Icke sa nicke

Ingen öroninflammation. Träffa en mycket trevlig, förtroendeingivande, äldre läkare idag å Williams vägnar förstås. Han tittade i öronen vilket W va måttligt förtjust i. Fast det va nog mer fasthållningen han protestera mot än örontitten. Lyssna på lungorna. Allt va bra.

Så skrikattackerna beror på nåt annat... Han har fått två idag och en i natt. Dom vet jag bestämt vad dom beror på. Speciellt två. Jag får inte hosta när han äter. Hostar jag, gallskriker han. Han vill ha tyst omkring sig vid maten. Kräsen herre måste jag säga.

Vi kan få det lite jobbigt de närmsta dagarna med amningen då jag börjat hosta en hel del. Inatt blev jag så hostnödig så jag trodde jag skulle spricka. Jag ammade, skyndade på rapen så gott det går, vagga, vagga, vagga och ner i sängen igen. Sen sprang jag till toan och hosta nästan ur mig lungorna. Blev på nåt sätt dubbelt så mycket hosta bara för att jag försökte hålla mig.

Att Elliot inte vet vad tyst är (hur ska man kunna veta det när man är så liten) är också en liiitet problem. Är Elliot nära William när han ammar och E härmar en bil eller så - GALLSKRIK. Hm. Detta i kombination med en sjuk men tillfrisknande Elliot som är jättemammig är ingen lek. Jag tycker vi utrotar förkylning och allt vad barnsjukdomar heter...

Öroninflammation?

Misstänker att lillebror kanske har öroninflammation. Därav skrikattackerna. Idag råkade jag trycka lite på hans öra när han hade en skrikattack och han blev som en överspänd fiolsträng och skrek om möjligt ännu mer. Han hade feber i åtminstone fredags.

Ringde sjvrådgivningen tidigare idag men samtalet bröts. Försökte ringa igen några gånger men kom aldrig fram. Nu på kvällen fick jag tag på en vänlig själ på rådgivningen. De hade tydligen haft tekniska problem idag. No shit!? Hur som helst. Eftersom William är så liten så ska jag ringa vårdcentralen imorgon och få honom undersökt.

F

Inte kan jag stava heller. Det ska ju stå lifesavern i inlägget innan...

Vrak

Jag är ett vrak. Har knappt sovit något i natt. Fick ett par powernaps under dagen men grabbarna verkar ha gjort upp om att de ska sova i omgångar. Den ena somnar, den andra vaknar... gäsp. Båda två har haft feber idag och under sina vakna timmar velat vara nära, nära mamma... Jag har knappt kunnat gå på dass.

Inte nog med det. W fick nån skrikattack nu på kvällen. Gallskrek hur länge som helst av någon anledning vi inte känner till. Tog till alla knep vi kunde men inget hjälpte. Eller jo, livesavern - vår hemmasnickrade mobilen ovanför skötbordet hjälpte en liten, liten stund. Den funkade nästan alltid på Elliot också.

Hoppas båda är piggare imorgon. Hur som helst blir det ju lättare då pappsen är hemma också. Skönt att kunna ta ett barn var.

Da house!

Check it out!! Vilket hus!! I want! I want! (men inte städningen... den kan någon annan få sköta)

Da house!!

Snor, snor och åter snor

Halv sju låg båda sönerna i varsin säng och sov sött, dock med snoriga näsor. Klockan sju cykla mamman ner på stan på Tjejkväll för att fynda jeans till halva priset på hennes nya favvobutik Vero Moda. Klockan halv nio kommer mamman hem till två halvvakna, snoriga, ledsna barn och en pappa som sprungit som en tätting mellan sönerna.

Jag befarar att sömnen denna natt för mamman kommer vara typ... noll! Hon som redan är helt slut...

Om jag är föräldraledig får pappan vara hemma och vabba för andra barnet?

Trött

Ruskigt trött idag... Var vaken varje timme inatt med William. Han behövde klappas på och få tillbaka nappen som trillat ur när han somnat. Nu har han sovit ganska länge. Välbehövligt för oss alla. Elliot har fått all uppmärksamhet, vilket han har behövt idag.

Lunch snart. Jag är superhungrig!

Snorunge

Idag har jag en stor, väldigt snorig kille hemma samt en lite mindre (både vad gäller storlek och snormängd) kille hemma.

Just för tillfället sover den yngre. Den äldre ska dammsuga. Vi har suttit i vardagsrumsfönstret och kollat när de lyft av en stor byggnadsställning med kranbil. Ställningen var självklart i delar. Svårt att lyfta upp en hela byggnadsställning färdigmonterad liksom. Tydligen behöver vårt tak renoveras/repareras därav byggnadsställningen som ska monteras runt hela huset. Bara baksidan kvar nu.

Igår stod Elliot i fönstret och vinka till killarna som bygger ställningen. Dom vinka inte tillbaka.

Bakslag

Idag gick lämning på dagis ganska bra. Han gråter fortfarande precis vid hejdå-andet men vid fönstervinkningen är han glad. Men idag hade hela dagen visst varit lite ledsam, det beror med största sannolikhet på snorig näsa och ont i halsen för killen. Gissar att han blir hemma med lillebror och mig imorgon.

Eftermiddagen idag va pissjobbig. Elliot va trött, snorig och precis i hasorna på mig hela tiden vilket innebar att det inte gick att få William att sova eftersom han är världens mest nyfikna just nu. Han kan inte äta eller sova om det inte är tyst. Måste kolla efter alla ljud och Elliot vet inte vad tyst är så det gick inte riktigt ihop. Eftersom jag inte kunde få William att sova blev han övertrött och det hela slutade med gallskrik innan han till slut somnade utmattad i min famn.

Efter tvångsnässprayning för E satt han och jag i soffan och han var så mysig (han var väl tvungen att kompensera för eftermiddagens alla illdåd i snordimman). När jag sa att det va dags att säga gonatt så började han grymta lite missnöjt, vände på sig (i mitt knä) och satt bara och krama mig. Sen bara satt han där. Rörde inte en fena. Hade inte W börjat låta hade han nog somnat i min famn.

Rättelse

Det visade sig idag att flickan som igår sprang fram till Elliot och sa Heeej Elliot, är en pojke. Hoppsan! Det är inte lätt längre när ungarna inte har rosa och blått på sig...

Nya framsteg varje dag. Imorse grät E när jag lämnade honom, men slutade ganska snabbt. När jag kom ut och skulle hoppa och vinka på parkeringen så tyckte han det va roligt och skratta. Inget gråt alltså!! Så skönt! Hela dagen idag hade gått jättebra, visserligen va det ute största delen av tiden men ändå. Han hade gått fram till en annan lite större pojk och velat leka, nåt, men den pojken va inte med på noterna.

Så otroligt skönt att det går bättre!

Tuffare

Idag gick lämningen inge vidare på dagis. Vi skynda iväg vilket resulterade i en lite smågrinig Elliot redan på väg till dagis. Han grina till i bilen på dagisparkeringen. Not good! Grät när vi sa hej då och jag gick. Hörde honom hela vägen ut. Han och fröken stod i fönstret och vinka, E grät, jag hoppa och fjanta mig på parkeringen, E grät mera. Jobbigt!

Lärdom för framtiden: Ha gott om tid!

W och jag drog direkt iväg och handla på Bergvik efter lämning på dagis. W skötte sig alldeles ypperligt. Sov hela shoppingturen. Hem, kånka upp matkassar, bebis på magen, skötväska, dagiskasse upp för fyra trappor, slut!

Amma, bytte blöja, plocka in alla matvaror, sydde färdigt tårtbitarna till en gripboll, käka, tvätta, packa iordning oss för att hämta på dagis. W ligger färdig i liggern som står precis framför ytterdörren, jag tar på mig dojjorna, då knackar det på dörren. Huh? Vem kan det vara? Öppnar, där står en Postis med paket till mig. Tygerna från USA. Hurra! Måste betala tull och avgifter, har inga kontanter. Han tar tillbaka paketet och lämnar mig en avi. Taskigt! Under tiden passar William på att fylla blöjan med annat än kiss. Najs tajming! Byta mera blöja. Iväg till dagis.

Hur har det gått??

Det hade gått jättebra! Till och med inomhus! Va skönt! Fröken sa att han börjar tuffa till sig lite. Går till och med fram till andra barn nu. Inga problem vid vilan heller. Han tror dock fortfarande att han inte får följa med hem när jag kommer.

När vi kom till dagis imorse och gick in på avdelningen kom en liten tjej framspringande till oss, jätteglad och sa "Heeeej Elliot!" Klart man tycker om att vara på dagis då liksom...

Dagiseffekter

Nån sa att när inskolningen på dagis är över kommer förkylningen som på posten. Helt korrekt! Snoret rinner på Elliot och inskolningen är som sagt över. Får se hur han mår imorgon, om det blir något dagis över huvudtaget.

Helgen har annars förlöpt smärtfritt och fort. Igår gick vi på stan och idag var vi i Mariebergsskogen och grilla korv. Tog vägen genom Lillskogen hem. Kossorna (som bara visade sig vara en enda) råmade så det hördes över hela Mariebergsskogen. Elliot älskar att titta på kossor på bild. Härma dom är också kul. Att stå öga mot öga med en kossa som råmar HÖGT är inte lika kul. Kossan råma, Elliot grät och härma samtidigt. Skräckblandad fascination eller nåt.

Får inte sitta här längre, William kallar...

Sötnosarna

Wow! Shit! Va är det där? Det rör på sig. Bäst jag håller i, en liten bit ifrån...

Har ni sett? Det är min brorsa! Han är en nakenfis.

Huset

Konstig planlösning på huset vi kollade på igår. En del anmärkningar på besiktningsprotokollet som inte kändes så roliga. Arean kändes överskattad. Läget var kanon. T gillade verkstaden. Om vi skulle köpa huset så skulle vi vilja göra om en hel del. Prislappen på tok för dyr om man lägger på nödvändig renovering. Visning igen på söndag, får se om vi åker igen.

Bättre och bättre dag för dag

Lämning gick bättre idag. Inte så många barn där och därmed inte så stojigt. Bad att få komma på måndag också då fredagar och måndagar är lugnare. Det gick bra. Egentligen är det ju tis, ons, tors som gäller nu.

Han grät när jag skulle säga hej då men innan jag hunnit ut från avdelningen så hade han slutat gråta. P som har hand om hans inskolning är kanon!

Stackarn har inte riktigt hajat att när jag kommer för att hämta honom så kommer jag verkligen för att hämta honom. Först blir han jätteglad att se mig, sen blir han lite orolig och velar mellan mig och den fröken som är närmast (han har tre). Han verkar tro att han inte ska få följa med hem. När vi väl förstår att han får följa med mig så får han väldigt bråttom. Drar iväg mig mot grinden. Väl utanför avdelningen tar han det väldigt lugnt. I kapprummet tar det en stund att packa sig iväg, likaså att ta sig ut från gården och upp i vagnen. Tur jag inte har bråttom någonstans. Gäller att W är fulltankad och trött när det är dags för hämtning.

Hembesök

Husvisning ikväll igen. Lite dyrt men väldigt fint. Tror någon har blivit kär i garaget, eller snarare verkstan´...

Sad sad sad

Usch och fy, gråt idag med vid lämning på dagis. Men det verkar ha gått över fort för han grät inte så ihärdigt och länge som han gjorde igår. Jag och William (som satt fast på magen) stannade en liten stund idag och gick när det var dags för sångstund. Jag vill inte stanna för länge för då vänjer han väl sig vid att jag är där, och det är ju inte heller bra.

Någon gång måste han börja på dagis så det är väl lika bra att få detta överstökat.

Ledsen i ögat...

Två dagar kvar av inskolningen, sen är dagis "på riktigt". Det är första denna vecka som vi har lämnat honom där själv och det har väl gått ganska bra. Visst är han ledsen när man lämnar honom men fröknarna säger att det går över fort. Vi får hoppas det.

Idag var det första gången jag lämnade honom. Ett kort hejdå uppe på avdelningen sen skulle han vinka i fönstret. De har ett speciellt vinka-fönster med pall för barnen. Jag fick instruktion från fröken att gå ut och hoppa och vinka på parkeringen. Sagt och gjort. Jag och William pallra oss ut till parkeringen, kollade upp mot fönstret, hoppade, skuttade och vinkade. Först tyckte Elliot det va jätteroligt att mamma fjanta sig på parkeringen sen verka det gå upp ett ljus för honom att han var på insidan och jag var på utsidan, då började han stortjuta i fönstret. Jag bet ihop, vände och gick hem med tårarna stockandes i ögonen.

Vid hämtningen satt han och åt lunch och blev självklart jätteglad när jag kom. Det blev inte mycket mer ätet då kan jag meddela. Fröken berättade att det hade gått ganska bra idag. När de va inomhus blev han ledsen ibland när han inte visste vad han skulle göra, sen fick han säkert hjälp att leka med nåt och då blev det bra. Ute var det inga problem. Idag fick han gå på en liten promenad i skogen med de lite större barnen.

Imorgon ska han vara kvar över vilan för första gången. Undra hur det går...

Heaven x2

Om Elliot var i maskinhimlen i lördags så var han i cykelhimlen igår. Jag och barnen åkte nämligen upp till Sunne för att kolla på downhilltävlingen som Thomas anordnade. Massa häftiga cyklar, liftar, barn, hjälmar och springcyklar.

Vinnaren i juniorklassen, Nias! Elliot och Emma är mer intresserade
av Emmas springcykel än prisutdelningen.

Heaven

Pappa T drog tidigt i morse för att arrangera downhill-tävling i Sunne. Så jag och småbojsen har varit själva idag.

Lagom till kl 11 packade jag ner två små killar i cykelvagnen och drog iväg till Hållbar Logistiks familjedag. Elliot var i himmelriket med alla lastbilar, lastmaskiner, grävmaskiner, kranar och kranbilar. 2 ½ timme spenderas på "mässan" tillsammans med moster Emma. Sen cykla vi hem. Gissa vem som somna som en stock så fort det började gunga lite? 10 minuter sov han innan vi var hemma och jag försökte lyfta upp honom sovande till lägenheten. Gick väl inte så bra. Pigg som en mört väl upp i lägenheten. Men då somnade han å andra sidan som en stock efter Bolibompa idag. Skönt att han inte krångla eftersom jag var själv. W fick mat, bajsa och somna som en stock han också. Själv nickade jag till när jag låg inne på madrassen i Elliots rum i eftermiddags. Tröttsamt att vara ute i friska, blåsiga, kyliga luften några timmar.

Nu kom T hem från Sunne. Ha de!

Action

Dagen i bilder:

Till mellanmål fick Elliot ett äpple. Två gånger satte han äppelbitar i halsen. Inte lite host host utan verkligen satte i halsen. Läbbigt värre. Efter första gången va jag helt skakis. Tror vi skippar äpple ett tag.

Wille ligger på köksgolvet och tränar.

Elliot hjälper till med städningen. Gäller att sätta honom i träning tidigt!
Observera det fina blåmärket på kinden.

William, numera kallad Skruven. Han låg raklång i famnen först men sen skruvade han sig för att se tv:en och somnade strax därefter.

New blog

Det bidde en syblogg. Bild på väskan ligger där. Se länk till vänster.

Questions

E de? är nog den mest använda frasen här hemma just nu. Det är Elliot som frågar och vi svarar om och om och om igen.

På hans dörr sitter en affisch med alfabetet. Till varje bokstav finns en bild på ett djur eller sak som börjar på den bokstaven. Ni vet. Han kan stå hur länge som helst och peka på olika bokstäver och fråga E de?.

Han har även en ny favoritbok som han fick i present av kusinerna i somras, Titta och peka heter boken. Massor med bilder med massor med detaljer. Han pekar och vi får tala om vad det är. Han är även grym på att peka på det vi frågar efter. Stora killen.

Antar att han samlar på sig ord. Undra bara när orden ska komma ut.

Finally!

Nu så äntligen gick min beställning på Superbuzzy igenom! Så om några veckor borde jag ha mina nya fina tyger hos mig. Hoppas bara inte paketet fastnar i herr Tulls händer.

Sydde mera idag! Får nog kanske starta en syblogg... när jag har tid. Idag bidde det en liten handväska i samma modell och tyg som dagiskassen. Lite modifierad dock och på denna ska jag ha kantband... som jag saknar. Måste ner på stan vid tillfälle och köpa kantband i passande färg. Lägger upp bild när jag fått tummen ur och fixat kantbandet.

Måste även hitta lämpligt fodertyg till ännu en liten handväska som jag sydde i Åre. Tack Å för tyget! Det är fortfarande lika fint!!

Day 2

Inskolningsdag 2 idag och William och mamma fick följa med idag. Kuligt! Jag gillar dagis. Jag skulle också vilja gå på dagis, få leka med mina kompisar hela dagen, maten serverad, sova efter maten, få aktiviteter serverade på fat...

Men nu var det ju Elliots dagisdag vi skulle prata om. Det gick bra idag också. Vi kom till kapprummet precis när de andra barnen skulle ut. Elliot höll sig nära mamma och pappa och titta storögt på de andra barnen. De andra barnen däremot tyckte det va skoj att det kom en bebis på besök (William låg i vagnens liggdel som jag bar med in), några skulle ner och peta i fejset på stackars W. Mamma avstyrde vänligt men bestämt.

Alla barnen har varsin stor trumma i musikrummet och idag fick Elliot måla sin egna trumma. Mamma och pappa hjälpte självklart till när herrn tröttnat på målandet och vill upp i mammans famn med sina färgiga fingrar. Imorgon ska trumman dekoreras.

I övrigt gick det bra. Han lekte med alla leksaker. Tog en av fröknarna i handen och gick iväg för att leka. Han bjöde henne på middag i lekköket. Thomas och jag kunde gå iväg lite utom synhåll och det blev inget ramaskri. Han är dock fortfarande lite skeptisk mot andra barn som för väsen eller kommer för nära honom. Det kommer nog dagis råda bot på fort misstänker jag. Det blir spännande att se hur han reagerar när resten av barnen kommer vara med.

Travel tips

Hur orkade Elliot sitta i sin bilstol i 65 mil egentligen? Här kommer mina tips, huller om buller:

- Låt kiddet röja loss, rejält, innan han/hon sätter sig i bilen.
- Tajma in så att kiddet somnar i bilen.
- Spana efter djur (kossor är tacksamma för de finns överallt) lastbilar eller annat som kiddet tycker är spännande.
- Ha en liten väska med små leksaker och böcker och plocka fram en leksak i taget. När kiddet tappat intresset, stoppa tillbaka i väskan och ta fram en ny sak.
- Ha några inpackade presenter i beredskap. Jag köpte ett fempack med olika maskiner. Men det behöver inte vara nya saker. Elliot fick en av sina gamla böcker i present igen. Han blev jätteglad! Spara några presenter till hemresan också.
- Riskakor, majskrokar, mariekex är bra att ha nära till hands om det inte finns någon rastplats, matställe i närheten när hungern sätter klorna i kiddet. Självklart även dryck.
- Ha allsång i bilen, gärna barnsånger med rörelser till (som inte kräver att man rör hela kroppen förstås) tex Imse vimse spindel, En kulen natt, I ett hus i skogens slut, Nyss så träffa jag en krokodil.
- Sätt på en cd med barnsånger. Trazan & Banarne är ett tips i tipset.

Det va allt jag kom på just nu...

Inskolningsdags

Första inskolningsdagen på dagis idag. Det va Thomas som var med så jag har bara andrahandsinformation. Det hade i alla fall gått bra. 1 timme spenderades i sällskap med pappa och inskolningskompis H och hans föräldrar.

Elliot började timmen med att blygt sitta i pappas knä medans killen H började röja runt direkt. Att killen H har två äldre bröder spelar nog in i bilden. Han är van att ta för sig för att få något. Elliot kom loss efter en stund också och hittade en låda full med traktorer. Himmelriket!!

Hemläxa fick killarna också. Två fotografier skall tas med till imorgon. Ett på Elliot som ska ramas in och ett på mamma och pappa som ska sitta på väggen på dagis. Vi letade och letade bland alla miljoner bilder vi tagit men inte ett enda på mig och Thomas. Det va bara att slänga sig i soffan allihop och ta vår första arrangerade familjebild. Så här bra blev det:

Imorgon får jag också följa med till dagis! Kul!!

Going completely nuts!

Vill beställa tyg från Superbuzzy i USA men det går f-n inte att betala. Jag tror jag blir tokig! Försökte två gånger med e-kort men det gick inte, enligt Superbuzzy stämde inte CVV-koden. Hur kan den inte göra det?? Hur som helst. Försökte med Paypal i kombination med e-kort. Icke! Försökte lägga till ett bankkonto på Paypal, icke då!

Vet inte om det här med State krånglar till det när det gäller billing address. State är ju obligatoriskt när man reggar sig på Superbuzzys sida. På Paypal finns även ett State-fält men här i Sverige finns ju inte motsvarande fält när man fyller i adress på e-kort. Kan detta ställa till det tro?

Hur som helst blir jag tokig snart. Vill ju så gärna ha de där tygerna ju...

The day after

Idag har jag tvättat otaliga maskiner tvätt. Min kära sambo påpekade hur skitigt det va på golvet, jag kunde inget annat än att hålla med. Dammsög efter middagen, torkade golvet nu på kvällen. Nu känns det rent och skönt att gå barfota igen.

Jag tror bestämt Elliot har lidit av faster-och-"farbror"-abstinens idag. Efter en vecka i deras sällskap har Elliot fått två nya stora idoler. Vid lunch pratade jag och T sinsemellan om att Elliot hade varit så lättretlig och grinig på förmiddagen och att han nog led av abstinens efter sin fantastiska faster Å och hennes man A. Så fort vi sa deras namn tittade han mot dörren, som om han väntade sig att de skulle komma. Han är ju för skön den där lilla killen.

Det värsta med semestrar är att sömnen och invanda rutiner blir helt "messed up". Elliot har vant sig vid att somna med mamma eller pappa brevid sängen. Ikväll fick han somna själv - inte populärt. Men lika bra att vänja tillbaka de gamla rutinerna direkt. W har sovit i sin liggdel till vagnen när vi varit borta. Bra tillfälle att nu låta honom sova i egen säng på nätterna. Han har ju haft lyxen att sova mellan T och mig fram tills nu. Ikväll somnade han själv i sängen till och med. Jag började med att bära honom som vi brukar göra för att han ska somna men han bara krångla och åla så jag la helt sonika ner honom i sin säng. Där blev han lugn och somnade med snutten i famnen.

Nu står sängen med William i i vårt sovrum. (Den har tidigare stått i vardagsrummet, jag vet.. jättetjusig vardagsrumsmöbel) I natt kan jag somna med älsklingen nära, den stora älsklingen alltså. Ska försöka att inte peta ut några ögon i kväll... som jag tydligen försökte göra igår kväll när T kom och la sig. Jag hade redan somnat och vaknade till när han kom och la sig. Sträckte mig över W för att smeka T's arm eller vilken kroppsdel jag än nådde... råkade visst peta ett finger i ögat på honom. Dumt...

The trip

Så sitter jag här då och tänkte blogga lite... men hjärnan är som vanligt totalt tom så här på kvällskvisten. Typiskt.

Bilden i blogginlägget innan blev ju inte bra alls. Den föreställer i alla fall den yngre sonen sovandes i babyskyddet i bilen igår kväll. Han va jättesöt... såklart. 5o mil var tydligen för lite, närmare 65 mil blev det faktiskt. Pust! Att vi orkade. Att barnen orkade, det förstår jag inte så här i efterhand. Men så tog det 11 timmar att köra de där 65 milen. När vi åkte hem från svägerskans bröllop i Storvallen, som inte ligger långt från Åre, körde vi hem på 8 timmar. Lite skillnad det! Nu gick resan i 3 timmars cykler. 2 timmar bilåkande, 1 timme paus, 2 timmar bilåkande, 1 timme paus. Ja, ni fattar.

Att köra 65 mil på en dag med två små barn är väl inget jag rekommenderar så här i efterhand, även om det är jäkligt skönt att komma hem. En övernattning är nog att föredra. Såvida man inte kommer fram seeent, som vi gjorde på vägen upp. Det va långt efter läggdags för Elliot och han va jättetrött när vi kom fram. Men väl där så blev han typ hyperaktiv för det va ju sååå spännande med ett nytt plejs att utforska. Även om det bara var ett mycket enkelt rum med två sängar, en stol, en hylla. Tog en stund att varva ner och när det väl var dags att sova, jag med miniplutten i min säng och Thomas med plutten i sin så vägrade Elliot att ligga still. Han röjde runt och skulle absolut över till min säng. Det hela slutade med att jag och Thomas fick byta säng. Då somnade Elliot på fem röda. Sen bytte vi tillbaka igen. Jag måste ju liksom upp och amma på natta.

Jag sov uruselt. Att en liten bebis kan ta upp så mycket plats i en säng. Knepigt. Jag låg och balanserade på kanten, kändes det som. Kl 6 vakna Elliot och innan 8 var vi på vägen igen.

Nån personal fanns inte på vandrarhemmet. När vi kom dit fick vi hämta nyckeln i en brevlåda och när vi åkte därifrån fick vi lämna pengarna på rummet och lämna nyckeln på samma låda. I bushen litar man på folk. Vi lyckades även köra vilse, eller iaf inte hitta fram till vandrarhemmet i Noppikoski. Byn består typ av 4 hus och en mack varav ett av husen är vandrarhemmet. Okej då, det va nog några fler hus, men inte många. Hur som helst fick jag ringa snubben jag bokat rummet av och fråga vart det låg. Lite pinsamt. Speciellt eftersom det i nyckelkuvertet vi precis hämtat låg en beskrivning, andra huset till vänster.

Lyckades glömma Elliots påslakan på rummet också. Det hade kilats ner mellan madrassen och väggen. Elliot är en liten propeller på natten. Det blev ett stopp i Noppikoski på vägen hem också alltså.

Sluttampen

Snart hemma. 10 mil så där. Ca 50 mil avklarade sen kl 10 i morse. Det har (peppar peppar) gått jättebra att åka hela vägen över dagen. Får rapportera mera när vi är hemma.