Är det sant eller?

Halv tio ringde min telefon på jobbet idag. Det va dagis. William hade kräkts... igen. När ska det sluta??

Förra veckan var vi också hemma. Magsjuka, förkylning och hosta. Veckan innan det var vi också hemma! Med nåt som jag redan har glömt. Veckan innan det va vi säkert också hemma. Vi har varit hemma alldeles för mycket nu! Jag vill jobba! Tänk att få jobba en hel vecka!

En höjdpunkt i fredag, dan efter killarna började kräkas kl 22 på kvällen (vissa i sängen), och vi alla somnade på vardagsrumsgolvet av ren utmattning runt 2-tiden på natten, var att mobilen ringde;

Hej, jag ringer från Rådrummet. Du var här och gick tipspromenad på skyltsöndagen och du var den enda som hade alla rätt (5) och du har en korg med rättvisemärkta varor att hämta här.

Jejj!! Det samtalet och den vinsten satt perfekt just den dagen.

Hur som helst, åter till dagens datum. William hade kräkts så det va bara att packa ihop dator och dra iväg till dagis.

Jag va tämligen orolig för hur fanken jag skulle komma hem med kidsen utan att få bilen nerkräkt... Men det löste sig alldeles utmärkt, för killen har inte kräkts något mer. Han har varit pigg som en mört och jag fann inga magsjukesymtom alls. Så det måste ha varit en slemkräka eller så gillar han inte ägget han åt till frukost.

Hur som helst så är det 48 timmars karantän från dagis vilket betyder att kidsen måste vara hemma imorgon och ev fredag också. Får höra med dagispersonalen hur de ser på saken imorgon. På fredagmorgon är det ju lussefirande på dagis och det vore kul att få vara med på. Elliot har ju verkligen sett fram emot att få vara stjärngosse.