i brallan, sen kom en stor rap och ännu ett brak i brallan. Sen blev lillkillen lugn som en filbunke.
Kan dom liksom inte skicka ett mejl eller så och tala om att de behöver bajsa innan de somnar? Va? Det vore ju så mycket enklare!
Thomas fick byta blöja och natta, bland de första gångerna med positivt resultat. Alltså ett sovande barn. Annars brukar det bli jag som nattar efter kvällsamningen.
Nu ska jag fortsätta mitt paniksyprojekt...
söndag, juli 15, 2007
Sömntuta
Det var en liten sömntuta vi hade. Han vaknade mindre än vanligt under natten och sov längre än han gjort den senaste veckan. Men gissa om han var urnöjd när han väl vaknade runt 7 imorse? En liten solstråle utan dess like! Han är för underbar vår lille Elliot.
lördag, juli 14, 2007
Det blir inte alltid som man tänkt sig
Efter att ha varit bortresta i en vecka hade vi planerat att Elliot skulle bada ikväll. Han brukar somna vid 17 och sova en timme eller så. När klockan var över 18 började T hälla upp vatten i badkaret. Händer sällan att lillen sover längre än man vill. Jag gick in för att kolla om han var vaken. Ibland ligger han och grejar i sängen utan att säga ett knyst, men icke nu. Sover som en stock. Han borde vakna nu, jag grejar i sovrummet och hoppas på att han ska vakna av mitt stök. Icke då! Znark! Klockan blir 19 och ingen vaken bebis än. När klockan närmar sig 20 går T och häller ut vattnet, det blir inget bad idag. Strax efteråt hör vi honom. Typiskt! Men han är inte vaken, han gråter, ont i magen. Tar upp honom, endera så brukar han då somna om i famnen eller vakna till, men nu fortsatte han bara gråta. Drar slutsatsen att lillen är hungrig. Han äter men öppnar aldrig ögonen. Somnar sedan i famnen och jag lägger ner honom i sängen. Han somnade ifrån pyjamas och allt. Undrar när han vaknar imorgon bitti då han i princip la sig 2 timmar tidigare på kvällen än han brukar...
fredag, juli 06, 2007
Elaka tanter
Nu sover guldklimpen för kvällen. Hoppas han sover bra inatt, jag är trött.
Idag har vi varit på bvc och Elliot har fått sin andra vaccination av Prevenar och vad det nu är för spruta som ingår i vaccinationsprogrammet. Röda hund och lite annat jox är det väl. Lillen var inte kompis med vår barnsjuksköterska en stund. Tur det gick över så fort. Men det blev två riktig illvrål, en spruta i vardera lår. Skrik i 5 minuter eller så sen distrahera vi honom med fiskmobilen från Ikea. Den är populär. Förutom skriken strax efter sprutorna så har jag inte märkt något annorlunda med honom. Ingen feber, inte grinig, ingenting. Skönt. Som sagt, hoppas han sover inatt bara.
Nu är det revbensspjäll, potatissallad och cola! Mums!! Imorgon drar vi på semester, en vecka i Grebbestad tillsammans med Thomas föräldrar och syster och hennes man. Trevligt! Kanske kan jag mobilblogga... vi får se. Hej!
Idag har vi varit på bvc och Elliot har fått sin andra vaccination av Prevenar och vad det nu är för spruta som ingår i vaccinationsprogrammet. Röda hund och lite annat jox är det väl. Lillen var inte kompis med vår barnsjuksköterska en stund. Tur det gick över så fort. Men det blev två riktig illvrål, en spruta i vardera lår. Skrik i 5 minuter eller så sen distrahera vi honom med fiskmobilen från Ikea. Den är populär. Förutom skriken strax efter sprutorna så har jag inte märkt något annorlunda med honom. Ingen feber, inte grinig, ingenting. Skönt. Som sagt, hoppas han sover inatt bara.
Nu är det revbensspjäll, potatissallad och cola! Mums!! Imorgon drar vi på semester, en vecka i Grebbestad tillsammans med Thomas föräldrar och syster och hennes man. Trevligt! Kanske kan jag mobilblogga... vi får se. Hej!
torsdag, juli 05, 2007
Vråltjut och pannkakor
Idag har det gått i ett hela dagen. Före lunch gick tiden till att städa lägenheten, göra iordning mig själv, amma och göra iordning Elliot för att vid halv 12 bege oss ner till stan och träffa mammorna i föräldragruppen för lunch. Kl 14 hade jag tid på vårdcentralen och efter kl 15 skulle jag vara hemma för besök. Som visserligen kom bortåt 16 men då hann jag diska nästan hela disken. Strax före kom även morfar på besök en kortis för att lämna presenter. En jättefin karusell/mobil/speldosa/ramar fick han av morfar plus dam.
Besöket kl 16 bestod av Anna med Max, dryga året och Ulle med Melvin på ca 8 månader. Barn i den åldern är inte tysta, inget konstigt med det. Men höga ljud i kombination med en trött Elliot = illvrål. Han gillar verkligen INTE andra barn som låter. Varför har jag ingen aning om. Vi kanske får föra lite mer väsen här hemma så han vänjer sig. Eller så blir han större och växer ifrån det. Det var ju samma visa på midsommar. En vild 1-åring och en trött, vråltjutande Elliot som vi var tvungna att ta ut i vagnen för att han skulle lugna sig. Thomas och jag fick turas om att stå ute i duggregnet så lillen skulle få sova.
Nu kom jag av mig lite. När de två vilda barnen hade åkt hem slockna Elliot vid bröstet och sov en bra stund. Under tiden kom ett nytt, internationellt besök. Thomas arbetskamrat Andrei kom med sin tjej Lucia. Båda kommer från Rumänien men Andrei är numera svensk medborgare. Lucia var här på semester. Thomas bjöd oss på pannkakor och sen spelade vi Ghettopoly. Elliot vaknade när vi satt och spelade och fick ännu mer presenter och var en liten glad och nöjd kille tills det var dags att få lite mat och sova för natten.
Nu återstår att se hur natten går. Många nya intryck att sortera och bearbeta. Så, dags för mjölkkossan att lägga sig också... Gonatt...
Besöket kl 16 bestod av Anna med Max, dryga året och Ulle med Melvin på ca 8 månader. Barn i den åldern är inte tysta, inget konstigt med det. Men höga ljud i kombination med en trött Elliot = illvrål. Han gillar verkligen INTE andra barn som låter. Varför har jag ingen aning om. Vi kanske får föra lite mer väsen här hemma så han vänjer sig. Eller så blir han större och växer ifrån det. Det var ju samma visa på midsommar. En vild 1-åring och en trött, vråltjutande Elliot som vi var tvungna att ta ut i vagnen för att han skulle lugna sig. Thomas och jag fick turas om att stå ute i duggregnet så lillen skulle få sova.
Nu kom jag av mig lite. När de två vilda barnen hade åkt hem slockna Elliot vid bröstet och sov en bra stund. Under tiden kom ett nytt, internationellt besök. Thomas arbetskamrat Andrei kom med sin tjej Lucia. Båda kommer från Rumänien men Andrei är numera svensk medborgare. Lucia var här på semester. Thomas bjöd oss på pannkakor och sen spelade vi Ghettopoly. Elliot vaknade när vi satt och spelade och fick ännu mer presenter och var en liten glad och nöjd kille tills det var dags att få lite mat och sova för natten.
Nu återstår att se hur natten går. Många nya intryck att sortera och bearbeta. Så, dags för mjölkkossan att lägga sig också... Gonatt...
onsdag, juli 04, 2007
Förlossningen
Fredagen den 9 februari var Thomas och jag till min/vår barnmorska Cecilia för kontroll. Vi beklagade oss så att inget händer och att vi nu gått 12 dagar över tiden. Jag kände som om jag skulle vara gravid resten av livet. Inga tecken alls på att knyttet ville komma ut till oss. Men bm sa att det kan säga "poff" också börjar det. Jaja... visst, tänkte vi. Eftersom vi hade gått såpass många dagar över tiden så fick vi en tid på ultraljud på måndagmorgon för att bedöma om ev igångsättning. Så knyttet skulle alltså ut, någongång.
Efter bm-besöket käkade vi pizza på stan och åkte sen hem till mamma för fika. Moster Wivi var där och vi beklagade oss ännu mer att inget händer. Vi tog bilen hem och körde in i garaget vid ungefär 17.50. När jag kliver ur bilen känner jag att det blir alldeles blött i byxorna. Gaaah! Nu börjar det! Jag blir nervös, pirrig, förväntansfull och glad. Äntligen! Det sa verkligen bara "poff" också börjar det, precis som bm sa.
Vi går upp till lägenheten, fyra trappor ovanför garaget. För varje steg sipprar det mer vatten. Väl uppe går jag på toa och kollar färgen på vattnet, som är klart, och lägger en binda i trosorna. Sätter mig vid datorn en liten stund, leter upp numret till förlossningen och ringer. Eftersom vattnet är klart och jag känner att knyttet rör sig som vanligt så behöver vi inte komma in direkt. Vi kan vänta med en kontroll till morgonen efter. Såvida inte värkarbetet kommer igång och vi åker in av den anledningen. De säger åt mig att ta tempen innan jag går och lägger mig bara.
Eftersom sånt här tar tid så gjorde jag iordning med handduk i soffan, hämtade cola, termometer och dagboken för att skriva ner vad som händer. Vila är ju bra, spara på krafterna. Jag hinner bara skriva några rader och klockan är då 19.10 när jag börjar få sammandragningar. De gör inte ont men det pressas ut massa vatten vid varje sammandragning. Bindan gör ingen vidare nytta. Dessutom är jag nödig så jag går in och sätter mig på toa. Strid ström med fostervatten. Känns som det inte är nån idé att gå från toan ens. Sammandragningarna börjar göra ont och känns mer som värkar.
Jag säger till Thomas, som grejar i cykelrummet, att han kanske ska börja göra smörgåsar om han vill ha med sig det till förlossningen. Äsch, det hinner jag sen, säger han. Värkarna börjar göra rejält ont och Thomas klockar den första värken kl 19.29. Jag har TENS-apparaten på men den gör ingen nytta för nu gör det ONT! Säger till Thomas på allvar att om han vill ha smörgåsar med så bör han göra dom NU! Då blir det fart på karl. Han gör smörgåsar, klockar värkar och annat som jag inte riktigt registrerar. Jag ligger på badrumsgolvet på alla fyra för det är så det gör "minst" ont.
Det gör så ont så fort. Och om det gör så ont nu, hur ont ska det då inte göra när det börjar göra riktigt ont? Jag hinner inte riktigt med eftersom värkarna är så otroligt smärtsamma på en gång. 19.40 klockar Thomas värkar som är täta och olika långa.
Någongång efter 20-20.15 vill jag inte vara hemma längre. Jag får på mig Thomas svarta mjukisbyxor och skor. Thomas får ta jackan i handen. Han frågar om han ska ta med cd-spelaren men jag säger att skit i den. Det gör så förbaskat ont! Det går över förväntan att ta sig ner för de fyra trapporna. Jag går så fort jag kan mellan värkarna. I tredje trappan får jag en värk, stannar och grabbar tag i räcket och Thomas. Då kommer en granne. Jag står och flåsar och grymtar mitt i hans väg. Han stannar ovanför oss och bara står där, helt förstelnad. Thomas får säga åt honom att han kan gå förbi innan han rör sig.
Innan nästa värk hinner vi ner till bilen. Jag vräker mig in i baksätet. Halvligger på bb-väskan. Vi åker och det är inte många metrar att köra men det känns lite som en evighet ändå. Tidsperspektivet är som bortblåst redan. När vi kommer fram blir jag sur för att Thomas har parkerat på parkeringen och inte kört mig ända fram till dörren. Jag stapplar iväg mitt i vintern, utan jacka men kylan bekommer mig inte. Kommer fram till dörren, som är LÅST! Men hallå! Jag orkar knappt stå och dörren är låst! Thomas ringer på klockan vid sidan av dörren. Tar en evighet innan någon svarar på förlossningen. Thomas hinner precis ringa på en annan knapp okcså innan förlossningen svarar och säger att de kommer och öppnar. Direkt efter svara en annan röst. Jag har värkar och låter väl en del i bakgrunden för rösten frågar om han har en gravid kvinna med sig. Doh! Då kommer barnmorskan och öppnar en dörr på sidan om den vi har ryckt i. *undrar fortfarande om den var öppen*
20.40 Kommer in till förlossningen enl journal.
Barnmorskan pratar säkert med mig men jag minns inte vad som sägs. Jag får kliva upp på en säng som står i korridoren. Den är hög att komma upp på. Står på alla fyra på sängen. Känns bäst så. De kör in mig i hissen och upp till förlossningen. Blundar. Ont, ont, ont! Kommer in på ett rum. Får byta säng. Krångligt. Vet inte vilka eller hur många som är på rummet. Undersöks och är fullt öppen. CTG:n får ingen bra kontakt, skapelektrod säts. Av med kläder. Får lustgas. Thomas hjälper mig. Talar om för mig att andas ordentligt.
21.15 Skiftbyte
Nya barnmorskan pratar som min yogalärare, dom är från Kristinehamn båda två. Nya uskan känner jag igen. Hon brukar åka samma buss som jag på morgonen. Tror jag står på knä ett tag. Bm vill undersöka så jag får lägga på mig rygg. Allt är ett töcken. Jag hör Thomas tydligen i ena örat, han "skriker" att jag ska andas. Bm är en svag röst långt borta. Jag vill krysta men bm säger att jag måste vänta lite. Jag viftar för lustgas. Jag hör att nån frågar efter mitt patientkort. T letar i plånboken, hittar inget. Får göra nytt. Mitt personnummer efterfrågas, T svara men säger fel på sista siffran, jag rättar. Det kommer jag ihåg. Lustigt att man kommer ihåg vissa saker tydligt, andra inte alls.
Nån gång ligger jag på sidan också, men vet inte i vilket skede. Får börja krysta och då behövs inte lustgasen längre. Halvsitter upp. Nu får jag krysta vid varje värk. 3 gånger per värk tror jag de vill att jag ska ta i. Mot slutet orkar jag inte 3 gånger. Får nåt värkstimulerande i låret. Känner att bebisen åker tillbaka lite efter varje krystning. Vill inte vara med längre, frågar om jag får slippa. Men det går ju inte. Krystar allt vad jag orkar och till slut kommer huvudet ut och sen ploppar kroppen ut! Bm säger att jag ska förbereda mig för bebisen som hon sen lägger upp på mitt bröst.
22.30 Vår lilla bebis är äntligen ute! Han ligger på magen och jag räknar fingrar och tår. Han har tio av varje. Är helt slut. Smärtan är borta. Vi har fått en bebis! En perfekt liten gosse!
Bm drar i navelsträngen och jag får krysta ut den. Gör inte ont, inga eftervärkar. Men har brustit lite, bm syr. Bebis på magen. Fötterna sticker ut, de blir kalla fort. Stoppa in, stoppa om. Njuter av att känna honom på mitt bröst.
Lillen ska amma. Bm hjälper till och lägger rätt honom. Han tuttar i 1 timme. Jag är jättekissnödig. Men får inte resa mig ur sängen förän jag ätit något. Väntar på fikabrickan som tar en evighet känns det som. Under tiden mäts och vägs lillen. 3620 gram och 51,5 cm lång. Thomas sätter på första blöjan och kläderna vi har med. Fikat kommer. Vi är trötta. Klockan är runt 2 på natten. Det är fullt på Livets Träd så vi får stanna kvar på förlossningen. De gör iordning ett rum åt oss. Sova... Skönt!
Vi är föräldrar!
Efter bm-besöket käkade vi pizza på stan och åkte sen hem till mamma för fika. Moster Wivi var där och vi beklagade oss ännu mer att inget händer. Vi tog bilen hem och körde in i garaget vid ungefär 17.50. När jag kliver ur bilen känner jag att det blir alldeles blött i byxorna. Gaaah! Nu börjar det! Jag blir nervös, pirrig, förväntansfull och glad. Äntligen! Det sa verkligen bara "poff" också börjar det, precis som bm sa.
Vi går upp till lägenheten, fyra trappor ovanför garaget. För varje steg sipprar det mer vatten. Väl uppe går jag på toa och kollar färgen på vattnet, som är klart, och lägger en binda i trosorna. Sätter mig vid datorn en liten stund, leter upp numret till förlossningen och ringer. Eftersom vattnet är klart och jag känner att knyttet rör sig som vanligt så behöver vi inte komma in direkt. Vi kan vänta med en kontroll till morgonen efter. Såvida inte värkarbetet kommer igång och vi åker in av den anledningen. De säger åt mig att ta tempen innan jag går och lägger mig bara.
Eftersom sånt här tar tid så gjorde jag iordning med handduk i soffan, hämtade cola, termometer och dagboken för att skriva ner vad som händer. Vila är ju bra, spara på krafterna. Jag hinner bara skriva några rader och klockan är då 19.10 när jag börjar få sammandragningar. De gör inte ont men det pressas ut massa vatten vid varje sammandragning. Bindan gör ingen vidare nytta. Dessutom är jag nödig så jag går in och sätter mig på toa. Strid ström med fostervatten. Känns som det inte är nån idé att gå från toan ens. Sammandragningarna börjar göra ont och känns mer som värkar.
Jag säger till Thomas, som grejar i cykelrummet, att han kanske ska börja göra smörgåsar om han vill ha med sig det till förlossningen. Äsch, det hinner jag sen, säger han. Värkarna börjar göra rejält ont och Thomas klockar den första värken kl 19.29. Jag har TENS-apparaten på men den gör ingen nytta för nu gör det ONT! Säger till Thomas på allvar att om han vill ha smörgåsar med så bör han göra dom NU! Då blir det fart på karl. Han gör smörgåsar, klockar värkar och annat som jag inte riktigt registrerar. Jag ligger på badrumsgolvet på alla fyra för det är så det gör "minst" ont.
Det gör så ont så fort. Och om det gör så ont nu, hur ont ska det då inte göra när det börjar göra riktigt ont? Jag hinner inte riktigt med eftersom värkarna är så otroligt smärtsamma på en gång. 19.40 klockar Thomas värkar som är täta och olika långa.
Någongång efter 20-20.15 vill jag inte vara hemma längre. Jag får på mig Thomas svarta mjukisbyxor och skor. Thomas får ta jackan i handen. Han frågar om han ska ta med cd-spelaren men jag säger att skit i den. Det gör så förbaskat ont! Det går över förväntan att ta sig ner för de fyra trapporna. Jag går så fort jag kan mellan värkarna. I tredje trappan får jag en värk, stannar och grabbar tag i räcket och Thomas. Då kommer en granne. Jag står och flåsar och grymtar mitt i hans väg. Han stannar ovanför oss och bara står där, helt förstelnad. Thomas får säga åt honom att han kan gå förbi innan han rör sig.
Innan nästa värk hinner vi ner till bilen. Jag vräker mig in i baksätet. Halvligger på bb-väskan. Vi åker och det är inte många metrar att köra men det känns lite som en evighet ändå. Tidsperspektivet är som bortblåst redan. När vi kommer fram blir jag sur för att Thomas har parkerat på parkeringen och inte kört mig ända fram till dörren. Jag stapplar iväg mitt i vintern, utan jacka men kylan bekommer mig inte. Kommer fram till dörren, som är LÅST! Men hallå! Jag orkar knappt stå och dörren är låst! Thomas ringer på klockan vid sidan av dörren. Tar en evighet innan någon svarar på förlossningen. Thomas hinner precis ringa på en annan knapp okcså innan förlossningen svarar och säger att de kommer och öppnar. Direkt efter svara en annan röst. Jag har värkar och låter väl en del i bakgrunden för rösten frågar om han har en gravid kvinna med sig. Doh! Då kommer barnmorskan och öppnar en dörr på sidan om den vi har ryckt i. *undrar fortfarande om den var öppen*
20.40 Kommer in till förlossningen enl journal.
Barnmorskan pratar säkert med mig men jag minns inte vad som sägs. Jag får kliva upp på en säng som står i korridoren. Den är hög att komma upp på. Står på alla fyra på sängen. Känns bäst så. De kör in mig i hissen och upp till förlossningen. Blundar. Ont, ont, ont! Kommer in på ett rum. Får byta säng. Krångligt. Vet inte vilka eller hur många som är på rummet. Undersöks och är fullt öppen. CTG:n får ingen bra kontakt, skapelektrod säts. Av med kläder. Får lustgas. Thomas hjälper mig. Talar om för mig att andas ordentligt.
21.15 Skiftbyte
Nya barnmorskan pratar som min yogalärare, dom är från Kristinehamn båda två. Nya uskan känner jag igen. Hon brukar åka samma buss som jag på morgonen. Tror jag står på knä ett tag. Bm vill undersöka så jag får lägga på mig rygg. Allt är ett töcken. Jag hör Thomas tydligen i ena örat, han "skriker" att jag ska andas. Bm är en svag röst långt borta. Jag vill krysta men bm säger att jag måste vänta lite. Jag viftar för lustgas. Jag hör att nån frågar efter mitt patientkort. T letar i plånboken, hittar inget. Får göra nytt. Mitt personnummer efterfrågas, T svara men säger fel på sista siffran, jag rättar. Det kommer jag ihåg. Lustigt att man kommer ihåg vissa saker tydligt, andra inte alls.
Nån gång ligger jag på sidan också, men vet inte i vilket skede. Får börja krysta och då behövs inte lustgasen längre. Halvsitter upp. Nu får jag krysta vid varje värk. 3 gånger per värk tror jag de vill att jag ska ta i. Mot slutet orkar jag inte 3 gånger. Får nåt värkstimulerande i låret. Känner att bebisen åker tillbaka lite efter varje krystning. Vill inte vara med längre, frågar om jag får slippa. Men det går ju inte. Krystar allt vad jag orkar och till slut kommer huvudet ut och sen ploppar kroppen ut! Bm säger att jag ska förbereda mig för bebisen som hon sen lägger upp på mitt bröst.
22.30 Vår lilla bebis är äntligen ute! Han ligger på magen och jag räknar fingrar och tår. Han har tio av varje. Är helt slut. Smärtan är borta. Vi har fått en bebis! En perfekt liten gosse!
Bm drar i navelsträngen och jag får krysta ut den. Gör inte ont, inga eftervärkar. Men har brustit lite, bm syr. Bebis på magen. Fötterna sticker ut, de blir kalla fort. Stoppa in, stoppa om. Njuter av att känna honom på mitt bröst.
Lillen ska amma. Bm hjälper till och lägger rätt honom. Han tuttar i 1 timme. Jag är jättekissnödig. Men får inte resa mig ur sängen förän jag ätit något. Väntar på fikabrickan som tar en evighet känns det som. Under tiden mäts och vägs lillen. 3620 gram och 51,5 cm lång. Thomas sätter på första blöjan och kläderna vi har med. Fikat kommer. Vi är trötta. Klockan är runt 2 på natten. Det är fullt på Livets Träd så vi får stanna kvar på förlossningen. De gör iordning ett rum åt oss. Sova... Skönt!
Vi är föräldrar!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
