Önska mera

En docka vore roligt också tycker Elliot.
Nån snygg haklapp med spillficka tycker mamma är bra.

Vi önskade oss visst inte en åkpåse... Stryk det från era listor.

Pratkvarnen Elliot

I dagarna har den lille herr Holm kommit underfund med att han kan få till nya ljud som na na na na na, dä dä dä dä dä, edä edä edä edä, ba ba ba. Ma ma ma ma har han ju kört med länge när han varit trött och lite grinig. Pa pa pa kan det komma lite tyst också. När han över på edä, dä och na ska tungan gärna vara utanför munnen också. Igår kväll var mormor, moster och morbror här på adventsfika och då va lillen i sitt essä. Han pratade så saliven bokstavligt talat bubblade sig runt munnen och ner på hakan.

Han busade så med mormor samtidigt som han pratade så han glömde bort vad han höll på med och stod alldeles själv i vad som kändes som en evighet men i själva verket förmodligen bara var några sekunder. Men själv stod han. Första gången hann han nog inte förstå själv vad han gjorde. Andra gången däremot så såg man på honom att han fattade att han stod själv. Det strålade stolthet om honom.

Imorse tyckte han att det va morgon när klockan stod på 5.00. Det tyckte inte Thomas och jag. *mutter* En halvtimme fick han röja runt i sängen innan vi till slut gick upp. Då övades det muntert på alla ord han kunde. Plus lite gnäll och gråt emellanåt när mamma och pappa inte hajjade att det va morgon. Jag håller i alla fall med pappa Thomas; om man vaknar innan julpyntet så är det bara att somna om igen. Adventsstakarna tänds kl 5.30.

(Bilden: Fika hos gammelmoster Wivi. Mormor matar Elliot med tom sked. Jätteroligt tyckte lillkillen som gjorde grimaser på löpande band.)