Önska mera

En docka vore roligt också tycker Elliot.
Nån snygg haklapp med spillficka tycker mamma är bra.

Vi önskade oss visst inte en åkpåse... Stryk det från era listor.

Pratkvarnen Elliot

I dagarna har den lille herr Holm kommit underfund med att han kan få till nya ljud som na na na na na, dä dä dä dä dä, edä edä edä edä, ba ba ba. Ma ma ma ma har han ju kört med länge när han varit trött och lite grinig. Pa pa pa kan det komma lite tyst också. När han över på edä, dä och na ska tungan gärna vara utanför munnen också. Igår kväll var mormor, moster och morbror här på adventsfika och då va lillen i sitt essä. Han pratade så saliven bokstavligt talat bubblade sig runt munnen och ner på hakan.

Han busade så med mormor samtidigt som han pratade så han glömde bort vad han höll på med och stod alldeles själv i vad som kändes som en evighet men i själva verket förmodligen bara var några sekunder. Men själv stod han. Första gången hann han nog inte förstå själv vad han gjorde. Andra gången däremot så såg man på honom att han fattade att han stod själv. Det strålade stolthet om honom.

Imorse tyckte han att det va morgon när klockan stod på 5.00. Det tyckte inte Thomas och jag. *mutter* En halvtimme fick han röja runt i sängen innan vi till slut gick upp. Då övades det muntert på alla ord han kunde. Plus lite gnäll och gråt emellanåt när mamma och pappa inte hajjade att det va morgon. Jag håller i alla fall med pappa Thomas; om man vaknar innan julpyntet så är det bara att somna om igen. Adventsstakarna tänds kl 5.30.

(Bilden: Fika hos gammelmoster Wivi. Mormor matar Elliot med tom sked. Jätteroligt tyckte lillkillen som gjorde grimaser på löpande band.)

Önskelista

Elliot har skrivit en önskelista... helt själv... Här kommer den:

Brio - The networkers
Träklossar
Lekmatta
Pulka
Brio leksaker (lämpliga fr 1 år)
Fischer Price leksaker (lämpliga från 1 år)
Plättjärn
Bobux tofflor st. M (ni som har fått uppgift om st. L - glöm det. Medium ska det vara)
Kläder st. 80 - 86 (byxor ej i st. 86)
Böcker (speciellt Vem är arg? och Vem är ledsen? av Stina Wirsén)

Kommer LillDraken på något mer så lägger vi till det här på bloggen.

Avhysning avklarad

Båda kissarna har numera flyttat. Traste i fredags och Astro igår. Traste fick ett nytt hem hos Elliots faster uppe i Härnösand. Astro flyttade inte fullt lika långt, närmare bestämt till min moster uppe på Rud. Tack för att ni förbarmar er över lurvpälsarna.

Thomas tog hand om Trastes flytt vilket innebar en flygtur till Sundsvall och därifrån bil till Härnösand. Flygresan tog en timme och det va visst den värsta timmen i både Trastes och Thomas liv. För mig innebar detta en långhelg som ensam vuxen i hushållet. Det hade inte varit så hemskt om inte Elliot hade varit väldigt snorig. Torsdagnatt till fredag blev det så där mycket sömn vilket resulterade i en myyyycket trött Frida på jobbet på fredag. Natten därefter blev ännu värre. Jobbigt för en redan aptrött mamma. Natten till idag blev tack och lov bättre. En bidragande orsak kan ha varit att jag la mig redan kl 20.

Astro tog sitt pick och pack, som blev en hel del till slut, och flyttade till Berit på Rud. Denna resa var inte alls lika dramatisk som Trastes men hon jama hela vägen i bilen vilket inte är likt henne. Hur som helst så tror jag nog hon kommer trivas bra i sitt nya hem. En matte som bara bryr sig om henne och ingen bråkstake till Traste som ska fajtas. Där kan hon ligga och jäsa hela dagarna. Katträdet fick hon med sig och jag fick till och med upp det, dock efter ett gnälligt samtal till skaparen av trädet.

Sen igårkväll när vi kom hem efter flytt och andra aktiviteter har jag dammsugit ett antal gånger. Det dyker upp kattsand hela tiden, fast jag nyss dammsugit. Skumt! Skönt att slippa det så småningom iaf. Köksbordet är flyttat 90 grader och vilket skillnad det blev. Köket blev genast bra mycket större. Vad så lite kan göra så mycket. Annars har jag inte orkat göra så mycket annat. Får ta lite i taget. Lillen kräver all uppmärksamhet när han är vaken också.

Han är rolig, Elliot. Det är inga problem att sitta och leka själv om jag sitter på golvet brevid och gör ingenting. Men han kan inte leka själv om jag diskar eller grejar med något annat. Jag kan inte ens läsa en tidning på golvet brevid honom, för då ska ju han "läsa" samma tidning.

Katter bortskänkes

Så har vi fått det prick för prick; lillen är allergisk mot katter.

Vi var på barnmedicin idag och träffade överläkare H, vars sköterska testade Elliot mot katt, ägg och fisk. Han visade reaktion mot katt. Det betyder att vi måste ge bort katterna. Det känns både ledsamt och skönt. Elliot är ju stormförtjust i Traste speciellt. Elliot kan dra och slita i svansen, klättra över honom och Traste bara ligger och tittar lite lojt. Härom dagen när Elliot var ledsen och bara satt och grät så kom Astro springandes och strök sig och ville trösta.

Å andra sidan är ingen av katterna särskilt populära när de jamar så Elliot vaknar. Traste kan, när matdags närmar sig, gå utanför sovrumsdörren och jama demonstrativt. Samma katt är föga omtyckt när han tuggat i sig blomblad/för mycket mat/plast och kräkts på mattan.

Livet utan katt:
Vi kan ha mattor! Slipper vakna av högljutt jamande. Inga nerkissade skor. Lillen kan få eget rum och vi kan ha sovrumsdörrarna öppna. Vi kan ställa soppåsen vid dörren på kvällen för att komma ihåg att bära ut den på morgonen utan att den är söndertuggad när man kommer upp. Tygtjuven försvinner. Vi kan resa bort utan att behöva be nån (läs mamma) vara kattvakt.

Hur mycket jag än svär åt katterna stundtals så kommer jag nog gråta en skvätt när de är borta. De har ju ändå varit en del av vårt liv de senaste 6 åren.

Andra lilla risgrynet

Det tog inte länge innan nästa risgryn titta fram! Imorse kände jag en till liten vass bissing i överkäken. Här går det fort!

Första lilla risgrynet tittar fram

Japp, ett litet, vasst risgryn har tittat fram i nederkäken. Äntligen! Han har ju bara dreglat sen han va 4-5 månader. Två till verkar vara på väg i överkäken, på var sida om framtänderna liksom. Får väl se när de kan tänkas titta fram. Inte så konstigt att han har gnällt och krånglat lite vid maten. Gnagt på allt han kommit åt. Eller snarare huggit in på allt han kommit åt.

Annars så har ju jag börjat jobba. Två dagar förra veckan lämnade jag lillen i pappas vård och det gick så bra så. När jag väl trampa iväg till jobbet på cykeln så kändes det som om det var igår jag cykla dit sist. Väl där var det mesta sig likt också. Full fart. Nytt var att jag fått nytt (delat) rum utan en ständigt ringade växel. Fantastiskt! Det kändes hur skumt som helst vid fikat att inte behöva bry sig om alla ringande telefoner. Nu kan jag till och med hinna tänka en HEL tanke utan att bli avbruten. Tänk vad man kan prestera då...


Att vara hemma med pappa va lajbans tyckte Elliot. Se bildbeviset:

Steg!

Fick mejl från min vikarie (som för övrigt inte är min vikarie längre eftersom jag fått ny tjänst och hon numera är anställd) förra veckan där hon undrade om jag ville vara med i en stegtävling på jobbet som ska börja 1 oktober. Självklart, vill jag det! Jag har precis registrerat mig och läst vad som gäller. Några steg går jag ju med vagnen framför mig. Borde man föresten inte få extra steg för att man går och drar en vagn dessutom? Hm. Måndag och onsdagar är iaf en promenad ner till stan given då vi har träff med föräldragruppen på måndagar och babyrytmik på onsdagar. Sen blir det cykel fram och tillbaka till jobbet på torsdag och fredag. Det blir spännande att se hur mycket man egentligen går på en dag.

I helgen anordnades för första gången en Syfestival här i stan. Mycket intressant tänkte jag. Jag lämnade Elliot hemma med pappa och stack iväg. Men ack vilken besvikelse det var. När jag tänker Syfestival tänker jag Sollentunamässan. Den är för mig stor. Visst, riktigt så stor kan de ju inte ordna här kanske men lite mer än vad som var. Jag va hemma inom en timme, det säger väl en del om hur mycket det var att titta på. 90% av tiden stod jag smekte trikåtygerna i MG Tygers monter. Hur som helst ett roligt initiativ som förhoppningsvis kan växa. Och jag gick faktiskt därifrån med en magnetisk nålask och tre stuvar trikåtyg. Så helt bortkastad tid var det inte. Däremot längtar jag till Syfestivalen i Sollentuna. Även om man inte handlar så mycket så är känslan av att bara gå omkring bland alla tyger, symaskiner, trådar och allt annat så inspirerande och fantastisk.

Förslaget om att leta upp tygaffären i Sumpan låter som en mycket bra idé, Åsa! Jag är med på den! Men det kunde du nog ana redan, eller hur? :D

Matvrak

Tjoff sa det så började Elliot äta ordentligt. I två dagar i rad har han slukat en hel liten barnmatsburk till lunch, plus fruktpuré till efterrätt. Det kunde man inte tro för en vecka sen. Då "petade" han i maten och åt kanske några skedar på sin höjd. Så fort det kan gå. Nu behöver jag inte vara orolig för att han inte ska få i sig ordentligt med mat när jag börjar jobba.

Vätskeintaget däremot går lite si och så. Han dricker inte ur mugg, pipmugg eller flaska ordentligt. Men det kanske löser sig om ett par dagar det också. Det går ju lite bättre nu, med flaska med anatomisk napp, än det gjorde för en vecka sen. Så det kan väl gå fort där med.


Han är rolig, lillen, när han har gått och lagt sig för natten. Ibland brukar han ju vakna till och när man hör honom och går in i sovrummet så har han hunnit ställa sig upp i sängen. Om han har gjort det så gäller det att vara snabb för så fort han märker att jag eller Thomas är nära så bara släpper han taget om spjälorna. Har man inte hunnit sträcka ner armarna för att fånga honom så faller han som en fura.

Skön sovstil har han i alla fall...

Utvecklingen går framåt

Det verkar som när Elliot väl kom underfund med att han kunde styra armar och ben till att krypa så började han hitta på nya saker varje dag. Han började sätta sig från krypläge. Det tog ett par dagar med försök men sen satt han där och var jättestolt. Jahapp, då bemästrar jag sittandet, vad ska jag lära mig härnäst? verkade han tänka.

Krypa upp på allt som är lagom högt, dvs 1-2 decimeter, var nästa utmaning. Det känns säkert som han är högt upp i luften när han kryper upp på en låg låda som ligger på golvet i datorrummet.

Blicken är numera höjd en aning och han letar efter möbler han kan få ett bra tag om och dra sig upp mot. Borden i vardagrummet testade han häromdagen. De gick bra fast greppet var väl inte optimalt. Smala stols- och bordsben är perfekta när det gäller greppvänlighet men stolsbenen är inte riktigt höga nog för honom att ställa sig upp mot helt. Spjälorna i sängen verkar däremot gjorda för att ställa sig upp mot/med. Denna aktivitet övas varje dag.

Till pappas stora förtret har även vår son upptäckt att cd-skivor är jätteroliga att dra ner från hyllan. Det låter en massa och sen är fodralen rätt goa att gnaga på också. Pappa får nog fundera på en lösning där om han vill ha skivorna ifred.

Traste gjorde misstaget att en dag, när han var riktigt trött och gosig mitt på dagen, låta Elliot klappa* honom. (*Klappa=dra i pälsen och svansen) Elliot blev stormförtjust i Traste och så fort han får se katten så spricker största leendet fram och han kryper efter Traste (eller Astro om det är hon som råkar gå förbi, Elliot har nog inte fattat skillnaden än). Traste tycker det är aningen läskigt med den där fyrbenta minimänniskan som jagar honom.



Men, som alla barn har fått lära sig; den som ger sig in i leken, får leken tåla. Inte sant, mammor?

Gröt i skallen

Inga skrikkvällar sen jag började dricka vanlig mjölk! Så skönt! Däremot var lilldraken INTE förtjust i Sempers grönsaks- och kycklingpuré. Den kvällen vaknade han och magen var inte snäll mot honom. Han ålade som en skruv i famnen. Ville inte ligga ner, ville inte vara i famnen, ville ingenting. Men som med allt annat så går det över, tack och lov! Gröt är däremot en stor favorit. Han blir alldeles till sig när han ser grötskålen. Skoj!

Det var något jag ville skriva men jag minns inte vad det var... hm...

Om jag upprepar mig i de olika blogginläggen så skyller jag allt på amningsdemensen.

Snabb respons

Skickade igårkväll ett mejl till arrangörerna för Karlstad Airshow och kritiserade den urusla bussförbindelsen mellan parkering och airshow. Imorse fick jag svar! Snabba ryck vilket kändes bra. Svaret jag fick kändes också helt okej. De förklarade omständigheterna och var väl, vad jag förstod, inte helt nöjda med bussarrangören heller.

För övrigt kom det 12.000 besökare, dubbelt så många som sist showen var här. Arrangörerna hade räknat med att det skulle komma ungefär lika många besökare som förra gången och satte in dubbelt så många bussar, alltså 8. De räckte ju inte långt då antalet besökare var dubbelt så många i år.

Varför det stod tomma bussar vid flygplatsen när vi kom fram fick jag inget direkt svar på. De skrev bara att det fanns vissa orsaker till varför problemet uppstod och att det inte får upprepas igen och det är ju bra.

Flopp

Airshowen blev lite av en halvflopp tyvärr. Vi åkte bil dit, och man fick åka ända till Kil och vända för att komma till parkeringen som var i grusgropen. När vi precis hade åkt förbi avfarten till flygplatsen och var på väg mot Kil så kommer någon i bilen på att denne har glömt biljetten! Inga namn nämnda... ;) Bara att vända och åka hem och hämta. Åker tillbaka och får parkera i gropen.

Enligt reklamen ska det gå bussar i skytteltrafik mellan flygplatsen och parkeringen. Yeah sure! Det va suuuuperlång kö på parkeringen och vi fick stå i regnet och vänta i över en timme. Tror det kom typ 3 bussar under den tiden, vilket jag tyckte va otroligt lite med tanke på kön som var. När vi äntligen fick plats på en buss och kom fram till flygplatsen står där minst 3 tomma bussar?! Men hallå!! Det är värsta kön på EN av parkeringarna. Gud vet hur många som stod och vänta på de andra parkeringarna. Taskig logistikplanering!

Vi missade hälften av flyguppvisningarna och dessutom var det INGEN som ens titta om vi hade biljetter när vi väl kom fram. Det va bara att klampa in! Hade vi vetat det hade vi inte åkt hem och hämtat biljetten och då kanske vi inte hade missat halva uppvisningen. Hm. Dumt. Elliot var ju superhungrig när vi kom in så jag fick leta upp en plats att amma på, vilket till slut blev på golvet under trappan i entrén eftersom det inte fanns en ledig sittplats i sikte.


Sen stod vi i stormvindar, regn och sol och tittade på resterande plan. Jas Gripen va sist och den är verkligen häftig alltså! Men jag vet inte om det var värt det hela. Dessutom beslutade vi oss för att gå till parkeringen efter showen va slut för kön va superlång till bussen igen. På vägen tillbaka körs vi om av buss, efter buss, efter buss, efter buss. Då verkade det som det fanns hur många bussar som helst?! Det tog 40 minuter för oss att gå till parkeringen och på slutet kom det bussar som var halvtomma och körde förbi. Grr...

Summasumarum: nästa gång cyklar vi så vi slipper allt vad köer heter!

Botad!

Dagarna hos kusinerna verkar ha gett resultat så till vida att Elliot har vant sig vid "barnljud". Nu är det nästan så att han skrattar istället när andra barn tjuter och låter. Skönt det.

Kryper som en raket gör han också. Och nu kryper han verkligen. På alla fyra. Reser sig mot ALLT! Även om det bara är en plan vägg så ska det resas på sig. Återigen är det häpnadsväckande vilken koll den där lille krabaten ändå har. Men tanke på hur mycket han klättrar på allt så har han ramlat förvånansvärt lite. Han liksom glider ner på magen på nåt vis. Antar att det är inbyggt precis som när de börjar gå och alltid sätter ner rumpan först om de tappar balansen. Utvecklingen är häftig att följa dag för dag.

Om knappt en månad får jag bara följa honom lör-ons då jag kommer jobba torsdag och fredag. Hu! Åka ifrån min lilla skrutt på morgonen. Hur ska det gå? Hoppas verkligen att vi får igång ätandet ordentligt tills dess. Annars får nog pappsen cykla ut till jobbet några gånger under dagen. ;) Ah, det löser sig.

Förra veckan var vi till bvc med E för att kolla upp hans röda och torra hud. Självklart så var ju inte huden alls röd eller torr när vi skulle dit. Typiskt! Så bvc-tanten (inte vår vanliga sjuksköterska) kunde inget säga. Fortsätt smörja med Miniderm var det enda. Läkaren hade skrivit att det va atopiskt eksem i journalen vilket innebär att det ligger i generna. Det kan utvecklas både till det sämre och till det bättre. Tiden får utvisa.

Däremot frågade vi om laktos och att vi tyckte att han har reagerat med magont och skrik de gånger då jag druckit mjölkprodukter men det va nog bara en slump enligt henne. Spädbarn reagerar inte mot laktosen i mjölken utan mot mjölkproteinet och det finns det även i låglaktosprodukter. Så hon tyckte att jag kunde återgå till vanliga mejeriprodukter. Jahapp. Det har jag testat sen vi var där förra veckan och det verkar ha gått bra. *peppar peppar* Måste ha varit en slump att han skrek som en stucken gris de kvällar då jag råkat dricka/äta laktos. Otroligt skönt att han inte är allergisk mot mjölkprotein iaf.

För övrigt är det otroligt roligt med speglar för tillfället!

Lillen strävar uppåt!

Han har ju fram till idag ålat sig fram men nu har han fått ordning på kordinationen ännu lite bättre. Utvecklingen har varit häftig att se från dag till dag. Först lyfte han upp sig på alla fyra och stod still i några sekunder innan han gled ner på magen igen. Sen var det upp på alla fyra, gunga lite fram och tillbaka för att testa balansen. Ytterligare några dagar senare var det dags för nästa steg, att våga lyfta en hand, snabbt, snabbt. Öva, öva, öva på det några dagar innan han samlat tillräckligt med mod för att först lyfta en handen, ta ner den och sedan ta upp nästa. Öva, öva, öva. Upp med handen, flytta den lite, lite frammåt, återfinna balansen. Öva, öva, öva. Flytta ena handen, flytta andra handen, flytta med ett ben. Öva, öva, öva. Flytta ena handen, andra handen och båda benen! Woohoo! Man kan ta sig fram så här också! Det går fortfarande fortare att dra sig fram på magen men det är ju svårt när trösklarna tornar upp sig, då måste man kunna krypa på alla fyra för att ta sig över. Öva, öva, öva.

Dra sig upp för allt som man kan grabba tag i är också skoj. Stolsben och bordsben är det för det mesta som testas. Ikväll drog han upp sig på knä med hjälp av tvärstagen på köksstolen. Ju högre upp man kommer desto hårdare blir golvet när man trillar ner. Inte för han ramla ner idag men det lär ju hända. Men det är väl så, barn ramla och slår sig, eller?

Inget av husen vi har varit och tittat på är intressanta längre. Vi har begrundat och kommit fram till att husen inte har det vi vill ha. Stort bondkök och garage framförallt. Nya husvisningar imorgon och nästa onsdag.

Nattinatti!

Skavsår och nytt jobb

Vart ska jag börja? Känns som det händer mycket nu. Först tar vi "Elliot-nyheterna":

Han har ju som jag skrev kommit på hur han kan ta sig frammåt. Det går bättre och bättre och fortare och fortare. *nynnar - bättre och bättre dag för dag...* Ibland verkar det som om han tillfälligt glömt bort hur det var han skulle göra så han blir arg och ligger och torrsimmar. Han kämpar med att komma framåt till den grad att han har fått skavsår och blåsor på fötterna. Undra om han är släkt med mig? Hm...



Lilldraken har fått smaka palsternacka och potatis också. Man kan väl sammanfatta det med att det är mycket mat runt omkring; händer, armar, ansikte, bord, stol, mamma, hår ja... ni fattar. Lite kommer ner i magen också förstås. När han ser skeden så sträcker han handen efter den och ska stoppa in skeden i munnen. Det måste ju tyda på att han tycker att det är rätt okej käk, eller hur? Efter potatisen blir det nog broccoli eller gröt han ska få testa.

Idag fick vi tid för att utreda ev. allergi också. I slutet av oktober är det dags att träffa överläkaren.

~Nu över till övriga nyheter~

T och jag var iväg och kikade på ett hus igår. Träffade två kompispar där som också är i husköpartaget. Det här är det första huset vi båda kan tänka oss att verkligen köpa. Vi har till och med talat med mäklaren idag och meddelat vårt intresse, dock har vi ej gett något bud ännu. Det finns ju både för och nackdelar med huset, såklart. Vi får överväga lite till. Mejlade vår bankman idag om att ordna ett lånelöfte också. Kan ju vara bra att ha. Nyfiken på vilket hus? Sök på Ulvsby-Lindrågen 524 på Hemnet. På fredag ska vi på ännu en husvisning, denna gång på objektet som heter Nilsby Högbacka i Kils kommun på Hemnet. Utsikten från det huset va helt fantastisk, iaf på bilderna. Huset ligger lite långt bort men vi kände att vi var tvungna att åka och titta på det.

Jag har dessutom fått ett nytt jobb på jobbet! Receptionen övertas av min nuvarande vikarie och jag kommer få en tjänst som är mer inriktiad mot datasidan. Jätteskoj! Bäst av allt är att jag kommer slippa det oförklarliga fakturautskriftskrånglet. Woohoo!

En ny värld för Elliot

Idag är början på en ny och betydligt rörligare tillvaro för vår lilldrake. Han har nämligen kommit underfund med att han kan ta sig framåt. Vilken fantastisk grej! Han kan åla sig fram till leksaker han inte når. Även till kontakter och annat farligt till mammas förskräckelse. Nu är det slut på "friden" för mamma, och pappa när han kommer hem. Dags att rensa lägenheten från kattleksaker och annat skräp som kan vara farligt för en liten krypande damsugare.

Kontrollerad och godkänd

Igår var Elliot på sin 6 månaderskontroll på bvc. Den gick snabbt. In; väga, mäta, klämma, trycka, fråga några frågor; ut. Han blev godkänd. Dock skrev läkaren en remiss för att testa Elliot för ev. allergi då hans hud är lite rödflammig och arm- och knäveck är röda. Läkarn trodde det kunde vara början till böjveckseksem. Eftersom jag har allergi i min släkt så tyckte vi att det var bra att kolla upp detta. Kanske får faster jamande Sverigepaket på posten i höst. ;)


Förra veckan åkte vi och hälsade på kusinerna. Elliot tyckte det va jätteskoj! Man kan även säga att vi åkte på läger för att vänja Elliot vid att andra barn faktiskt låter och det är okej. Man behöver inte bli ledsen och gråta för det. Tyckte det gick ganska bra faktiskt. För övrigt tyckte Ellot att kusin Jesper var en hejare på att underhålla. Lillkussen Albin och Elliot verkade köra med nån sorts tyst kommunikation. De tittade mest på varandra, kände lite försiktigt och tog varandras leksaker. Synd att kussarna bor så långt borta bara. Likaså faster.





Elliot hälsar bestämt till alla att han tycker ni borde flytta hit, allihop! :)

Praktik

Ja, i två veckor ska jag testa på livet som ensamstående småbarnsmamma. Hoppas verkligen att lillen sköter sig när pappa är borta. Det enda som ev. kan bli riktigt jobbigt är om han får en sån där "skrik-kväll" till, då vi fick gå och bära honom i vad som kändes som en evighet men som i själva verket var lite drygt en timme. Men en timme är nog så mycket om man ska bära 8 ålande, skrikande kilon själv. Puh! Nä, jag röstar för en lugn och snäll bebis de här två veckorna.

Sen kommer jag nog sakna den där extra stunden på morgonen som jag brukar få sova på. När Thomas tar hand om Elliot, byter blöja och äter frukost i hans sällskap. De få minutrarna är skönast på hela natten.

Det kommer gå så bra så. Elliot och jag ska ju åka och hälsa på storstadskusinerna på landet. Där finns det två vuxna som förhoppningsvis tycker Elliot är jääättelätt att bära på i förhållande... ;)

Nu ska jag packa paket... dop, födelsedagar och sånt... tjillevippen!

Skicka ett mejl eller så!

Idag har mormor och moster varit här nästan hela dagen och lekt med Elliot. Själv har jag sytt och sytt och sprättat och sytt lite till. När det va kvällen var han riktigt trött vår lille kille. Han fick lite mat och sen la jag honom i sängen, som vanligt. Han böka runt och höll på att somna några gånger men tog tag i nappen eller så och vakna till. Att vända sig när man håller på att somna är ju också roligt, vilket han gjorde även idag. När han inte kunde vända tillbaka blev han arg och jag vände på honom. Vanligtvis brukar det inte vara något mer med det men inte idag...

Han börja gråta och skrika. Jag försökte lugna men icke då. Mera skrik, arga skrik. Jag tog upp och bar vilket resulterade i ännu mera skrik. När jag inte palla mer fick Thomas ta över och bära. När han burit en liten stund sa det "BRAK" i brallan, sen kom en stor rap och ännu ett brak i brallan. Sen blev lillkillen lugn som en filbunke.

Kan dom liksom inte skicka ett mejl eller så och tala om att de behöver bajsa innan de somnar? Va? Det vore ju så mycket enklare!

Thomas fick byta blöja och natta, bland de första gångerna med positivt resultat. Alltså ett sovande barn. Annars brukar det bli jag som nattar efter kvällsamningen.

Nu ska jag fortsätta mitt paniksyprojekt...

Sömntuta

Det var en liten sömntuta vi hade. Han vaknade mindre än vanligt under natten och sov längre än han gjort den senaste veckan. Men gissa om han var urnöjd när han väl vaknade runt 7 imorse? En liten solstråle utan dess like! Han är för underbar vår lille Elliot.

Det blir inte alltid som man tänkt sig

Efter att ha varit bortresta i en vecka hade vi planerat att Elliot skulle bada ikväll. Han brukar somna vid 17 och sova en timme eller så. När klockan var över 18 började T hälla upp vatten i badkaret. Händer sällan att lillen sover längre än man vill. Jag gick in för att kolla om han var vaken. Ibland ligger han och grejar i sängen utan att säga ett knyst, men icke nu. Sover som en stock. Han borde vakna nu, jag grejar i sovrummet och hoppas på att han ska vakna av mitt stök. Icke då! Znark! Klockan blir 19 och ingen vaken bebis än. När klockan närmar sig 20 går T och häller ut vattnet, det blir inget bad idag. Strax efteråt hör vi honom. Typiskt! Men han är inte vaken, han gråter, ont i magen. Tar upp honom, endera så brukar han då somna om i famnen eller vakna till, men nu fortsatte han bara gråta. Drar slutsatsen att lillen är hungrig. Han äter men öppnar aldrig ögonen. Somnar sedan i famnen och jag lägger ner honom i sängen. Han somnade ifrån pyjamas och allt. Undrar när han vaknar imorgon bitti då han i princip la sig 2 timmar tidigare på kvällen än han brukar...

Elaka tanter

Nu sover guldklimpen för kvällen. Hoppas han sover bra inatt, jag är trött.

Idag har vi varit på bvc och Elliot har fått sin andra vaccination av Prevenar och vad det nu är för spruta som ingår i vaccinationsprogrammet. Röda hund och lite annat jox är det väl. Lillen var inte kompis med vår barnsjuksköterska en stund. Tur det gick över så fort. Men det blev två riktig illvrål, en spruta i vardera lår. Skrik i 5 minuter eller så sen distrahera vi honom med fiskmobilen från Ikea. Den är populär. Förutom skriken strax efter sprutorna så har jag inte märkt något annorlunda med honom. Ingen feber, inte grinig, ingenting. Skönt. Som sagt, hoppas han sover inatt bara.

Nu är det revbensspjäll, potatissallad och cola! Mums!! Imorgon drar vi på semester, en vecka i Grebbestad tillsammans med Thomas föräldrar och syster och hennes man. Trevligt! Kanske kan jag mobilblogga... vi får se. Hej!

Vråltjut och pannkakor

Idag har det gått i ett hela dagen. Före lunch gick tiden till att städa lägenheten, göra iordning mig själv, amma och göra iordning Elliot för att vid halv 12 bege oss ner till stan och träffa mammorna i föräldragruppen för lunch. Kl 14 hade jag tid på vårdcentralen och efter kl 15 skulle jag vara hemma för besök. Som visserligen kom bortåt 16 men då hann jag diska nästan hela disken. Strax före kom även morfar på besök en kortis för att lämna presenter. En jättefin karusell/mobil/speldosa/ramar fick han av morfar plus dam.

Besöket kl 16 bestod av Anna med Max, dryga året och Ulle med Melvin på ca 8 månader. Barn i den åldern är inte tysta, inget konstigt med det. Men höga ljud i kombination med en trött Elliot = illvrål. Han gillar verkligen INTE andra barn som låter. Varför har jag ingen aning om. Vi kanske får föra lite mer väsen här hemma så han vänjer sig. Eller så blir han större och växer ifrån det. Det var ju samma visa på midsommar. En vild 1-åring och en trött, vråltjutande Elliot som vi var tvungna att ta ut i vagnen för att han skulle lugna sig. Thomas och jag fick turas om att stå ute i duggregnet så lillen skulle få sova.

Nu kom jag av mig lite. När de två vilda barnen hade åkt hem slockna Elliot vid bröstet och sov en bra stund. Under tiden kom ett nytt, internationellt besök. Thomas arbetskamrat Andrei kom med sin tjej Lucia. Båda kommer från Rumänien men Andrei är numera svensk medborgare. Lucia var här på semester. Thomas bjöd oss på pannkakor och sen spelade vi Ghettopoly. Elliot vaknade när vi satt och spelade och fick ännu mer presenter och var en liten glad och nöjd kille tills det var dags att få lite mat och sova för natten.

Nu återstår att se hur natten går. Många nya intryck att sortera och bearbeta. Så, dags för mjölkkossan att lägga sig också... Gonatt...

Förlossningen

Fredagen den 9 februari var Thomas och jag till min/vår barnmorska Cecilia för kontroll. Vi beklagade oss så att inget händer och att vi nu gått 12 dagar över tiden. Jag kände som om jag skulle vara gravid resten av livet. Inga tecken alls på att knyttet ville komma ut till oss. Men bm sa att det kan säga "poff" också börjar det. Jaja... visst, tänkte vi. Eftersom vi hade gått såpass många dagar över tiden så fick vi en tid på ultraljud på måndagmorgon för att bedöma om ev igångsättning. Så knyttet skulle alltså ut, någongång.

Efter bm-besöket käkade vi pizza på stan och åkte sen hem till mamma för fika. Moster Wivi var där och vi beklagade oss ännu mer att inget händer. Vi tog bilen hem och körde in i garaget vid ungefär 17.50. När jag kliver ur bilen känner jag att det blir alldeles blött i byxorna. Gaaah! Nu börjar det! Jag blir nervös, pirrig, förväntansfull och glad. Äntligen! Det sa verkligen bara "poff" också börjar det, precis som bm sa.

Vi går upp till lägenheten, fyra trappor ovanför garaget. För varje steg sipprar det mer vatten. Väl uppe går jag på toa och kollar färgen på vattnet, som är klart, och lägger en binda i trosorna. Sätter mig vid datorn en liten stund, leter upp numret till förlossningen och ringer. Eftersom vattnet är klart och jag känner att knyttet rör sig som vanligt så behöver vi inte komma in direkt. Vi kan vänta med en kontroll till morgonen efter. Såvida inte värkarbetet kommer igång och vi åker in av den anledningen. De säger åt mig att ta tempen innan jag går och lägger mig bara.

Eftersom sånt här tar tid så gjorde jag iordning med handduk i soffan, hämtade cola, termometer och dagboken för att skriva ner vad som händer. Vila är ju bra, spara på krafterna. Jag hinner bara skriva några rader och klockan är då 19.10 när jag börjar få sammandragningar. De gör inte ont men det pressas ut massa vatten vid varje sammandragning. Bindan gör ingen vidare nytta. Dessutom är jag nödig så jag går in och sätter mig på toa. Strid ström med fostervatten. Känns som det inte är nån idé att gå från toan ens. Sammandragningarna börjar göra ont och känns mer som värkar.

Jag säger till Thomas, som grejar i cykelrummet, att han kanske ska börja göra smörgåsar om han vill ha med sig det till förlossningen. Äsch, det hinner jag sen, säger han. Värkarna börjar göra rejält ont och Thomas klockar den första värken kl 19.29. Jag har TENS-apparaten på men den gör ingen nytta för nu gör det ONT! Säger till Thomas på allvar att om han vill ha smörgåsar med så bör han göra dom NU! Då blir det fart på karl. Han gör smörgåsar, klockar värkar och annat som jag inte riktigt registrerar. Jag ligger på badrumsgolvet på alla fyra för det är så det gör "minst" ont.

Det gör så ont så fort. Och om det gör så ont nu, hur ont ska det då inte göra när det börjar göra riktigt ont? Jag hinner inte riktigt med eftersom värkarna är så otroligt smärtsamma på en gång. 19.40 klockar Thomas värkar som är täta och olika långa.

Någongång efter 20-20.15 vill jag inte vara hemma längre. Jag får på mig Thomas svarta mjukisbyxor och skor. Thomas får ta jackan i handen. Han frågar om han ska ta med cd-spelaren men jag säger att skit i den. Det gör så förbaskat ont! Det går över förväntan att ta sig ner för de fyra trapporna. Jag går så fort jag kan mellan värkarna. I tredje trappan får jag en värk, stannar och grabbar tag i räcket och Thomas. Då kommer en granne. Jag står och flåsar och grymtar mitt i hans väg. Han stannar ovanför oss och bara står där, helt förstelnad. Thomas får säga åt honom att han kan gå förbi innan han rör sig.

Innan nästa värk hinner vi ner till bilen. Jag vräker mig in i baksätet. Halvligger på bb-väskan. Vi åker och det är inte många metrar att köra men det känns lite som en evighet ändå. Tidsperspektivet är som bortblåst redan. När vi kommer fram blir jag sur för att Thomas har parkerat på parkeringen och inte kört mig ända fram till dörren. Jag stapplar iväg mitt i vintern, utan jacka men kylan bekommer mig inte. Kommer fram till dörren, som är LÅST! Men hallå! Jag orkar knappt stå och dörren är låst! Thomas ringer på klockan vid sidan av dörren. Tar en evighet innan någon svarar på förlossningen. Thomas hinner precis ringa på en annan knapp okcså innan förlossningen svarar och säger att de kommer och öppnar. Direkt efter svara en annan röst. Jag har värkar och låter väl en del i bakgrunden för rösten frågar om han har en gravid kvinna med sig. Doh! Då kommer barnmorskan och öppnar en dörr på sidan om den vi har ryckt i. *undrar fortfarande om den var öppen*

20.40 Kommer in till förlossningen enl journal.

Barnmorskan pratar säkert med mig men jag minns inte vad som sägs. Jag får kliva upp på en säng som står i korridoren. Den är hög att komma upp på. Står på alla fyra på sängen. Känns bäst så. De kör in mig i hissen och upp till förlossningen. Blundar. Ont, ont, ont! Kommer in på ett rum. Får byta säng. Krångligt. Vet inte vilka eller hur många som är på rummet. Undersöks och är fullt öppen. CTG:n får ingen bra kontakt, skapelektrod säts. Av med kläder. Får lustgas. Thomas hjälper mig. Talar om för mig att andas ordentligt.

21.15 Skiftbyte

Nya barnmorskan pratar som min yogalärare, dom är från Kristinehamn båda två. Nya uskan känner jag igen. Hon brukar åka samma buss som jag på morgonen. Tror jag står på knä ett tag. Bm vill undersöka så jag får lägga på mig rygg. Allt är ett töcken. Jag hör Thomas tydligen i ena örat, han "skriker" att jag ska andas. Bm är en svag röst långt borta. Jag vill krysta men bm säger att jag måste vänta lite. Jag viftar för lustgas. Jag hör att nån frågar efter mitt patientkort. T letar i plånboken, hittar inget. Får göra nytt. Mitt personnummer efterfrågas, T svara men säger fel på sista siffran, jag rättar. Det kommer jag ihåg. Lustigt att man kommer ihåg vissa saker tydligt, andra inte alls.

Nån gång ligger jag på sidan också, men vet inte i vilket skede. Får börja krysta och då behövs inte lustgasen längre. Halvsitter upp. Nu får jag krysta vid varje värk. 3 gånger per värk tror jag de vill att jag ska ta i. Mot slutet orkar jag inte 3 gånger. Får nåt värkstimulerande i låret. Känner att bebisen åker tillbaka lite efter varje krystning. Vill inte vara med längre, frågar om jag får slippa. Men det går ju inte. Krystar allt vad jag orkar och till slut kommer huvudet ut och sen ploppar kroppen ut! Bm säger att jag ska förbereda mig för bebisen som hon sen lägger upp på mitt bröst.

22.30 Vår lilla bebis är äntligen ute! Han ligger på magen och jag räknar fingrar och tår. Han har tio av varje. Är helt slut. Smärtan är borta. Vi har fått en bebis! En perfekt liten gosse!

Bm drar i navelsträngen och jag får krysta ut den. Gör inte ont, inga eftervärkar. Men har brustit lite, bm syr. Bebis på magen. Fötterna sticker ut, de blir kalla fort. Stoppa in, stoppa om. Njuter av att känna honom på mitt bröst.

Lillen ska amma. Bm hjälper till och lägger rätt honom. Han tuttar i 1 timme. Jag är jättekissnödig. Men får inte resa mig ur sängen förän jag ätit något. Väntar på fikabrickan som tar en evighet känns det som. Under tiden mäts och vägs lillen. 3620 gram och 51,5 cm lång. Thomas sätter på första blöjan och kläderna vi har med. Fikat kommer. Vi är trötta. Klockan är runt 2 på natten. Det är fullt på Livets Träd så vi får stanna kvar på förlossningen. De gör iordning ett rum åt oss. Sova... Skönt!

Vi är föräldrar!

Graviditeten

Över ett år har gått sedan jag skrev sist. Vilket år det har varit!

Att vara gravid mitt i högsommarvärme är jobbigt. Thomas och jag tog Volvon på en tur ner till Österrike via Tyskland och Tjeckien. Det var över 30 grader hela resan. Tänk dig själv att sitta i en stekhet, kvav gammal 240 i strålande sol och skumpa fram på autobahn i 140 knyck med rutorna uppe. Kanske inte helt oöverkomligt, men om du lägger till illamående så blir det förbaskat jobbigt det kan jag lova. Vi tog oss i alla fall igenom resan, som var riktigt trevlig när jag mådde mindre illa. Vi såg Bad Oldesloe, Hamburg, Prag, Linz, Wien, Leogang och Hamburg igen, i den ordningen. Höjdpunkten för mig var att få träffa Claudia igen. Höjdpunkten för Thomas skulle jag tro var att cykla i Leogang.

Hur som helst, bortsett från illamåendet i sommarens hetta, så förflöt graviditeten oförskämt smärtfritt. Jag njöt av att vara gravid. Det var fantstiskt att känna det lilla knyttet i magen. Jag önskar jag kunde dela den känslan med Thomas men det går inte att beskriva. Han fick nöja sig med att från utsidan känna knyttet sparka och knuffas. Inte fy skam det heller.


Det var häftigt på ultraljudet. Att få se den lilla sprattlande krabaten på skärmen.Vilken otrolig grej! I 20 minuter fick vi smyga på honom och se vad han hade för sig i magen. Det kändes som 2 minuter och jag kunde stannat hela dagen. En liten bild fick vi med oss iaf. Den sitter på kylskåpen än.



Mot slutet av de 40 veckorna blev det jobbigt att vända sig i sängen. Det var nog det som jag upplevde som besvärligast. I alla fall är det det som jag minns. Jag fick liksom lyfta upp magen och "slunga" över den till andra sidan. Det va tungt! Speciellt de sista två veckorna, då vi gick över tiden. 28 januari var datumet han var beräknad. 9 februari tittade han ut. Mer om det i nästa blogginlägg.