För tillfället känns det som jag bara stressar... jag ska alltid någonstans, det är alltid något som ska göras.
På morgon ska ungarna ha välling, jag ska äta frukost, dricka kaffe, ungarna ska kläs på, det ska borstas tänder, väskor ska packas, vi ska komma iväg till dagis, jag ska till jobbet. Det är lika mycket att göra trots att jag gått ner i tid. Skynda, skynda för att hinna med allt. Kl 15 noll noll prick måste jag komma iväg från jobbet för att hinna hämta kidsen. Få iväg dom FRÅN dagis. Komma ihåg att ta med allt jag borde ta med. Komma hem, laga middag, röja undan, leka, bada, natta barn, tvätta, städa.
Sen skulle jag vilja göra något kreativt som involverar tyg men jag orkar sällan ta mig för något efter barnen har somnat. Många gånger somnar man jämte Elliot och när man vaknar till efter en stund så är man allt annat än pigg för att göra något.
Ekorrhjul... å snabbt går det.
2 kommentarer:
Man önskar man kunde bromsa hjulet och bara njuta...
Jag har verkligen försökt göra det sen det här Dagis-ekorrhjulet började. Man måste tvinga sig till att uppskatta de små sakerna när livet går i hundratjugo.
Skicka en kommentar