Elefanter

Elliot och jag satt och plocka med ett djurmemoryspel och hittar en bild på en elefant. Jag frågar honom om han kommer ihåg elefanterna på Kolmården. Att dom slog med snabeln på dunkar som var upphängda i luften och att dom då fick fick ut morötter.

Elliot tittar på bilden på elefanten: -Elefanten har en stor rygg.

Jag: Mm.

E: Å en stor mage, dom behöver äta mycket mat.

J: Ja, det behöver dom nog.

E: Å en stor rumpa, som du mamma!

Av barn får man höra sanningen...

Hjärtat

William sitter på toaletten och borstar sina små gaddar. Jag sitter på golvet framför när Elliot kommer in. Han tittar på oss, lägger huvudet lite på sne och säger "Jag tycker om er!" och lägger armarna om oss båda två och kramar hårt...

Lilla älsklingen!

Med Blixten-tårta på födelsedagskalaset.

Hjälten

William är en riktig liten hjälte. I helgen upptäckte vi att han hade en växande varböld precis vid nagelbandet på ena pekfingret. Förmodligen har jag nypt bort en sån där lite flärp som kan sitta precis i kanten på nagel och sen har den lille busen gått och rotat i blöjan eller nåt så det har blivit lite infekterat. Riktigt äckligt såg det faktiskt ut.

Ett alsolspritomslag över natten skulle göra susen enligt 1177 och mormor. Sagt och gjort. Jag och Elliot drog iväg till apoteket och inhandlade diverse attiraljer för denna "operation".

Tvätta med alsolsprit gör ont kan William intyga. Han skrek som en stucken gris när vi tvättade och den närmaste halvtimmen efter vi hade satt på spritomslaget på hans lilla finger. Efter det hade han nog vant sig för sen gick det bättre. Trodde ju absolut att omslaget skulle ryckas bort ganska omgående men det satt kvar ända till morgonen efter.

Tydligen ska spriten suga ur varet eller hur dom nu sa. Varet var iaf borta i morse och hela fingret var en liten vit uppluckrad massa. William var lika glad för det.

Nu på kvällen beslutade vi att han skulle få ett nytt omslag då det såg ut att börja vara lite mer. Trodde ju inte att det skulle gå att ens visa alsolspritflaskan för honom igen innan han började gråta men han sa inte ett smack. Han satt i pappas knä, höll fram fingret och lät oss tvätta och bandagera utan ett knyst!

Vår lilla hjälte...

Honky tonk

Barnen fick Sånglekar 1 av Mora Träsk i julklapp. Filmen är på DVD men kopierad rakt av från 80-talets VHS. Flash back för mamma till nån sommar på 80-talet när Mora Träsk hade föreställning på Sandgrundsudden.

Småkillarna satt som förstelnade första gången vi spelade skivan. Dom satt praktiskt taget och gapade... i chock eller nåt. Filmen är ju rätt basic. Två bleka killar sjunger och larvar sig (precis så där som ungar tycker om) i en kal studio utan någon dekor alls. Inte alls vad dom är vana vid med färger och animationer och allt va det är.

Nu har vi spelat den några gånger och nu vet killarna precis vad dom vill se. "onkytonk" säger dom båda två och skruvar sig i en liten dans. Första sången på skivan är Honkey tonk låten och nu bara älskar dom att dansa och sjunga till tokarna i Mora Träsk. Helt underbart söta när dom sätter igång. Mina små killar alltså, inte Mora Träsk killarna...

Thank you-box

Fick ett stort paket på posten idag från USA och närmare bestämt min "gamla" engelsklärare. Under hösten och vintern har jag hjälpt hennes dotter, 7 år, med ett skolprojekt som handlar om Flat Stanley. En liten pojke som blir platt när en stor anslagstavla ramlar över honom. Som platt kommer han på att han kan resa med posten. Så det var uppdraget för Sally, som dottern heter, att skicka ut Flat Stanley på en resa någonstans i världen. Han fick komma till ett snöigt Sverige.
Tack återigen för hjälpen Åsa! Flat fick nämligen testa på att åka genom faxen också och han kom ut i Härösand en dag.

Vi har fotat och skrivit ner vad han har gjort här i Sverige och sen mailat det tillbaka. Vi postade även själva Flat såklart tillsammans med en ny kompis, Pippi Långstrump. Hans resa var väldigt, väldigt uppskattad av Sally och hennes klass.

Så idag kom det ett paket med posten från USA och Sally med familj. En thank you-box. Se vilka fina presenter vi fick! Det va böcker, leksaker, godis och pussel.

Elliot kom springande när jag tog det här kortet och ville absolut vara med på bild.

Vill Elliot vara med så vill William vara med. Här står då storebror polis och passar så inte nyfikna lillebror försöker stjäla något medans mamma tar kort. Sekunden innan tittade båda in i kameran och log så fin.. såklart...

Här kan man fråga sig vad de håller på med... Är det nån som vet så kan ni ju höra av er.

Vab-träsket

Jag tror inte det är sant när William bara sitter i soffan efter dagis med blanka ögon. Termometern visar feber. När tar vab-träsket slut? Se bara så ynklig man kan vara....