Blev ivägskickad till besiktningen med Saaben i torsdags. Jag försökte slingra mig ur ett antal gånger men utan resultat. Har liksom aldrig behövt besikta en bil förut eftersom jag aldrig ägt en bil....
Nervös som satan åkte jag så iväg. Hittade infarten, displayen (som man inte såg ett skit på men det gick bra ändå - puh!), slingra mig in mellan alla andra bilar som stod huller om buller och väntade. Hamna lite snett mot alla andra som stod i 90 grader mot portarna. Fick vänta några minuter, det va nog kanske 5 eller 10 men det kändes myyyycket längre. Satt och rabbla regnumret som mantra så jag inte skulle missa när mitt namn och nummer blinka ilsket på displayen. Stirrade samtidigt på densamma så jag verkligen inte skulle missa. Det har jag ju fått både läsa och höra att missar du din tid så är det kört!
Nummer efter nummer blinkar förbi på displayen men inte mitt. Har dom missat mitt nummer? Har jag missat mitt nummer trots mantra och konstant stirrande? Skrev jag in fel nummer?
Men så! Axel Persson kommer upp i röda dioder! Min tur!
Pricka porten, köra in, stannar vid tecken. Kliver ur, tar med mig nycklarna. Besiktningsmannen hälsar och jag inser misstaget att ta ut nycklarna. Ursäktar mig med att jag är lite nervös och aldrig har besiktat en bil förut och frågar om han kanske vill ha nycklarna? - Ja, dom kan vara bra att ha, vi sätter tillbaka dom här, säger han och sträcker sig in och sätter tillbaka dom i tändningslåset. Eh.
Tittar mig omkring. Tre andra bilar i min hall men inte en människa, förutom besiktningsmännen. Känner mig aningen bortkommen. Tittar mig omkring. Åh, en bänk! Sätter mig. Tittar mig omkring. Känner mig fortfarande bortkommen. Det kommer en dam och går genom hallen och in i "kundrummet". Ja! Det hade jag ju hört om också. Kundrummet. Säger till besiktningsmannen att jag går bort dit istället. Han erbjuder mig kaffe som finns där. Snällt... eller... plikttroget.
Sitter och fingrar på mobilen en stund innan besiktningsmannen kommer tillbaka och säger "Det där gick ju bra" och ger mig ett blankt besiktningspapper som bevis.
Pust!
Piece of cake! Säger jag lagom kaxigt så här i efterhand...
3 kommentarer:
Grattis,
Maria är med lite ovillig att åka och besiktiga bilen.
Men nu börjar hon nästan bli van, brukar gå bättre för henne än för mig med. :)
Tack!
Nu är det inga problem att besikta mer. Det va ju lätt som en plätt. I alla fall när bilen går igenom felfritt. :D
Ett tips är att samla ihop grannskapets alla ungar och ta med när det är dags att besiktiga, låt dem myllra ut och besiktningen brukar gå väldigt fort...
Skicka en kommentar