Steg!

Fick mejl från min vikarie (som för övrigt inte är min vikarie längre eftersom jag fått ny tjänst och hon numera är anställd) förra veckan där hon undrade om jag ville vara med i en stegtävling på jobbet som ska börja 1 oktober. Självklart, vill jag det! Jag har precis registrerat mig och läst vad som gäller. Några steg går jag ju med vagnen framför mig. Borde man föresten inte få extra steg för att man går och drar en vagn dessutom? Hm. Måndag och onsdagar är iaf en promenad ner till stan given då vi har träff med föräldragruppen på måndagar och babyrytmik på onsdagar. Sen blir det cykel fram och tillbaka till jobbet på torsdag och fredag. Det blir spännande att se hur mycket man egentligen går på en dag.

I helgen anordnades för första gången en Syfestival här i stan. Mycket intressant tänkte jag. Jag lämnade Elliot hemma med pappa och stack iväg. Men ack vilken besvikelse det var. När jag tänker Syfestival tänker jag Sollentunamässan. Den är för mig stor. Visst, riktigt så stor kan de ju inte ordna här kanske men lite mer än vad som var. Jag va hemma inom en timme, det säger väl en del om hur mycket det var att titta på. 90% av tiden stod jag smekte trikåtygerna i MG Tygers monter. Hur som helst ett roligt initiativ som förhoppningsvis kan växa. Och jag gick faktiskt därifrån med en magnetisk nålask och tre stuvar trikåtyg. Så helt bortkastad tid var det inte. Däremot längtar jag till Syfestivalen i Sollentuna. Även om man inte handlar så mycket så är känslan av att bara gå omkring bland alla tyger, symaskiner, trådar och allt annat så inspirerande och fantastisk.

Förslaget om att leta upp tygaffären i Sumpan låter som en mycket bra idé, Åsa! Jag är med på den! Men det kunde du nog ana redan, eller hur? :D

Matvrak

Tjoff sa det så började Elliot äta ordentligt. I två dagar i rad har han slukat en hel liten barnmatsburk till lunch, plus fruktpuré till efterrätt. Det kunde man inte tro för en vecka sen. Då "petade" han i maten och åt kanske några skedar på sin höjd. Så fort det kan gå. Nu behöver jag inte vara orolig för att han inte ska få i sig ordentligt med mat när jag börjar jobba.

Vätskeintaget däremot går lite si och så. Han dricker inte ur mugg, pipmugg eller flaska ordentligt. Men det kanske löser sig om ett par dagar det också. Det går ju lite bättre nu, med flaska med anatomisk napp, än det gjorde för en vecka sen. Så det kan väl gå fort där med.


Han är rolig, lillen, när han har gått och lagt sig för natten. Ibland brukar han ju vakna till och när man hör honom och går in i sovrummet så har han hunnit ställa sig upp i sängen. Om han har gjort det så gäller det att vara snabb för så fort han märker att jag eller Thomas är nära så bara släpper han taget om spjälorna. Har man inte hunnit sträcka ner armarna för att fånga honom så faller han som en fura.

Skön sovstil har han i alla fall...

Utvecklingen går framåt

Det verkar som när Elliot väl kom underfund med att han kunde styra armar och ben till att krypa så började han hitta på nya saker varje dag. Han började sätta sig från krypläge. Det tog ett par dagar med försök men sen satt han där och var jättestolt. Jahapp, då bemästrar jag sittandet, vad ska jag lära mig härnäst? verkade han tänka.

Krypa upp på allt som är lagom högt, dvs 1-2 decimeter, var nästa utmaning. Det känns säkert som han är högt upp i luften när han kryper upp på en låg låda som ligger på golvet i datorrummet.

Blicken är numera höjd en aning och han letar efter möbler han kan få ett bra tag om och dra sig upp mot. Borden i vardagrummet testade han häromdagen. De gick bra fast greppet var väl inte optimalt. Smala stols- och bordsben är perfekta när det gäller greppvänlighet men stolsbenen är inte riktigt höga nog för honom att ställa sig upp mot helt. Spjälorna i sängen verkar däremot gjorda för att ställa sig upp mot/med. Denna aktivitet övas varje dag.

Till pappas stora förtret har även vår son upptäckt att cd-skivor är jätteroliga att dra ner från hyllan. Det låter en massa och sen är fodralen rätt goa att gnaga på också. Pappa får nog fundera på en lösning där om han vill ha skivorna ifred.

Traste gjorde misstaget att en dag, när han var riktigt trött och gosig mitt på dagen, låta Elliot klappa* honom. (*Klappa=dra i pälsen och svansen) Elliot blev stormförtjust i Traste och så fort han får se katten så spricker största leendet fram och han kryper efter Traste (eller Astro om det är hon som råkar gå förbi, Elliot har nog inte fattat skillnaden än). Traste tycker det är aningen läskigt med den där fyrbenta minimänniskan som jagar honom.



Men, som alla barn har fått lära sig; den som ger sig in i leken, får leken tåla. Inte sant, mammor?

Gröt i skallen

Inga skrikkvällar sen jag började dricka vanlig mjölk! Så skönt! Däremot var lilldraken INTE förtjust i Sempers grönsaks- och kycklingpuré. Den kvällen vaknade han och magen var inte snäll mot honom. Han ålade som en skruv i famnen. Ville inte ligga ner, ville inte vara i famnen, ville ingenting. Men som med allt annat så går det över, tack och lov! Gröt är däremot en stor favorit. Han blir alldeles till sig när han ser grötskålen. Skoj!

Det var något jag ville skriva men jag minns inte vad det var... hm...

Om jag upprepar mig i de olika blogginläggen så skyller jag allt på amningsdemensen.

Snabb respons

Skickade igårkväll ett mejl till arrangörerna för Karlstad Airshow och kritiserade den urusla bussförbindelsen mellan parkering och airshow. Imorse fick jag svar! Snabba ryck vilket kändes bra. Svaret jag fick kändes också helt okej. De förklarade omständigheterna och var väl, vad jag förstod, inte helt nöjda med bussarrangören heller.

För övrigt kom det 12.000 besökare, dubbelt så många som sist showen var här. Arrangörerna hade räknat med att det skulle komma ungefär lika många besökare som förra gången och satte in dubbelt så många bussar, alltså 8. De räckte ju inte långt då antalet besökare var dubbelt så många i år.

Varför det stod tomma bussar vid flygplatsen när vi kom fram fick jag inget direkt svar på. De skrev bara att det fanns vissa orsaker till varför problemet uppstod och att det inte får upprepas igen och det är ju bra.

Flopp

Airshowen blev lite av en halvflopp tyvärr. Vi åkte bil dit, och man fick åka ända till Kil och vända för att komma till parkeringen som var i grusgropen. När vi precis hade åkt förbi avfarten till flygplatsen och var på väg mot Kil så kommer någon i bilen på att denne har glömt biljetten! Inga namn nämnda... ;) Bara att vända och åka hem och hämta. Åker tillbaka och får parkera i gropen.

Enligt reklamen ska det gå bussar i skytteltrafik mellan flygplatsen och parkeringen. Yeah sure! Det va suuuuperlång kö på parkeringen och vi fick stå i regnet och vänta i över en timme. Tror det kom typ 3 bussar under den tiden, vilket jag tyckte va otroligt lite med tanke på kön som var. När vi äntligen fick plats på en buss och kom fram till flygplatsen står där minst 3 tomma bussar?! Men hallå!! Det är värsta kön på EN av parkeringarna. Gud vet hur många som stod och vänta på de andra parkeringarna. Taskig logistikplanering!

Vi missade hälften av flyguppvisningarna och dessutom var det INGEN som ens titta om vi hade biljetter när vi väl kom fram. Det va bara att klampa in! Hade vi vetat det hade vi inte åkt hem och hämtat biljetten och då kanske vi inte hade missat halva uppvisningen. Hm. Dumt. Elliot var ju superhungrig när vi kom in så jag fick leta upp en plats att amma på, vilket till slut blev på golvet under trappan i entrén eftersom det inte fanns en ledig sittplats i sikte.


Sen stod vi i stormvindar, regn och sol och tittade på resterande plan. Jas Gripen va sist och den är verkligen häftig alltså! Men jag vet inte om det var värt det hela. Dessutom beslutade vi oss för att gå till parkeringen efter showen va slut för kön va superlång till bussen igen. På vägen tillbaka körs vi om av buss, efter buss, efter buss, efter buss. Då verkade det som det fanns hur många bussar som helst?! Det tog 40 minuter för oss att gå till parkeringen och på slutet kom det bussar som var halvtomma och körde förbi. Grr...

Summasumarum: nästa gång cyklar vi så vi slipper allt vad köer heter!

Botad!

Dagarna hos kusinerna verkar ha gett resultat så till vida att Elliot har vant sig vid "barnljud". Nu är det nästan så att han skrattar istället när andra barn tjuter och låter. Skönt det.

Kryper som en raket gör han också. Och nu kryper han verkligen. På alla fyra. Reser sig mot ALLT! Även om det bara är en plan vägg så ska det resas på sig. Återigen är det häpnadsväckande vilken koll den där lille krabaten ändå har. Men tanke på hur mycket han klättrar på allt så har han ramlat förvånansvärt lite. Han liksom glider ner på magen på nåt vis. Antar att det är inbyggt precis som när de börjar gå och alltid sätter ner rumpan först om de tappar balansen. Utvecklingen är häftig att följa dag för dag.

Om knappt en månad får jag bara följa honom lör-ons då jag kommer jobba torsdag och fredag. Hu! Åka ifrån min lilla skrutt på morgonen. Hur ska det gå? Hoppas verkligen att vi får igång ätandet ordentligt tills dess. Annars får nog pappsen cykla ut till jobbet några gånger under dagen. ;) Ah, det löser sig.

Förra veckan var vi till bvc med E för att kolla upp hans röda och torra hud. Självklart så var ju inte huden alls röd eller torr när vi skulle dit. Typiskt! Så bvc-tanten (inte vår vanliga sjuksköterska) kunde inget säga. Fortsätt smörja med Miniderm var det enda. Läkaren hade skrivit att det va atopiskt eksem i journalen vilket innebär att det ligger i generna. Det kan utvecklas både till det sämre och till det bättre. Tiden får utvisa.

Däremot frågade vi om laktos och att vi tyckte att han har reagerat med magont och skrik de gånger då jag druckit mjölkprodukter men det va nog bara en slump enligt henne. Spädbarn reagerar inte mot laktosen i mjölken utan mot mjölkproteinet och det finns det även i låglaktosprodukter. Så hon tyckte att jag kunde återgå till vanliga mejeriprodukter. Jahapp. Det har jag testat sen vi var där förra veckan och det verkar ha gått bra. *peppar peppar* Måste ha varit en slump att han skrek som en stucken gris de kvällar då jag råkat dricka/äta laktos. Otroligt skönt att han inte är allergisk mot mjölkprotein iaf.

För övrigt är det otroligt roligt med speglar för tillfället!