Blygheten som bortblåst

För ett par veckor sen var Elliot en blyg liten kille när det var andra människor än mamma och pappa i närheten. Elliot är inte så blyg längre. Han röjer järnet vart han än är.

Idag fick han följa med när jag skulle till labb på vårdcentralen för att ta nåt prov. (Glömde visst att jag skulle göra det efter förra bm-besöket och jag minns inte heller va det var för prov, men lite blod fick sköterskan iaf) När vi satt i väntrummet delade han glatt ut Duplo-bitar till en kvinna som satt i närmaste stol. Hon va med på noterna och tackade så mycket för varje bit. Inte ville Elliot gå därifrån när mammas nummer plingade fram på displayen på väggen. Det blev till att plocka upp jackor, väskor och Elliot under armen och gå, under lite protester såklart. Väl inne på labb fanns det ju mycket att titta på. När jag skulle bli stucken i armen fick E låna min handväska. Den brukar vara roligt att dra runt på eller tugga på handtaget på. Det va tur att de bara skulle ta ett rör blod den här gången för längre än så hade inte E lust att sitta brevid mamma och vänta. Han vill ge sig iväg och upptäcka resten av alla bås...

När jag hade kånkat ungen fram och tillbaka från bilen och till labb var jag helt sjöblöt. Det är tungt nu! Alternativet att låta E gå själv finns ju men tar väääldigt mycket längre tid. Tid som vi inte hade idag. Jag använde bärsjalen vilket underlättade lite grann men det är ju lik förbaskat lika tungt även om man inte måste hålla upp alla 11kg med ena armen bara. Det va varmt ute, jag hade en varm jacka som inte andades för fem öre, jag bar på ett 11kg element på höften och ett 1,5 kg element i magen. Inte nog med det, jag var tvungen att gå också, flera hundra meter... Efter det var det jätteroligt att gå på kalas... jag luktade nog riktigt gott!

Esko fyllde år idag och eftersom vi ändå va ute på vift, lilleman och jag, så passade vi på att gratulera honom. Morfar var där, mammas kusiner Lina och Sanna var där tillsammans med sin pappa Anders. Åsså farmor och Esko såklart. E gäspa i bilen på vägen upp. Hm... gå på kalas med en trött E är lika med att han förvandlas till en liten Energizer Bunny. Bordstabletter blev deformerade, dukar dragna i, glas välta, cola över hela duken, cola på Anders (stackarn råka sitta mitt emot vildingen), glaset gick sönder och Anders fick ett glassplitter i handen (ingen fara alls, inte ens blodvite uppstod men ändå). Det gick vilt till. Mellan varven sprang han runt och skulle peta på allt som inte barn ska peta på men som äldre människor tycker är fint att ha på lagom höjd för en ettåring att nå. Pust! Tur att Lina och Sanna var med och agera barnvakt.

Morfar tyckte att Energizer Bunnyn skulle få mer energi och få smaka Coca-Cola. Det tyckte inte mamma. Nån måtta får det vara! Ungen har energi så det räcker åt ett helt regemente.

Att klä på Energizer Bunnyn, som dessutom är trött, och få ut honom till bilen är en historia för sig. Mamman blev genomsvettig igen kan man väl säga. I bilen hem fick hon även dela uppmärksamheten mellan vägen och E för att hålla honom vaken. Hon klarade det! Väl hemma var det bara att byta blöja, få på pyjamas, göra välling och sen slocknade han fortare än kvickt.

Mamman somnade som en stock i soffan, vaknade en timme senare och kände sig helt groggy. Nu sitter hon här med en alien i magen som verkar försöka ta sig ut. Det är nästan så man kan se fotavtrycken på magen när han sätter igång med sina utbrytningsförsök. Det brukar vara ett gäng varje dag. Än så länge har han inte lyckats... men vem vet... en vacker dag kanske det kommer ut en fot ur magen, precis som i filmen...

Tänkte lägga in en bild men det vill inte Blogger